Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att nämna postkontor och telegrafstation samt ett
sjukhus. Vid 1883 års slut uppgingo stadens bokförda
tillgångar till 350,094 kr. och skulder till 83,450
kr. Pr bevillningskrona utdebiterades 3 kr. 50 öre
för såväl fast egendom som inkomst af kapital och
arbete. – Jämte L:s landsförsamling (socken i Örebro
län, Lindes och Ramsbergs bergslag; areal 50,293 har;
9,120 innev. 1884) bildar L. ett regalt pastorat af
2:dra kl., Vesterås stift, Fellingsbro kontrakt. Med
städerna Kristinehamn, Nora och Askersund utgör
L. en valkrets för val af riksdagsman till Andra
kammaren. – Staden är belägen å Lindesås, som före
stadens bildande var en handelsplats för Arboga
borgare, den omkring och ofvanför boende allmogen
samt bergsmännen. Staden fick sina privilegier
d. 10 Nov. 1645 och blef derigenom föremål för
Arbogaboarnas afvoghet. Efter en större eldsvåda
1688 var det, likasom under början af 1700-talet,
meningen att lägga staden öde, hvilket dock aldrig
kom till verkställighet.
Lindesbergs landsförsamling. Se Lindesberg.
Lindesnæs (-näs), Norges sydligaste udde,
ligger i Lister og Mandals amt på en halfö,
som bildas af Grönsfjord och Lenefjord samt
genom en smal landtunga, kallad Spangereid,
sammanhänger med fastlandet. På den nära
liggande ön Markö fanns redan 1650 en fyr, hvilken
sedermera flyttades till fastlandet. På L. finnes
f. n. (1885) en blänkfyr af första ordningen.
O. A. Ö.
Lindes och Ramsbergs bergslag, i Örebro län, ingår i
Lindes fögderi och domsaga. Areal 96,497 har. 14,016
innev. (1884). Bergslaget omfattar Lindesbergs
landsförsamling, länsdelen af Ramsberg och en del af
länsdelen af Fellingsbro.
Lindfors, Anders Otto, filolog, universitetslärare,
född d. 28 Juli 1781 i Karstorp i Näsby socken, Vexiö
stift, blef 1798 student i Lund, der han inom kort
var en af den frejdade latinaren J. Lundblads mest
framstående lärjungar. L. blef filos. kand. 1801,
filos. mag. 1802, docent i pedagogik 1803 och i
teor. filos. 1805. Han vände sig sedan till juridiska
studier och aflade hofrättsexamen 1810. Efter att
hafva varit föreslagen till flere adjunkturer blef
L. 1811 adjunkt i historia och 1816 professor
i samma ämne. Sedan han 1819 blifvit prestvigd
och s. å. kyrkoherde i Bjershög och Oxie, kom han
slutligen genom sin utnämning 1826 till eloquentiae
et poeseos professor på sin rätta plats, enär han, om
ock duglig på åtskilliga områden, dock mest utmärkt
sig som lärare i latin och som skriftställare. Han
blef 1830 teol. doktor. Död d. 8 Mars 1841. L. utgaf
bl. a. en stor mängd akad. afhandlingar, Index
latinitatis in Ciceronis Brutum (1804), Handbok
i romerska antiqviteterna (1814; 2:dra uppl. 1830)
samt Fullständigt svenskt och latinskt lexicon (I–II,
1815–24).
Lind-Goldschmidt, Jenny Maria, verldsberömd
sångerska, föddes i Stockholm d. 6 Okt. 1820, var
redan vid tio års ålder elev vid k. teatern derstädes
och uppträdde i talroller.
Teaterns sånglärare, Craelius, uppmärksammade
först hennes ganska beslöjade sångröst och
anförtrodde henne åt I. A. Bergs ledning, då hon
redan väckte uppseende genom fint öra, uppfattning
och harmonisk kombinationsförmåga. 1838 uppträdde
hon för första gången i en större sångrol (Agata)
och väckte en oerhörd entusiasm. "Det fanns knappt
någon af åhörarna, som icke kände sig besegrad,
och i de flesta ögon glänste tårar af rörelse och
förtjusning." Äfven såsom Euryanthe, Pamina, Alice
och Lucie satte hon Stockholm i hänryckning, och
på konsertresor om somrarna – hvarunder hon hälst
dröjde i Upsala hos studenterna och E. G. Geijer –
tjusade hon hela landet med ett sätt att sjunga
folkvisor, som icke blifvit öfverträffadt. Efter en
storartad afskedskonsert, hvartill A. F. Lindblad
(hos hvilken hon i Stockholm bodde) komponerat
en afskedssång, reste hon 1841 till Paris för att
under den yngre Garcia fullända sina studier, men
mottogs tämligen kallt af den berömde sångläraren,
som rådde henne att under tre månader icke sjunga en
ton. Hon framhärdade ock dermed, återupptog derpå sina
öfningar för Garcia och profsjöng 1842 med framgång
på Stora operan, ehuru intet engagement derstädes
följde, möjligen emedan hennes konstnärsnatur var
för sjelfständig och hennes sång hade "en fason och
en glans, som ej voro rätt parisiska". I stället
reste hon hem och uppträdde som Norma inför en
jublande salong, der man betalt ända till 10 rdr
banko för platsen. Följande år eröfradeo hon Finland
och Danmark genom gästspel i Åbo, Helsingfors och
Köpenhamn samt visade i nya bilder på Stockholmsscenen
(Vingåkersflickan i "Ett nationaldivertissement",
Martha i "En majdag i Värend") en ny sida af sin
talang, den naiva. Af helt skiljaktiga arter voro
hennes öfriga uppgifter detta och följande år,
Valentine ("Hugenotterna"), Ninette ("Skatan"),
Sömngångerskan, Grefvinnan ("Figaro"), Armida, Anna
Boleyn, Fioretta ("Turken i Italien"). Inspirerande
både tonsättare och skalder (Lindblad, Geijer),
utöfvade hon både på allmänheten, medspelande
och enskilda ett elektriskt inflytande. Redan i
Paris hade hon af Meyerbeer, som der hörde henne,
fått anbud om engagement i Berlin, hvilket hon nu
villfor, samt uppträdde 1844 såsom "Norma" och den
enkom för henne komponerade Vielka (i "Feldlager
in Schlesien") med en stormande framgång, hvartill
motstycke aldrig skådats i Berlin. Under ett besök i
Stockholm 1845 mottogs hon som en drottning och väckte
ny beundran genom sin frimodiga Marie ("Regementets
dotter"). Redan s. å. återvände hon till Tyskland, och
derefter följde å tyska scener en mängd gasteringar,
den ena mera glänsande än den andra. "Den svenska
näktergalen" firades i de förnämsta aristokratiska,
literära och artistiska kretsar. I Tiecks, Steffens,
Bettinas, Meyerbeers m. fl. salonger var hon föremål
för allas uppmärksamhet. Biografier, innehållande
dikt och sanning, utkommo, poem och dedikationer
ströddes kring henne, ålderstigna personer, som ej
på decennier besökt någon teater, vallfärdade för
att höra henne. Medaljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
