Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyskar (1647), var senare major vid Lifgardet
och utnämndes 1651 till riksråd samt ledamot
af Krigskollegium. Han erhöll s. å., jämte
sina två bröder, friherrlig värdighet och 1653
friherreskapet Lindeborg samt blef 1655 general,
1658 fältmarskalklöjtnant och 1665 fältmarskalk. Död,
ogift, i Stockholm d. 25 Juni 1670. – Lorens
v. d. L. var en lefnadslustig herre och mycket
förtrogen med Karl X Gustaf. 1654 sändes han af denne
till det holstein-gottorpska hofvet i friarevärf,
utrustad med dubbla fullmakter, på det han skulle
kunna efter eget tycke begära till gemål åt konungen
antingen prinsessan Hedvig Eleonora (på hvilken
hans val föll) eller en hennes syster. Under polska
kriget var han till en början guvernör i Elbing och
Pommerellen samt senare hertig Adolf Johans biträde
i Preussens öfverstyrelse.
Linde, Samuel Gottlieb, polsk lexikograf, f. i
Thorn 1771 (af tysk börd), var direktor för lyceet
i Varsjav och utgaf 1807–1814 i sex band en polsk
ordbok, Slownik jezyka polskiego (utgifven i en ny,
tillökad upplaga i Lemberg, 1854–60). L:s ordbok
utgör hufvudverket inom den polska lexikografien. Död
1847. Lll.
Linde, Lars Gustaf, ämbetsman, författare, född d. 21
Mars 1825 i Ransäters församling af Värmlands län,
blef 1846 student i Upsala, der han 1848 aflade
kameralexamen och, efter några års tjenstgöring
i de kamerala ämbetsverken, hofrättsexamen 1859. I
Kammarkollegium, der L. vann inträde 1849, förordnades
han till kammarskrifvare 1858 samt utnämndes till
2:dre kanslist å advokatfiskalskontoret 1864,
till 1:ste kanslist dersammastädes 1866 och till
advokatfiskal 1869. Under nämnda period var L. äfven
anställd såsom landskanslist i Stockholms län,
1855–62, och såsom kammarskrifvare i Kammarrätten,
1862–66, samt tjenstgjorde i bondeståndets kansli
under 3 riksdagar, hvarjämte han åren 1861–64
bestred kronofogdetjenst i Södertörns fögderi af
Stockholms län. – Under studierna för kameralexamen
sammanskref L. för egen användning en Repetitionskurs
i svenska kamerallagfarenheten efter L. G. Rabenius’
lärobok, hvilken repetitionskurs utgafs från trycket
1849. Detta gaf uppslag till en öfverenskommelse
med förläggarefirman N. M. Lindh i Örebro om
utarbetande af en utförligare handbok i ekonomi-
och kamerallagfarenhet, hvilken vid utgifvandet
1852 delades i 2:ne sjelfständiga arbeten:
Försök till systematisk framställning af svenska
ekonomilagfarenheten och Försök till systematisk
framställning af svenska kamerallagfarenheten,
hvilka arbeten utkommit i nya omarbetade upplagor,
det förra 1867 och det senere 1868. Med en tredje
upplaga af detta inom administrationen för sin
praktiska användbarhet välkända arbete är förf. för
närvarande (1885) sysselsatt. Derjämte har L. utgifvit
bl. a. en Handbok i Sveriges bergsförfattningar
(1853). Kbg.
Lindeberg, friherreskap, som d. 6 April 1653
förlänades åt riksrådet och fältmarskalken grefve
Karl Gustaf Wrangel, omfattade Varbergs kungsladugård
i Halland, Himle härad och Lindbergs socken samt 127
mtl och 18 fisklägen inom
Lindbergs och de likaledes i Himle härad belägna
Träslöfs och Hvalinge socknar. G. F.
Lindeberg, Anders, militär, dramatisk och politisk
skriftställare, grundläggare af enskild teater i
hufvudstaden, föddes i Stockholm d. 8 Nov. 1789 och
blef student i Upsala 1806. Vid Rysslands anfall på
Sverige 1808 tändes hans patriotiska glöd, och han
beslöt deltaga i fosterlandets försvar. Utnämnd till
fänrik vid Vestmanlands landtvärn, kommenderades
L. på skärgårdsflottan och deltog på kanonsluparna
i en mängd sjöstrider (t. ex. i Bockholmssund, i
Grönvikssund) samt i landstigningen vid Kimito. Efter
hemkomsten beordrades han att tjenstgöra vid Gotlands
nationalbeväring och deltog 1813–14 med Skaraborgs
regemente i tyska och norska fälttågen. Efter
konventionen i Moss (Aug. 1814) hemsänd såsom
"öfvertalig officer", begynte L. söka sin utkomst
med pennan. Ett af honom 1808 till Svenska akademien
insändt poem, Friheten, hade nämnts med erkännande,
en akt af en tragedi likaså. Nu skref L. två politiska
broschyrer med anledning af Napoleons återkomst
från Elba (1815), af hvilka den ena indrogs utan
att åtalas. Han gjorde äfven inlägg i polemiken
mot K. A. Grewesmöhlen, som tillhört kronprinsen
Karl Johans hemliga "literära stab", och åtalades
af den anfallne. Derigenom känd som skriftställare
med mod och talang, fick L. 1816 anställning som
medarbetare i den af kongl. bibliotekarien Wallmark
utgifna "Allmänna journalen". Men samtidigt
författade L. en broschyr, Några tankar om en
svensk tronföljares uppfostran, hvilken boktryckaren
visade hofkansleren för att försäkra sig mot vådliga
följder. Hofkansleren förhörde sig hos kronprinsen,
som erbjöd författaren skälig ersättning för både
denna och den förut indragna broschyren, om han
ville afstå från utgifningen af den senare. L. var
en tapper officer och, liksom andra sådana,
kronprinsens hängifne beundrare. Gerna fogade han
sig derför i hans önskningar, mottog den erbjudna
ersättningen och fick derutöfver en pension på 400
rdr bko. Han blef en acqvisition för den nämnda
"literära staben", ur hvilken den publika skandalen
fördrifvit Grewesmöhlen.
L. kunde nu, på våren 1821, inköpa den från Kellgrens
tid fortgående "Stockholmsposten", i hvilken Karl
Johan lät införa artiklar, som intresserade honom,
merendels öfversättningar ur franska blad. I den
begynnande striden om den inre politiken deltog
deremot "Stockholmsposten" under 1820-talets första
år nästan alldeles icke, ty utgifvarens intressen
voro öfvervägande riktade åt det dramatiska och
öfver hufvud vittra skriftställeriet, och det var
först striderna med kongl. teatern om uppförande af
hans pjeser samt L:s deraf väckta håg för grundandet
af en egen teater i Stockholm, hvilka förde honom
till den politiska oppositionens led, ehuru han
visserligen alltifrån ungdomen hyst entusiastisk
kärlek för friheten. L. hade 1818 fått löjtnants
fullmakt och 1821 afsked ur krigstjensten med kaptens
namn, heder och värdighet. Han erhöll 1819 Svenska
akademiens stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
