Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer till ett obestämdt antal för att enligt
vissa förut uppgjorda vilkor gemensamt bära den
förlust, som kan uppkomma. Skulle premien, beräknad
efter den på förhand bestämda risken, ej visa sig
tillräcklig, uttaxeras det resterande beloppet på
försäkringstagarna, hvilka också sig emellan fördela
vinsten, om sådan skulle uppkomma. Medlemmarna
kunna sålunda anses vara både försäkringstagare och
försäkringsgivare. Vid aktiebolagen äro aktieegarna
försäkringsgifvare och inbjuda allmänheten att
blifva försäkringstagare. Premierna äro dervidlag
en gång för alla bestämda, och skulle de visa
sig otillräckliga, få aktieegarna ikläda sig den
uppkomna förlusten. I ersättning derför hafva de också
ansetts berättigade att tillgodogöra sig den vinst,
som möjligen kan uppstå. Den stigande konkurrensen
och den jämförelsevis ganska betydliga vinst,
som åtskilliga väl skötta lifförsäkringsbolag
lyckats uppsamla, hafva emellertid på senare
tider förmått äfven aktiebolag (i Sverige äro
samtliga lifförsäkringsbolag aktiebolag) att göra
försäkringstagaren delaktig af vinsten under vissa
vilkor rörande tiden för försäkringens hållande vid
lif. Förut fanns en särskild s. k. vinstafdelning,
som mot en viss förhöjning i premien, kom i åtnjutande
af denna fördel.
De allmänna försäkringsvilkoren äro hos de svenska
bolagen i hufvudsak desamma. De vigtigaste bland
dessa vilkor äro:
1) Försäkringstagaren erkänner såsom grund för
försäkringen de uppgifter, som i sådant
ändamål blifvit till bolaget afgifna, och
medgifver, att, om dessa skulle befinnas innehålla
något osant, försäkringen är ogiltig och kraftlös
samt premierna förverkade.
2) Försäkringen är ej gällande, förrän första premien
blifvit erlagd.
3) Om den person, hvars lif är försäkradt, a)
begifver sig i odäckadt fartyg ut på längre sjöresa,
b) reser utom Europas gränser, c) inträder såsom
militär eller sjöman till yrket i aktiv krigs- eller
sjötjenst och under något af dessa fall omkommer,
d) afhänder sig sjelf lifvet eller dör genom
följderna af sjelfmordsförsök, e) ljuter döden i
duell eller genom följderna af en sådan eller
f) mister lifvet under rättvisans hand, utbetalar
bolaget endast det ofvan omtalade "matematiska
värdet" å försäkringsbrefvet, sådant detta värde
är vid tiden för dödsfallets inträffande, såvida icke
efter derom af bolagets styrelse gjordt medgifvande,
och sedan för den särskilda risken tilläggspremie
blifvit erlagd, en eller flere af de i förestående
punkter innefattade undantagsbestämmelser blifvit
för längre eller kortare tid upphäfda. Från dessa
allmänna bestämmelser rörande utbetalandet af
försäkringsbeloppet eger dock det undantaget rum
att, om vid dödsfall genom duell eller sjelfmord det
skulle befinnas, att försäkringsbrefvet är pantsatt
för skuld hos persan, som icke är delegare i den
försäkrades sterbhus, bolaget utbetalar så stor
del af försäkringssumman, som motsvarar det belopp,
för hvilket försäkringsbrefvet bevisligen står i pant,
dock endast under förutsättning att försäkringen
varit gällande minst tre år före den dag, då
dödsorsaken inträffade, och att pantsättningen varit
hos bolagets styrelse anmäld minst sex månader före
samma dag. Vid dödsfall, förorsakade af sjelfmord,
hafva bolagen dock på senaste tider ansett sig böra
utbetala hela försäkringssumman, så snart sjelfmordet
bevisligen blifvit begånget under sinnesrubbning. För
öfrigt kunna naturligtvis äfven smärre olikheter i
tillämpningen af dessa allmänna bestämmelser förekomma
inom de olika bolagen.
Lifförsäkringsväsendet, "den moderna vetenskapens
triumf och en institution, hvartill matematiken
har lagt grunden och moralen kronan", har långt
ifrån alltid varit så uppburet som nu. På 1500-
och 1600-talen var lifförsäkringen i flere land
alldeles förbjuden, enär den hade visat sig gifva
anledning till en mängd missbruk, ja t. o. m. till
bedrägerier och brott. Såsom en särskild afart af
lifförsäkringen framstod den s. k. "vadassuransen",
som florerade i 16:de och 17:de samt äfven 18:de
årh. Man ingick vad i synnerhet om furstliga och högt
uppsatta personers lif, och man utfärdade policer
på dem utan all slags beräkning. Hade man tur,
och de dogo inom den tid, för hvilken vadet gällde,
kunde man förtjena stora summor utan stort besvär,
och detta hade till följd att vadassurans-raseriet
grep omkring sig mer och mer, i synnerhet i England,
och derjämte äfven ofta gaf anledning till brott,
då den naturliga döden ej alltid ville ställa sig
såsom bundsförvandt på vadhållarens sida. Det var
derför icke annat än fullkomligt i sin ordning,
att lagstiftningen ingrep och förbjöd vadassuransen,
men förbudet träffade på samma gång ofta nog äfven
den egentliga lifförsäkringen. – I början af 18:de
årh. började dock lifförsäkringsväsendet komma in i
de rätta spåren, förnämligast genom de ofvannämnda
dödlighetstabellerna, hvilkas upprättande då tog
sin början. Vetenskapen kom nu lifförsäkringen
till hjelp och lade en helt annan grund för
densamma, än hvad den föregående, fullkomligt
regellösa spekulationen kunnat göra. Det första
lifforsäkringsbolaget, "The Amicable", grundades
år 1706 i England. Derifrån spred sig rörelsen till
andra land, och f. n. torde det finnas knappast något
civiliseradt land, som ej har ett eller flere inhemska
lifförsäkringsbolag. Främst står fortfarande England,
dernäst komma Nord-Amerikas Förenta stater. I Sverige
började man först i början af 1840-talet visa något
allmännare intresse för lifförsäkringsväsendet. På
grund af motioner såväl inom ridderskapet och adeln
som inom borgareståndet ingick riksdagen 1844–45
med en skrifvelse till K. M:t, hvari anhölls, att
K. M:t täcktes låta genom sakkunnige män "utarbeta
ett efter Sveriges förhållanden lämpadt förslag till
inrättande af ränteförsäkrings-, lifförsäkrings-
och lifränteanstalter och derefter vidtaga de
åtgärder, som för dylika anstalters befordrande
kunde anses mest ändamålsenliga". På grund deraf
tillsattes år 1845 en komité, som år 1848 framlade
sitt förslag till "grundstadgar" för en inhemsk
försäkringsanstalt. Något praktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
