Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Letterstedtska föreningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alkohol, syfilis m. m. samt är mycket envis och kan
t. o. m. öfvergå i epitelialkräfta eller kankroid
(se d. o.). F. B.
Leudes, Med. Lat. (af Medelhögt. liute, folk,
menniskor), ett ord, som ofta förekommer i historiska
skrifter och handlingar från merovingernas och
karolingernas tid, vanligtvis tillsammans med
antrustiones och fideles. Det är ungefär liktydigt med
det senare, men får ej förblandas med antrustioner
(se d. o.), d. v. s. hirdmän. Under namnet leudes
inbegrepos nämligen strängt taget alla konungens
undersåtar, liksom under fideles alla, som voro
skyldiga honom trohet. Man har förr velat anse
leudes och fideles för konungens trotjenstemän och
låntagare, men denna åsigt har blifvit grundligt
vederlagd af P. R. von Roth i skriften "Das
beneficialwesen". På sin höjd kan man säga, att
med uttrycket leudes et fideles nostri företrädesvis
menas de stormän (Med. Lat. optimates), med hvilka
konungarna öfverlade om vigtigare ärenden, och som
genom sin rikedom, sin makt och sitt anseende höjde
sig öfver det öfriga folket. S. F. H.
Leufsta [löfsta]. Se Löfsta.
Leuhusen [lehusen], Amalia Aurora Adelaide,
dotter till skalden J. D. Valerius, sånglärarinna,
målarinna, född i Stockholm d. 1 Dec. 1828, reste
1852 till Dresden för att kopiera utmärkta mästares
taflor och studerade sedan sång för Fanny Schäfer
i Leipzig och Rellstab i Berlin samt uppträdde på
konserter i Berlin och Frankfurt am Main. Hon gifte
sig 1858 med dåv. kaptenen vid flottan friherre
Axel Reinhold Leuhusen och bosatte sig i Göteborg,
der hon egnade sig åt sångundervisning. Under
utländska resor fortsatte hon sina studier i sång
för Wartel i Paris och i målning för Lindenschmidt
i München. 1870 bosatte hon sig i Stockholm och
undervisade flere sångelever, hvilka sedan vunnit
ryktbarhet. I synnerhet gjorde hon sig ett namn,
då hon "upptäckte" och till ytterligare utbildning
i Paris befordrade Kristina Nilsson. 1872 blef hon
ledamot af Musikaliska akademien. 1874 studerade
friherrinnan L. åter målning, under Marshall i
Dresden och Florens, och hon har under senaste åren
egnat sig hufvudsakligen åt nämnda konst. Flertalet af
hennes taflor och porträtt torde finnas i Göteborg. En
kopia af henne, Judit (efter Varotari), tillhör denna
stads museigalleri. A. L.
Leuk [löjk], Fr. Loëche-la-Ville, småstad
i schweiziska kantonen Valais, vid högra
stranden af Rhône och jernvägen till Genève
(Simplon-banan). 1,411 innev. (1880). Omkr. 10
km. n. om staden ligger vid Dala och foten af
det nästan lodräta Gemmi, i en ovanligt storartad
alpnatur, 1,415 m. öfver hafvet, badorten Leukerbad
(Fr. Loëche-les-Bains), bebodd af endast 650 pers.,
men under den korta sommaren mycket besökt af
schweizare, fransmän och italienare till följd
af sina varma källor. Dessa äro 22 till antalet och
variera betydligt med afseende på sammansättning och
temperatur, men innehålla i allmänhet en större halt
af kolsyrad kalk och magnesia. Den
hetaste och starkaste är Lorenz-quelle (51° C.),
som underhåller de flesta baden, och hvars vatten
man låter stå natten öfver för att afkylas, innan
det begagnas. Patienterna sitta merendels flere
timmar i badet, fördrifvande tiden på hvarjehanda
sätt. Badorten, som flere gånger förstörts af laviner,
är nu skyddad mot sådana genom en stark vall på
östra sidan.
Leukadeni (levk-; af Grek. levkos, hvit, och aden,
körtel). Se Lymfosarkom.
Leuksethiopes (levk-; Lat., af Grek. levkos, hvit,
och aithiops, neger). Se Albinism.
Leukas [lev-] l. Leukadia, nu Levkada l. Hagia
(Santa) Maura, en af Joniska öarna vid Greklands
nordvestra kust. Ursprungligen var L. genom ett smalt
näs förenadt med Akarnanien, Greklands vestligaste
landskap. Såsom äldsta innebyggare nämnas leleger och
teleboer, hvilka der sägas hafva egt en väl befäst
stad, Nerikos l. Neritos. Omkr. 640 f. Kr. grundades
på östra kusten af korintiska nybyggare en ny stad,
Levkas (nu Amaxichi), till hvilken innevånarna i
den äldre staden öfverflyttades. Dessa nybyggare
genomgräfde det smala näset och förvandlade sålunda
L. från halfö till ö, ehuru den fortfarande medelst
en bro stod i förbindelse med fastlandet. Den gräfda
kanalen synes dock med tiden hafva igenslammats och
återställdes förmodligen af romarna. För tredje gången
har detta skett, näml. i vårt århundrade; men den
icke synnerligen breda kanalens djup är så ringa, att
endast smärre farkoster der kunna passera. Ön är till
större delen uppfylld af kalkberg, hvilkas hvita, mot
hafvet tvärbrant stupande hällar gifvit den dess namn,
hvilket på svenska kan återgifvas med "Hvitö". Mot
s. utskjuta dessa berg i klippudden Levkatas (nu Kap
Dukato), på hvars topp ännu skönjas ruinerna af ett
Apollotempel. Från denna klippa störtade sig enligt
en sägen skaldinnan Sapfo i hafvet, då hon såg sin
kärlek till Faon obesvarad. Många andra sägas under
forntiden hafva följt hennes exempel, deri sökande ett
botemedel för kärleksqval. – I politiskt hänseende har
L. under senare tid delat de öfriga Joniska öarnas
öde. För närvarande bildar ön inom konungariket
Grekland en egen eparki (förvaltningskrets), hörande
till nomarkien Korfu. Arealen är 285 qvkm. och
innevånarnas antal 23,083 (1879). A. M. A.
Leukemi (levk-emi; af Grek. levkos, hvit, och haima,
blod) l. leukocytemi (af Grek. levkos, kytos,
ihålighet, och haima), med., en af Virchow och
Bennet nästan samtidigt (på 1840-talet) upptäckt
sjukdom i de blodberedande organen, hvarigenom
blodet öfverfylles med hvita blodkroppar, under det
de röda aftaga, så att, då i normalt blod de röda
och de hvita blodkropparnas antal förhåller sig i
medeltal som 400 à 500 till 1, de hvitas antal kan
i leukemien blifva lika med eller t. o. m. större
än de rödas. Det relativa förhållandet mellan båda
förändras dels genom de hvita blodkropparnas absoluta
tillväxt i antal, dels genom de rödas minskning,
så att, då normalt blod håller omkr. 5 mill. röda
blodkroppar på en kbmm., deras antal i denna sjukdom
ofta nedgår till 1/2 mill. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
