Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lesser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meter, försedda med refräng och återgifvande allmogens
föreställningssätt. Quevedo utmärkte sig framför
andra i denna diktform.
Letronne [lötrå’nn], Jean Antoine, fransk arkeolog,
f. 1787, d. 1848 såsom chef för franska arkivväsendet,
var en skarpsinnig, polemiskt anlagd kritiker, som
har stora förtjenster i synnerhet om tolkningen af
grekiska och romerska inskriptioner i Egypten samt
om den egyptiska kronologien. Hans förnämsta arbete
är Recueil des inscriptions grecques et latines de
l’Égypte (2 bd, 1842–48, med atlas).
Lette, Wilhelm Adolf, tysk filantrop, f. 1799,
d. 1868, befordrades 1845 i preussisk statstjänst
till president i det då inrättade revisionskollegiet
för jordbruksfrågor samt var medlem af 1848
års tyska nationalförsamling och derefter
af preussiska deputeradekammaren. Han deltog
lifligt i grundandet och ledningen af åtskilliga
allmännyttiga föreningar. En på hans initiativ
i Berlin stiftad förening till befordrande af
qvinnors användning i yrkena kallade sig efter honom
Lette-verein och efterföljdes af en mängd liknande
föreningar i Tyskland. Bland L:s skrifter märkes Die
landeskulturgesetzgebung des preussischen staats
(3 bd, tillsammans med L. M. P. v. Rönne, 1853–54).
Letter, en till språket indo-europeisk folkstam
(om hvars frändskapsförhållanden se Lettiska språk
och Lituslavisk), utgöra, efter ordets vanliga
bemärkelse, den inhemska befolkningen i hela Kurland
med undantag af den smala af liver bebodda kustremsan
utmed inloppet till Rigaviken, vidare i södra delen
af Livland, som deraf fått namnet "Lettland", i
vestligaste delen af guvern. Vitebsk, mellan Rjesjitsa
och Dünaburg, i nordligaste Litaven (guvern. Kovno),
i de evangeliska församlingarna Birsen och Sjaimen
samt i Preussen på den s. k. Kurische nehrung utanför
Kurisches haff, hvars innevånare dock sjelfva kalla
sig kurer. Stundom fattas ordet letter i vidsträcktare
bemärkelse, då det innefattar äfven letternas närmaste
fränder, litaverna. Det inhemska namnet är latwitis
(plur. latwisji) eller latwis (plur. latwji),
Lit. latwis, P. latwin, R. latysj, Lat. lettus,
och det af letterna bebodda området (omkr. 50,000
qvkm.) kalla de latwisju (l. lawju) seme, "letters
land", Lit. latwija, P. lotwa, R. laty-gola,
"Lett-ändan". Betydelsen af stamstafvelsen latw-,
hvilken återfinnes äfven i Lit. lietuwa l. lietawa,
Litaven, är ännu ej nöjaktigt förklarad. Den
vanliga tydningen "lågland" är af flere skäl
osannolik. Möjligen kunde förklaringen ligga i den
ryska formen latysj, som utom "letter" betyder dels
"kyrassier", dels "skorrande". – Letterna, hvilka
på sitt nuvarande område undanträngt de ursprunglige
innebyggarna, de finsk-ugriska folken liver och kurer
(se dessa ord), blefvo redan i början af 13:de årh. af
den tyska riddareorden Svärdsbröderna underkufvade
och gjorda till lifegna, hvarefter deras historia är
sammanväfd med Kurlands och Livlands. Först 1817 och
1819 upphäfdes deras lifegenskap. De berömmas för
arbetsamhet och foglighet; och ehuru de i
allmänhet anses för tröga till förståndet, hafva
dock de många folkskolorna redan bragt det derhän,
att flertalet kan läsa och skrifva, ett sällsynt fall
inom ryska provinser. Till antalet något öfverstigande
1 mill., utgöra de i Kurland 81 proc. och i Livland
41 proc. af hela befolkningen. De tillhöra allmänt
den lutherska trosbekännelsen, med undantag af
omkr. 50,000, som på senare tider öfvergått till
den ortodoxa ryska statskyrkan. De äro nästan
uteslutande jordbrukare och numera icke så sällan
äfven sjelfegande bönder, medan deremot de store
godsegarna och hela stadsbefolkningen i Kurland
och Livland äro af tysk eller judisk härkomst.
H. A.
Letterstedt, Jakob, mecenat, föddes d. 15 Dec. 1796
i Vallerstad socken i Östergötland. Han hette
ursprungligen Lallerstedt, såsom slägten kallat
sig efter Lalleryd i närheten af Jönköping, der hans
farfars farfar varit bosatt. Jakobs fader hade, liksom
sin far, varit trumpetare vid Östgöta kavalleri och
på gamla dagar inköpt en liten gård i Vallerstads
socken. Redan tidigt hade han bestämt, att äfven
sonen skulle blifva jordbrukare, och emedan han ansåg
bokliga konster öfverflödiga för en sådan, försummades
sonens undervisning i hög grad. Denna försummelse
gjorde sig sedermera känbar under L:s lefnad, och
ännu på gamla dagar arbetade han att fylla de luckor,
som derigenom uppstått i hans bildning. L. hade
emellertid mindre håg för jordbruket än för
industriella företag, och vid 21 års ålder begaf
han sig till Stockholm, i närheten af hvilken stad
han arrenderade Järfva bränneri. Hans förlagskapital
visade sig dock snart för litet. Åtskilliga missöden
och olyckliga spekulationer tillstötte, hvilket i
förening med andra ogynsamma förhållanden vållade,
att L. redan efter ett år fann sig vara fördjupad i
skuld. Han lemnade derför hösten 1819 i hemlighet
sitt fädernesland och begaf sig till London. Han
skref sig nu Latterstedt, hvilket han snart på
grund af det engelska uttalet förändrade till
Letterstedt. Från London seglade han till Goda
Hopps-udden, som då utropades såsom ett förlofvadt
land, och dit utvandringen verksamt understöddes
af engelska regeringen. I Mars 1820 landsteg han i
Kapstaden med endast 15 shillings på fickan. Kassan
var visserligen ringa, men han hade ett bättre kapital
i sin starka kroppskonstitution, sitt goda hufvud och
sin arbetsförmåga. I början fick han också, liksom så
mången annan utvandrare, underkasta sig det gröfsta
kroppsarbete för att förtjena sitt lifsuppehälle. Af
de svenskar, som förut voro bosatta i Kapstaden,
erhöll han emellertid både råd och bistånd, hvilket
han sedan återgäldade genomen aldrig svikande välvilja
mot svenskar, som af en eller annan anledning besökte
Kap. Det dröjde ej häller länge, innan han från sin
förra torftiga ställning arbetade sig upp till en
bättre, och i Sept. 1822 gifte han sig med en enkefru
Dreyer, hvilken genom slägt och gifte var befryndad
med koloniens bästa familjer. Hon var ej synnerligen
förmögen, emedan hennes aflidne man lemnat efter sig
ganska intrasslade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
