Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hannover (4:de uppl. 1867) samt <I>Zur reform des
civilprocesses in Deutschland</i> (1865).
Leonidas (Lat. Leonidas), namn på två spartanska
konungar. 1. L. I, en son af konung Anaxandridas,
efterträdde år 491 f. Kr. sin broder Kleomenes I på
tronen. L. vann ovansklig ära genom det uppoffrande
hjeltemod, hvarmed han 480 f. Kr. vid Xerxes’
stora härnadståg mot Grekland försvarade passet
Thermopylai. Med en kärntrupp af 300 spartaner
och omkr. 6,000 man hjelptrupper besatte han denna
vigtiga punkt, som för den norrifrån kommande fienden
betingade tillträdet till mellersta Grekland. Han
tillbakaslog under två dagars tid persernas
tallösa skaror, till dess förrädaren Efialtes visade
fienderna en bergstig, på hvilken de kunde kringgå L:s
ställning. Vid underrättelsen härom hemsände L. sina
modfällda bundsforvandter, men valde hjeltedöden
för sig och spartanerna, hvilkas öde frivilligt
delades af 700 (eller 1,000) thespier. Leonidas’
och hans stridskamraters hjeltebragd gjorde ett
djupt intryck på Xerxes och firades af grekerna
både i sång och med minnesmärken. Den grafskrift,
som af amfiktyonerna egnades de fallne spartanerna
lydde i öfvers.: "Främling, hälsa spartanerna,
att vi ligga här, hörsamma mot statens lagar." –
2. L. II var son af Kleonymos, samregent med Agis
III och ifrig motståndare till dennes reformplaner,
hvilka dock sedermera upptogos och åtminstone delvis
genomfördes af L:s egen son Kleomenes III efter dennes
tronbestigning (235 f. Kr.). A. M. A.
Leonider, astron., de stjernfall, som vissa år
periodiskt inträffa omkr. d. 14 Nov. Benämningen
har uppkommit deraf att denna meteorströms
radiationspunkt alltid ligger i stjernbilden Lejonet
(Leo). Se Stjernfall.
Leoninska staden. Se Città Leonina.
Leoninsk vers, hexameter (eller pentameter), hvars
slutstafvelse rimmar med den i midten (inuti tredje
versfoten) varande hufvudcesuren. Sådana verser
förekornmo ej sällan i romerska poesien (man har
hos Virgilius räknat deras antal till 924), men
mycket vanligare blefvo de i medeltidens latinska
poem. Benämningen togs efter benediktin-munken
Leoninus (omkr. 1160), hvilken man anser vara
författaren till en af idel leoninska vers bestående
Gamla och Nya testamentets historia (i handskrift i
Nationalbiblioteket i Paris). En utprägladt leoninsk
vers är t. ex. följande af Ovidius: Quot coelum
Stellas, tot habet tua Roma puellas.
Leonnatos (Lat. Leonnatus), en macedonier af
ädel börd, tjenade i konung Filip II:s lifvakt
och åtföljde sedan Alexander på hans asiatiska
fälttåg. Särskildt utmärkte han sig uti Indien i
striderna mot mallerna. Efter Alexanders död erhöll
han provinsen Lill-Frygien. I det s. k. lamiska kriget
tillförde han Antipatros betydliga stridskrafter,
men stupade sjelf i en drabbning vid Lamia (323
f. Kr.). A. M. A.
Leonora Kristina, dotter af danske konungen Kristian
IV och hans maka Kirsten Munk. Se Ulfeld.
Leontiasis. Se Lepra.
Leontinoi (Lat. Leontini, nu Lentini) stad på
Sicilien, nära östra kusten, vid floden Lissos,
ungef. 30 km. n. v. om Syrakusa, grundad (enligt
sägnen sju år senare än Syrakusa, eller 728 f. Kr.) af
grekiska nybyggare från Chalkis, hvilka kort förut
flyttat öfver till Sicilien och der anlagt staden
Naxos. L:s utveckling hämmades af det nära granskapet
med Syrakusa, och staden sökte förgäfves värna sin
sjelfständighet. I det inre rådde såsom vanligt split
mellan aristokraterna och folkpartiet. Omkr. 428
f. Kr. förjagades det senare af aristokraterna,
hvilka öfverlemnade staden till Syrakusa, der de
sjelfva upptogos såsom medborgare. Efter upprepade
försök lyckades det folkpartiet att återvinna
öfvervigten, men det kufvades på nytt af Dionysius,
som der inlade en besättning af 10,000 man grekiska
legotrupper. Under de puniska krigen ställde sig
staden på kartagernas sida samt blef af denna orsak
angripen och intagen af romarna (214 f. Kr.). De
staden omgifvande fälten (Campi leontini) voro
berömda för sin fruktbarhet, och de leontinska mynt,
hvilka i tämligen stort antal kommit till vår tid,
bära i prägeln några sädesax jämte ett lejonhufvud
(en hänsyftning på stadens namn). Från L. härstammade
sofisten Gorgias. A. M. A.
Leontodon L., bot., ett slägte af lågväxta
örter, hörande till nat. fam. Synanthereae Rich.,
kl. Syngenesia L., hvilket har nästan omvändt kägellik
hålk af tegellagda fjäll i flere rader, de innersta
större. Ytterhålk saknas. Fästet är något kullrigt,
fingropigt och naket. Nästan trinda skalfrukter
med oskaftad fjunpensel af hvita eller smutsgula
hår. Svenska floran har två arter, L. hispidus L.,
mindre allmän, och L. autumnalis L., ytterst allmän
å betesmarker, båda med gulblommiga, tungblomstriga
blomkorgar, hvilkas skaft äro vidgade i närheten
af blomkorgen. Till samma slägte förde Linné den
allmänna "maskrosen", L. taraxacum (se Maskros).
O. T. S.
Leontopithecus. Se Lejonapslägtet.
Leopard. 1. Herald., kallas af utlandets förnämsta
heraldiker ett heraldiskt lejon, då det vänder
ansigtet emot åskådaren. – 2. Ett i senare tid efter
vapenbilden, klufven sköld med leopard och half lilja,
gifvet namn åt en svensk medeltidsslägt, af hvilken
flere medlemmar hade riddarevärdigheten. Stamfader för
densamma var riddaren Magnus Marinasson, som omtalas i
urkunder åren 1293–1308. – Tre springande leoparder,
den ene öfver den andre, fördes i vapnet af svenske
konungen Erik Eriksson. 1. B. S. 2. K. H. K.
Leoparden, Felis pardus, hör till kattdjurens familj
(Felidae), rofdjurens ordning och däggdjurens
klass. Sedan forntiden hafva olika meningar varit
rådande om huruvida denna art sönderfaller i tre
särskilda arter eller blott i tre former. Åtskilligt
synes tala för den senare uppfattningen, ehuru
de tre formerna i yttre hänseende afvika från
hvarandra. Vi vilja här redogöra för dessa formers
utseende. Leoparden, F. pardus antiquorum,
blir 2,4 m. lång, hvaraf en tredjedel kommer
på svansen. Hufvudet är stort, rundt, med föga
framskjutande nos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
