Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leibniz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfarenhetskunskapen den s. k. "principium rationis
determinantis", d. v. s. att hvarje företeelse
förutsätter en annan såsom sin grund, och för
begreppskunskapen "principium contradictionis",
d. v. s. att intet begrepp kan strida mot sig
sjelf. Mot Lockes teori om medvetandet såsom en
"tabula rasa" försvarade han tillvaron af medfödda
idéer, hvilka visserligen kunde i särskilda fall
forblifva omärkbara och aldrig bringas till aktualitet
för medvetandet, så vida icke en lämplig erfarenhet
vore för handen. – På den allmänna bildningen under
18:de årh. utöfvade L. genom sina filosofiska läror
stort inflytande, särskildt genom sina försök att
med förnuftets fordringar förena trossatserna. Äfven
i rent filosofiskt hänseende har hans uppträdande
varit af epokgörande betydelse, dock mera genom
mångsidigheten i fråga om de synpunkter, från hvilka
de filosofiska problemen af honom betraktades,
än genom en strängt och konseqvent genomförd
systembyggnad. I rent formelt hänseende lider
nämligen L:s filosofi af väsentliga brister, dels
genom det ofta återkommande bildliga uttryckssättet,
dels genom införande af rums-analogier, i sådana
fall der efter L:s egen förklaring rums-åskådningen
upphör att vara tillämplig, hvilket ofta gör, att
den skenbara klarheten vid närmare undersökning
visar sig vara illusorisk, och läsaren lemnas i
okunnighet om filosofens innersta tankegång. Derför
var det af stor vigt för den leibnizska filosofiens
utbredning att söka bringa den i system. Ur denna
synpunkt inlade särskildt Chr. Wolf i formelt
hänseende stora förtjenster, ehuru han dervid blef
nödsakad att omgestalta L:s filosofi på ett sätt,
som i sak föga öfverensstämde med dess upphofsmans
innersta mening. Grundtankarna i L:s system hafva
derför blifvit mindre fruktbärande för 18:de årh:s
filosofi än eljest varit möjligt; och den dualism
i uppfattningen af förhållandet mellan själ och
kropp, hvilken L. sökte undvika, uppträdde hos hans
närmaste efterträdare nästan lika skarpt som hos hans
föregångare Cartesius.
Äfven inom matematikens historia intager L. en af de
allra främsta platserna. Först under vistelsen i Paris
började han sina studier i den högre matematiken,
och han sysselsatte sig dervid företrädesvis med
teorien för serier, krokliniers qvadratur och
det s. k. omvända tangentproblemet. Genom dessa
forskningar leddes han 1675–76 till upptäckten af
differentialkalkylen samt fann de enklaste formlerna
för differentiation och integration, åt hvilka
operationer han gaf de ännu brukliga symbolerna d
och [integral]. Under loppet af år 1676 erhöll han
kännedom om Newtons och Huddes metoder för samma
problems lösning, fulländade med ledning deraf
ytterligare sin egen metod och tillämpade den
med framgång vid lösningen af åtskilliga svårare
frågor. Särskilda omständigheter föranledde honom
dock att först 1684 offentliggöra sin metod genom en
kort uppsats: Nova methodus pro maximis et minimis
itemque tangentibus i "Acta eruditorum". Sedermera fick
han flere gånger tillfälle att visa den nya kalkylens
öfverlägsenhet öfver de gamla metoderna genom
lösning af en mängd problem, t. ex. rörande den
isokrona och brakistokrona kurvan samt katenarian,
hvilka på det gamla sättet antingen alls icke
eller också endast med yttersta svårighet kunde
lösas. Äfven på sjelfva kalkylens utveckling i flere
riktningar arbetade han fortfarande. Särskildt tillhör
honom metoden för parametrars variation, lösning af
envelopp-problem, sönderdelning af bråk i partialbråk
med nämnare af första graden samt integration af
den s. k. bernouilliska differentialeqvationen. Om
betydelsen af hans upptäckt för matematikens
utveckling jfr Differentialräkning. För öfrigt
sysselsatte L. sig äfven med ett stort antal andra
frågor, t. ex. seriesummering och binär aritmetik (jfr
Dyadik). I hans skrifter träffas också uppslag till
teorier, som först i våra dagar gjorts till föremål
för utförlig behandling, t. ex. determinantteorien
och den s. k. "calculus situs". – Äfven åt mekaniska
problem egnade L. uppmärksamhet. Bland annat införde
han, i opposition mot Cartesius, ett nytt uttryck
för krafters mätande, den s. k. formeln för lefvande
kraft, och sökte lösa det svåra problemet rörande
resisterande mediers motstånd.
Såsom historieskrifvare har L. icke utöfvat samma
epokgörande inflytande, som han haft genom sina
filosofiska och matematiska arbeten. Hvad han sjelf
offentliggjorde var till en god del urkundssamlingar
såsom Codex juris gentium diplomaticus (1693–1700),
Accessiones historicae (1698) och Scriptores
rerum brunsvicensium illustrationi inservientes
(1701–11). Hans stora verk Annales imperii
occidentalis brunsvicensis förblef ofulländadt
och har först i våra dagar blifvit utgifvet (af
G. H. Pertz, 1843–46).
Af L:s skrifter utgafs under hans lifstid blott ett
mindre antal särskildt. De flesta voro införda i
en mängd olika tidskrifter eller lärda samfunds
handlingar, och för öfrigt efterlemnade L. ett
ej obetydligt antal handskrifter. Efter hans död
utgåfvos tid efter annan sådana förut otryckta
afhandlingar eller bref. En fullständigare
samling af L:s arbeten utgafs 1768 i 7 volymer af
L. Dutens. Bland de sedermera utkomna upplagorna af
hans arbeten må nämnas den af G. H. Pertz (1843–63)
föranstaltade. Denna består af tre afdelningar:
en historisk, en filosofisk, och en matematisk,
af hvilka dock blott den sistnämnda, redigerad af
C. J. Gerhardt, blifvit fullbordad. Sedermera har
O. Klopp börjat utgifva en ny upplaga, af hvilken
hittills 11 band (1864–84) utkommit, alla tillhörande
den historisk-politiska afdelningen. En ännu senare
upplaga af L:s filosofiska skrifter, hvaraf hittills
4 band, utkommit, utgifves under redaktion af
C. J. Gerhardt. I Frankrike har en upplaga blifvit
ombesörjd af A. Foucher de Careil (1860 o. följ.). –
L:s lefnad, skrifter och filosofiska system hafva
blifvit gjorda till föremål för ett stort antal
arbeten och monografier. Bland de mera utförliga må
nämnas G. E. Guhrauer: "Gottfried Wilhelm Freiherr von
Leibnitz. Eine biographie" (1842–46), E. Pfleiderer:
"Gottfried Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
