Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledingslame ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom den mest vältalige försvarare för anklagade
oppositionstidningar och politiska brottslingar
vann han under senare hälften af 1830-talet
ett glänsande rykte, som 1841 för honom öppnade
deputeradekammarens portar. Vid valtillfället aflade
han en republikansk trosbekännelse, hvarför han på
befallning af ministèren Guizot ställdes under åtal
och af domstolen i Angers dömdes till 4 månaders
fängelse och 3,000 fr. böter, en dom, som likväl
för formfel upphäfdes af kassationsdomstolen. I
deputeradekammaren blef L. snart den yttersta
vensterns förnämste talare. Hans passionerade
vältalighet var likväl mer folktalarens än den
parlamentariske debattörens. Han var och förblef
ständigt mer en folktribun än en statsman. Störst var
han i anfallet. Ingen har mer än han bidragit till att
störta Julimonarkien. Antingen det gällde att angripa
ministèren Guizots utrikespolitik, dess eftergifvenhet
mot England (i den s. k. Pritchard-frågan 1844)
och öfvermod mot Schweiz (Sonderbund-frågan 1847)
eller att motsätta sig Paris’ befästande (1842)
eller att rikta kammarens uppmärksamhet på den
stränghet, hvarmed politiska fångar behandlades
(1842), eller att yrka på besparingar i budgeten
och slafveriets afskaffande i kolonierna (1845 och
1847) eller att försvara arbetarnas rättigheter,
lät L. knappt något tillfälle att bekämpa regeringen
gå sig ur händerna. Icke nöjd med sin verksamhet
inom kammaren, der hans parti var föga talrikt
representeradt, stiftade han 1846 den ultraradikala
tidningen "Réforme", som snart visade socialistiska
tendenser. Detta väckte så mycket större uppseende
som L. dels sjelf ärft en betydlig förmögenhet,
dels 1843 gjort ett rikt gifte.
Då Februari-revolutionen 1848 bortsopat Ludvig
Filips tron, blef L. medlem af provisoriska
regeringen och inrikesminister. Han deltog i de
stora reformer, hvilka den provisoriska regeringen
skyndade att genomföra, såsom den republikanska
styrelseformens proklamerande, afskaffandet af
dödsstraffet för politiska brott och af slafveriet,
erkännandet af grundsatsen om arbetarnas rätt till
arbete o. s. v. Men framförallt inlade han såsom
inrikesminister stora förtjenster om den efter
Februari-revolutionen införda allmänna rösträttens
organiserande och dess tillämpande vid valen till
Konstituerande nationalförsamlingen. Det var också
L. som genom sin energi qväfde upprorsförsöket d. 16
April 1848. Han valdes på tre ställen till medlem
af Konstituerande nationalförsamlingen och utsågs af
denna (dock endast med 458 röster af 800), sedan den
provisoriska regeringen nedlagt sin makt, till ledamot
af exekutiv-kommissionen. Han bidrog kraftigt till
undertryckande af revolutionsförsöket d. 15 Maj samt
uppträdde i nationalförsamlingen mot prins Louis
Napoléon och till försvar för Louis Blanc. Till
följd af den fruktansvärda Juni-revolutionen måste
exekutiv-kommissionen nedlägga sin makt, hvarefter
general Cavaignac blef diktator. L. återgick då
till sin rol såsom oppositionsman och försvarade i
nationalförsamlingen med en vältalighet, som väckte
äfven hans motståndares beundran, det ultraradikala
partiets grundsatser och intressen. Vid valet af republikens
president d. 10 Dec. 1848 erhöll L. emellertid
endast 370,119 röster. Såsom chef för "berget"
(yttersta venstern) i nationalförsamlingen bekämpade
L. med utomordentlig häftighet prins Louis Napoléons
politik, och sedan han vid valen till Lagstiftande
nationalförsamlingen (Maj 1849) segrat i fem
departement, höll han d. 11 Juni s. å. i denna
församling ett glänsande tal mot expeditionen till
Rom, hvilket slutade med de orden: "Författningen är
kränkt, vi skola försvara henne med alla medel, till
och med med vapnen". Men då han två dagar derefter,
d. 13 Juni, sökte sätta dessa hotelser i verket och
kalla Paris’ arbetare till revolution, misslyckades
detta fullkomligt. Efter att 23 dagar hafva hållit sig
gömd i trakten af Paris, lyckades det L. att fly till
Belgien, hvarifrån han begaf sig till England. För
sitt revolutionsförsök dömdes han, frånvarande, till
deportation. L. tillbragte mer än två årtionden i
landsflykt, till större delen i London, sysselsatt
dels med literär verksamhet, dels med revolutionär
propaganda. I Le 13 Juin 1849 (1849) skildrade
han sitt misslyckade revolutionsförsök. Mycket
berättigadt ogillande väckte hans bok De la décadence
de l’Angleterre (1850), hvari han angrep det land, som
skänkte honom gästfrihet. Det engelska lagväsendet
skildrade han i La loi anglaise (1851). Tillsammans
med Kossuth, Mazzini m. fl. bildade han i London
en revolutionskomité, som var ämnad att blifva
en medelpunkt för den europeiska demokratiens
angrepp mot de bestående regeringarna. För sitt
förmodade deltagande i Tibaldis komplott mot
Napoleon III:s lif 1857 dömdes han, frånvarande,
af assisdomstolen i Paris till deportation. Först
d. 10 Jan. 1870 fick L. tillstånd att återkomma
till Frankrike, dit han återvände i Mars s. å. Den 8
Febr. 1871 utsågs han af 3 departement till medlem
af nationalförsamlingen, men afsade sig mandatet
redan d. 19 Febr. s. å. 1874 uppträdde han dock såsom
kandidat vid ett partielt val i Vaucluse, der han
också segrade. I nationalförsamlingen föreföll hans
vältalighet emellertid försvagad och föråldrad, och
han öfverlefde icke länge denna motgång. Död d. 31
Dec. 1874 i Fontenay-aux-Roses, utanför Paris. Hans
enka utgaf 1879 en vald samling af hans tal och
politiska skrifter: "Ledru-Rollin, ses discours et ses
écrits politiques". – L.-R:s bildstod (af Steiner)
restes i Febr. 1885 på Place Voltaire i Paris.
E. W.
Ledsegel, sjöv., de smärre segel, som under segling
med vinden akterifrån kunna tillsättas på ömse
sidor om stor- och fockmastens råsegel. Ledseglen
ligga hoprullade i bestämda förvaringsrum på
eller under däck. De upphissas i allmänhet till
spiror, som utskjutas från rårna, samt nedhalas i
däck. Ledseglens namn, beroende af vid hvilken mast
och rå de sitta, äro: förbramledsegel (a),
för-öfverledsegel (b), underledseyel (c, på fören),
storbramledsegel (d) och stor-öfverledsegel (e).
L. H.
Ledsjö, socken i Skaraborgs län, Kinne härad. Areal
2,742 har. 870 innev. (1884). Annex till Götene,
Skara stift, Kinna kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
