Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lausanne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ritningar och afbildningarna i Dahlbergs
"Suecia". Endast Riddarhuset och sidofasaden af
rådhuset hafva till våra dagar fått behålla ett något
så när ursprungligt skick. – L. hade under dessa
många värf haft tillfälle att lägga mycken praktisk
duglighet och förvaltningsförmåga i dagen. Han kom
derigenom in på ämbetsmannens bana och utnämndes
1665 till kommissarie i Generalkommersekollegium
samt 1671 till borgmästare och preses i ämbets- och
byggnadskollegiet i Stockholm. Dessutom befordrades
han 1680 till hof- och stadsarkitekt, från hvilken
befattning han 1686 afgick. Deremot innehade
han borgmästaresysslan till sin död. L. afled i
Stockholm d. 12 (eller 9) Mars 1696.
-rn.
3. La Vallée [vale], Christopher de, ingeniör,
den föregåendes son, född i Stockholm 1661,
blef 1681 konduktör-löjtnant och erhöll 1682 ett
k. reseunderstöd för fortsatta studier i sitt
fack. Han besökte Holland, England, Frankrike och
Nederländerna, flitigt aftecknande och studerande
fästningsbyggnadskonsten. 1685 gick han som ingeniör
i veneziansk tjenst för att få deltaga i kriget på
Morea. Der var han närvarande vid alla vigtigare
krigshändelser, särskildt slaget vid Argos och
eröfringen af Nauplia di Romania, allt under
O. V. v. Königsmarks befäl. På k. befallning
anträdde han 1687 återfärden, genomfor då hela
Italien och uppehöll sig i synnerhet i Rom,
der han ett och ett halft år studerade civil
byggnadskonst. Genast vid sin återkomst till Sverige,
1689, blef han kapten-ingeniör i Wismar, der
han arbetade på fästningens iståndsättande. 1692
upphöjdes han i adligt stånd och utnämndes 1699 till
general-qvartermästare-löjtnant i Narva. Han afled der
1700 och slöt sjelf sin adliga ätt. -rn.
La Vallière [-liär], Louise Françoise de La
Baume le Blanc, hertiginna de L., franske konungen
Ludvig XIV:s älskarinna, född 1644, började såsom
hoffröken hos konungens svägerska, hertiginnan af
Orléans, 1661 träda i kärleksförhållande till den
unge konungen, för hvilken hon fattade en verklig
beundran och oegennyttig tillgifvenhet. Hon blef moder
till fyra barn, af hvilka två hunno mogen ålder,
Mademoiselle de Blois (f. 1666), sedermera förmäld
med prinsen af Conti, och grefven af Vermandois
(f. 1667, d. 1683). Konungen öfverhopade henne med
egodelar, gaf henne (1667) titel hertiginna de la
Vallière och erkände lagligen hennes barn såsom
sina. Den offentlighet, som gafs hennes felsteg,
skall hafva höljt henne med blygsel, och två gånger
(1670–71) sökte hon genom flykt inom klostermurarna
göra ett slut på förbindelsen, men återfördes af sin
älskare till hofvet. Emellertid fick hon ett par år
dela konungens ynnest med markisinnan de Montespan,
drog sig 1674 undan till ett kloster och tog 1675
slöjan i karmelitklostret i Faubourg S:t Jacques, der
hon tillbragte sina dagar under stränga botöfningar
och afled 1710. Hon ansågs vara författarinna till
Réflexions sur la miséricorde de Dieu (1680; senaste
uppl. 1860) och efterlemnade Lettres (1767).
Lavater, Johann Kaspar, schweizisk fysiognomist
och författare af uppbyggelseskrifter, föddes i
Zürich d. 15 Nov. 1741. Redan i unga år hemfallen
åt en asketisk-mystisk sinnesriktning, prestvigdes
han 1762, innehade derefter åtskilliga prestsysslor
i Zürich och vardt 1786 kyrkoherde vid Peterskyrkan
derstädes. På en 1793 företagen resa till Köpenhamn,
dit han inbjudits af A. P. Bernstorff, mottogs han
på alla orter med entusiastisk hyllning. (L. hade
ofantligt vidsträckta förbindelser såsom själasörjare,
och hans privata brefskrifning var större än någon
tysk mans sedan Luther.) När 1798 kantonförfattningen
störtades och fransmännen ryckte in i Schweiz,
uppträdde L. med stor patriotisk djerfhet mot deras
öfvergrepp. Då Masséna d. 26 Sept. 1799 intog
Zürich, blef L. af en fransk soldat, som han
straxt förut gifvit förfriskningar, förrädiskt
skjuten tätt under bröstet. Till följd af detta
sår dog han d. 2 Jan. 1801. – L. var en af 18:de
århundradets egendomligaste män, en natur full af
motsatser. Med den mest obundna fantasi förenade
han djup känsla, egde en flödande vältalighet och
poetisk ingifvelse, men saknade konstnärlig måtta,
var rik på idéer och skarp iakttagare, men på samma
gång oredig i sin tankegång; en religiös svärmare och
efterhängsen proselytmakare, men derjämte i umgänget
högeligen tolerant och mottaglig för allt nytt och
ädelt; from i sin tro och uppoffrande för nästan,
men föga samvetsgrann i valet af sina medel. Hans
apostoliskt älskvärda väsende tillvann honom beundran
och vänskap af så utmärkta män som Herder och Göthe (i
dennes yngre år). L:s varmt pietistiska nitälskan för
en kristendom i lif och anda (gent emot rationalismen)
ledde honom alltmer in på en grumlig mystiks afvägar,
så att han lät dåra sig af tidens mest beryktade
fantaster och undergörare samt hemföll åt ett vekligt,
halft vidskepligt fromleri. Också riktade Lichtenberg,
Musäus, Nicolai m. fl. en skarp kritik mot hans
öfverdrifter. L:s ryktbaraste arbete, Physiognomische
fragmente zur beförderung der menschenkenntniss
und menschenliebe (1775–78), innehåller värdefulla
aningar om mycket, som vetenskapen sedan sökt
på analysens väg utröna. (Om arbetets syfte och
brister se Fysiognomik.) Skrifvet i L:s vanliga,
halft poetiska, ömsevis känslosamma och kraftiga,
ofta hänförande stil, skaffade det honom öfver hela
Europa beundrare inom olika stånd och åldrar. Såsom
skald vann han många hjertan med sina naivt folkliga
Schweizerlieder (1767; flere uppl.), hvilka länge
lefvat på schweizarnas läppar, och 200 Christliche
lieder (1776–80). I sina misslyckade hexametriska
epos Jesus Messias oder die zukunft des Herrn (24
sånger, 1780) och Jesus Messias oder die evangelien
und apostelgeschichte in gesängen (4 bd, 1783–86)
efterliknar han Klopstocks "Messias". Bland andra
uppbyggelseskrifter af L. må nämnas Aussichten in
die ewigkeit (4 bd, 1768–78), Geheimes tagebuch (2
bd, 1771–73), Pontius Pilatus (4 bd, 1782–85) och
Handbibliothek für freunde (24 bd, 1790–94). Utdrag
af hans skrifter hafva ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
