Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Virginia - Larsson, Carl - La Rue, Pierre de - Larus. Se Mås-slägtet - Larv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Italien for konststudier samt uppehöll sig flere
år i Rom. Återkommen, utställde hon 1875 några
utsigter i aqvarell från sin färd och har sedan
flitigt öfvat aqvarellmåleri, i hvilket hon äfven
behandlat genreartade ämnen på ett sätt, som något
påmint om Lundgrens framställningar, men med en
finare teknik och i en något mer dämpad färgton.
–rn.
Larsson, Carl, genremålare, tecknare, föddes
i Stockholm d. 28 Maj 1853 och har genomgått
konstakademiens läroverk. 1874 och 1875 deltog han
i akademiens täflan för målning, och hans tafla
sistnämnda år, Gustaf Vasa anklagar biskop Peder
Sunnanväder, inköptes af Stockholms konstförening. År
1876 vann han den kungl. medaljen för ämnet Sten
sture d. ä. befriar drottning Kristina af Danmark ur
Vadstena kloster. Samtidigt hade han begynt sin bana
som tecknare och illustratör, och på detta område
har han sedermera utvecklat stor alsterrikedom och
fyndighet. L. var några år tecknare för skämttidningen
"Kasper" och började sin illustrationsverksamhet
med teckningar för "Berättelser af R. Gustafsson"
(1875). Sedan har i rask följd en mängd arbeten af
samma slag lemnat hans hand, såsom illustrationer
till Andersens "Sagor" (1876–77), "Ungdomens bok"
(1878), "Blomsterkonungen" af H. Sätherberg
(1879), Wallins "Dödens engel" (1880), Tegnérs
"Nattvardsbarnen" (1881), "Svenska folket" af
A. Strindberg (1881–82), "Sanningens vallfärd" af
E. Bögh (1883), Topelius’ "Fältskärns berättelser"
(1883–84) och Fru Lenngrens "Skaldeförsök" (1884)
m. fl. Sedan 1883 har L. äfven lemnat sjelfständiga
kompositioner för "Svenska familj-journalen". Under
upprepade besök i Paris, der konstnären f. n. (1885)
nedslagit sina bopålar, har han äfven utvecklat
sin målningsteknik, såväl i olja som i aqvarell,
i hvilken senare konstart han numera företrädesvis
arbetar. 1881 utställde han i Göteborg Gycklare från
medeltiden och I löfsprickningen, båda i olja,
samt ett porträtt i vattenfärg. Å "Salongen" i Paris
1883 erhöll L. tredje guldmedalj för en aqvarell, På
landet, inköpt af enskild man. Samma år inköptes från
konstnären för Nationalmuseum två större aqvareller
(landtliga utsigter).
–rn.
La Rue [ry], Pierre de, nederländsk tonsättare,
lärjunge af Okeghem, var 1492–1510 kapellsångare
vid burgundiska hofvet och fick 1501 ett prebende
i Courtray. Han var en af de mest framstående
kontrapunktisterna bland Josquins samtida och specielt
berömd för sitt mästerskap i de till ytterlighet
drifna imiterande konstformerna. L. utgaf en mängd
mässor, tryckta hos Petrucci i början af 1500-talet. I
manuskript framstår i synnerhet en i Bruxelles’
bibliotek befintlig praktbok med 7 mässor, förfärdigad
på beställning af ståthållarinnan i Burgund, Margareta
af Österrike. Andra manuskript af L. förvaras i
Mecheln, Rom och München.
A. L.
Larus. Se Mås-slägtet.
Larv, zool., kallas den ur ägget kläckta insekten,
som under detta första utvecklingsskede antingen
(och vanligast) är alldeles olik eller
åtminstone i väsentliga afseenden (genom saknad
af fortplantningsorgan) afvikande från den
efter genomgångna förvandlingar fullständigt
utvecklade insektformen (imago). Benämningen
"larv" (af Lat. larva, ansigtsmask, "skråpuk")
torde hafva sin anledning just deraf att insekten
i detta sitt första utvecklingsstadium uppträder
liksom under en förklädnad ("maskering"), som gör,
att man icke i larven kan omedelbart igenkänna
den blifvande färdiga insekten. Af analogi användes
namnet larvstadium, för det första utvecklingsskedet,
äfven hos groddjuren och en del lägre djur, när den
första utvecklingsformen väsentligen afviker från den
fullt afslutade. – Insektlarver förete en hel mängd
ganska olika former för olika ordningar, grupper och
slägten inom denna klass af leddjuren. Larverna af
skinnbaggar (Hemiptera) och rätvingar (Orthoptera)
likna till kroppsformen i viss mån de fullbildade
insekterna af dessa ordningar, men äro mindre. Öfriga
ordningars, således de allra flestas, larver hafva
deremot en af ett större antal ringar (segment)
sammansatt, långsträckt, cylindrisk eller något
platt-tryckt, masklik kropp, hos de flesta med ett
tydligt hufvud, försedt med starka bitande käkar,
som röra sig i sidoriktning. Hos en del parasitiska
larver är icke hufvudet så tydligt, och de sakna
fötter, liksom de verkliga maskarna (Vermes). Hos
larverna i allmänhet finnas deremot fötter, minst
tre par, fästa å segmenten närmast bakom hufvudet,
såsom hos de flesta skalbaggslarver, men ofta,
jämte dessa tre mera utvecklade fotpar, mindre
fullkomliga sådana å buksegmenten samt å de bakersta
segmenten, särskildt å analringen, hvars fotpar
("analfötterna") vanligen är starkt utveckladt och
kraftigt ökar larvens förmåga att fasthålla sig å
det blad eller annan växtdel, der han uppehåller
sig. Hos en grupp af nattfjärilarna, mätarna
(Geometrae), äro endast kroppens främre (bröst-)
och bakre (abdominala) segment försedda med fötter,
hvarför dessa vid kringkrypandet med analfötterna
taga fäste straxt bakom bröstfötterna, under det att
kroppen båglikt böjes uppåt, hvarefter bröstfötterna
frigöras, kroppen utsträckes, ny fattning tages
med bröstfötterna och derefter analfötterna å nyo
framflyttas o. s. v., hvilket fortskaffningssätt
gifvit anledning till namnet "mätare", eftersom de
tyckas liksom uppmäta den våglängd de framrycka. –
Larvernas färg och beklädnad äro mycket vexlande. De,
som lefva i dagsljuset å växter i allmänhet, hafva
ofta nog en härmande likhet med den växtdel, hvarå
de uppehålla sig. Den gröna färgen förekommer sålunda
ofta, men många andra färger och brokig blandning af
olika sådana äro ganska allmänna. Många larver hafva
rik hårbeklädnad, ordnad öfver kroppsytan på olika
sätt. Sådana håriga larver förtäras mindre ofta af
foglar och dertill endast af vissa slags foglar. Många
larvers hår framkalla i huden hos menniskor en häftig
retning och i ögonen en farlig inflammation, som kan
sluta med synens förlust. Håriga larver böra derför
aldrig handteras med bara fingrar. Hårigheten skyddar
äfven larverna för vissa parasitsteklars angrepp;
men de steklar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
