- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
667-668

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsmålsalfabetet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett och samma språkljud återgafs af olika forskare med
olika tecken, och samma tecken hade i olika skrifter
olika värden. Detta försvårade eller omöjliggjorde
jämförelse, i synnerhet som ljudbeskrifningarna
under saknaden af ett allmänt antaget system
ofta blefvo mycket otillfredsställande. De olika
landsmålsföreningarna (se d. o.) hade också till
en början hvar sin "ljudbeteckning". Ett 1873
framlagdt förslag till gemensam ljudbeteckning för
Upsalaföreningarna hade ingen framgång. Med tanke på
en blifvande tidskrift upptogs frågan å nyo 1876, och
det uppdrogs åt nuv. docenten J. A. Lundell att efter
vissa allmänna grundsatser uppgöra nytt förslag till
ett svenskt dialektalfabet. Det af honom framställda
förslaget godkändes med obetydliga förändringar och
tillägg af Upsalaföreningarnas "samfällda utskott"
1878, antogs senare jämväl af föreningarna i Lund och
brukas uteslutande i den på uppdrag af föreningarna
utgifna tidskriften. Några få nya tecken hafva efter
1878 tillkommit, hufvudsakligen för beteckning af
nasalerade konsonanter. – Landsmålsalfabetet är ett
"organiskt" alfabet, bygdt på grundvalen af det
vanliga latinska alfabetet, så att de nya tecknen
äro bildade ur de förut befintliga bokstäfverna
genom systematiska förändringar i deras form,
således icke genom lösa tillsatser (diakritiskt),
icke häller genom stilblandning (paleotypiskt) eller
sammanställning (polygrafiskt). Utgångspunkten är
tagen i C. J. Sundevalls 1856 framställda förslag
till fonetiska bokstäfver (i Vetenskapsakad:s
handl., ny följd I, N:r 2). Af landsmålsalfabetets
105 tecken äro 28 i oförändrad form och betydelse
samt 16 med ändrad betydelse öfvertagna från
Sundevall. Konsonanter, som uttalas på samma ställe
i munnen (jfr Kontaktsläge), hafva likformigt bildade
tecken, så att t. ex. supradentalernas tecken gå ned
under linien och böja sig åt höger, palatalernas
gå under linien och kröka sig åt venster (efter
Sundevall), kakuminalerna hvila på en båge öfver
linien. De nya vokaltecknen påminna i allmänhet om
de förutvarande bokstäfver, hvilkas ljud de af dem
föreställda språkljuden närmast likna. Bokstäfvernas
form och betydelse äro följande:

a. a, "öppet" a som i Sv. hatt; [tecken], samma vokal
nasalerad (näsvägen öppen); [tecken], "slutet" a som
i Sv. hat; [tecken], samma vokal nasalerad; [tecken], ett ljud
mellan a och ä (Eng. cap); [tecken], samma vokal nasalerad.

b. b, vanligt svenskt b; [tecken], ett v-ljud,
uttaladt med läpparna mot hvarandra (Sp. b).

c. [tecken], vokal utan sångton.

d. d, vanl. Sv. d med tungspetsen bakom öfre
framtänderna (postdental); [tecken], halftjockt d-ljud,
med tungspetsen mot öfre främre tandlådorna
(Uppsv. rd, Eng. d, supradental); [tecken], tjockt d-ljud,
med tungspetsen mot gomtaket (kakuminal); [tecken], mjukt
d-ljud, med tungryggens främre del mot öfre främre
tandlådorna, i förbind. dj för urspr. g, i t. ex. göra
(dentipalatal); [tecken], ett d-ljud med tungspetsen mellan
framtänderna eller bakom öfre framtänderna utan
vidröring (Eng. thou); [tecken], ett d-ljud af samma slag
som föregående d-ljud (Eng. think).

e. e, vanligt "slutet" e som i Sv. se (utom
Mälareprovinserna); [tecken], samma vokal nasalerad; [tecken],
"öppet" e mellan e och ä (Mälareprovinsernas veta
och väta); [tecken] samma vokal nasalerad; [tecken], det otydliga
e-ljudet i Sv. ljudsvaga stafvelser (t. ex. himmel).

f. f, vanligt f (icke v).

g. g, vanligt "hårdt" g som i Sv.
(mediopalatal); [tecken], ett g-ljud bildadt något längre
fram i munnen än föregående (Fr. guipure,
prepalatal); [tecken], ett g-ljud utan stängning,
Fornsv. gh (T. wagen, mediopal. frikativa).

h. h, vanligt h; [tecken], som Eng. w, men utan sångton
(höres ofta i Eng. which).

i. [tecken], vanligt slutet i; [tecken], samma vokal nasalerad; [tecken],
öppet i-ljud mellan i och e; [tecken], samma vokal nasalerad;
[tecken], "Viby"-i, uttaladt mellan tungspetsen och öfre
framtänderna.

j. [tecken], vanligt Sv. j.

k. k, vanligt hårdt k, som i Sv. kom (mediopalatal);
[tecken], ett k-ljud bildadt något längre fram i munnen än
föregående (Fr. qui, prepalatal).

l. l, vanl. Sv. l (postdental); [tecken], vanl.l utan sångton,
liknar ett h före l (t. ex. hluta i st. f. sluta);
[tecken], halftjockt l-ljud med tungspetsen mot öfre främre
tandlådorna, Uppsv. rl (supradental); [tecken], vanligt
Sv. "tjockt" l-ljud, i mellersta och öfre Sveriges
folkmål (kakuminal); [tecken], samma "tjocka" l-ljud utan
sångton; [tecken], mjukt l-ljud, med tungryggens främre del
mot främre öfre tandlådorna (Ital. gl, dentipalatal);
[tecken], samma mjuka l-ljud utan sångton (Wales. ll-).

m. m, vanligt m; [tecken], tonlöst m-ljud (liksom ett h
genom näsan, med läpparna som vid m).

n. n, vanligt Sv. n (postdental); [tecken], tonlöst
vanligt n (liksom ett h genom näsan, med tungan
som vid n); [tecken], halftjockt n-ljud, med tungspetsen
mot öfre främre tandlådorna, Uppsv. rn (Eng. n,
supradental); [tecken], tjockt n-ljud, med tungspetsen
mot gomtaket (kakuminal); [tecken], mjukt n-ljud, med
tungryggens främre del mot främre öfre tandlådorna
(Ital. gn, dentipalatal); [tecken], vanligt "äng"-ljud
som i Sv. svänga, tänka, regn (mediopalatal); [tecken],
samma ljud utan sångton (liksom ett h genom näsan,
med tungan som vid "äng"); [tecken], mjukt "äng"-ljud,
bildadt något längre fram i munnen än föregående
(Fr. gn, prepalatal).

o. o, öppet o-ljud eller öppet å-ljud som i Sv. kolf
sommar
(när skilnad göres mellan kol och kål); [tecken],
samma vokal nasalerad; [tecken], slutet europeiskt o-ljud,
mellan o och u (T. sohn, Fr. nouveau); [tecken], samma
vokal nasalerad; [tecken], s. k. orent öppet o-ljud med
någon dragning åt ô;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free