Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landnäbbmus-slägtet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges gamla landskapslagar: "land skal maeþ
laghum byggias", "maeþ lagh skal man land byggia"
(enl. Schlyter betyder "byggia" här "bebo").
Landskamrerare. Se Landshöfdingeämbete
och Landskontor.
Landskansli, den afdelning af länsstyrelsen,
som handlägger mål rörande allmän ordning och
säkerhet, lagskipning, domars verkställighet,
fångvård, rekrytering, helso- och fattigvård samt
den allmänna hushållningen. Chef och föredragande är
landssekreteraren; till hans biträde äro anställda
en eller flere länsnotarier och landskanslister.
J. H.
Landskap. 1. En mer eller mindre af en viss naturlig
begränsning och en viss nationel sammanhörighet
bestämd större afdelning af ett land. – Sveriges
fördelning i landskap har till hufvuddragen sin grund
i våra förfäders invandring i landet och första
bosättning der. Hvarje särskild skara, som intog
och befolkade ett särskildt, af naturliga gränser
bestämdt område, utgjordes väl hufvudsakligen
af sådana, som voro med hvarandra förenade genom
bandet af en, om ock mer eller mindre aflägsen,
förvandtskap. En mindre sådan skara intog ett härad
(hundari). Senare sammanslöto sig flere eller färre
härad inom ett genom naturliga gränser bestämdt område
till ett land l. landskap. Den nationella karakter,
som utmärkte dessa land, framträder ock deri att de
ännu i det 15:de årh. kallas "nationerna". – Redan
tidigt finna vi våra förfäder fördelade i två stora
hufvudgrupper, götar och svear. "Swerikis rike aer
af hedne vaerld saman komith af swea och gotha landh;
swea kalladis nordan scogh och gotha sunnan scogh",
heter det i Kristofers landslag Kg. B. 1. Huruvida
nu desse invandrat på olika tider och från olika
håll eller på en gång från väsentligen samma håll och
senare intagit olika delar af landet är en fråga,
som väl ännu ej kan anses fullständigt utredd. Att de
emellertid tillhöra samma hufvudstam och hafva en i
väsentliga afseenden gemensam folkkarakter, derom är
intet tvifvel, på samma gång i vissa afseenden mer
eller mindre bestämda skiljaktigheter dem emellan
torde kunna uppvisas, dock ej större, än att dessa
möjligen kunna tänkas utbildade efter bosättningen
i vårt land.
Götarnas hufvudland är Vestergötland. Der utbredde
sig, sedan en del nedsatt sig i Danmark och en del
i sydliga Sverige, en gren af stammen mellan Vettern
och Vänern uppemot Tiveden samt utmed Vänerns vestra
strand, i det sydliga Dalsland, vidare i det sydliga
Bohus län och – sannolikt öfver Vänern – i det sydliga
Värmland. Gränsen i söder var väsentligen densamma
som nu. – Från Vestergötland befolkades Östergötland
mellan Vettern, och Östersjön, med Kolmorden till
gräns i n. och väsentligen samma gräns i s. som nu
(skogen Holaveden). – En beslägtad stam – virdarna
– torde först hafva befolkat Bleking och Möre,
derefter Värend, hvars medelpunkt var trakten omkring
Helgasjön, och som innefattade nuv. Uppvidinge, Konga,
Norrvidinge, Kinnevalds
och Allbo härad. Med Värend sammansmälte något
senare Finveden, innefattande de nuv. Sunnerbo,
Vestbo och Östbo härad, samt Njudung, innefattande
de nuv. Vestra och Östra härad. Sannolikt utgjorde
Värend tidigare ett lagmansdöme för sig. Men redan i
det 12:te årh. omtalas Värend, Finveden och Njudung
såsom tillsammans utgörande en lagsaga: Tiohärads
lagsaga. Denna lagsaga jämte de norr derom belägna
trakter, hvilka sannolikt befolkats från Värend,
sammanfattades sedermera under den kollektiva
benämningen Småland. Huruvida det nuv. Kalmar
län (utom Tjust) samt Öland ursprungligen varit
förenade med Östergötland eller stått i förbindelse
med Tiohärads lagsaga eller haft sin särskilda
författning, är svårt att afgöra. Men i Magnus
Erikssons Landslags Kg. B. 1 nämnas Östergötland
och Öland (till hvilket sistnämnda här utan
tvifvel räknades "Kalmarna fogathi") såsom två
särskilda lagmansdömen. – Ytterligare en beslägtad
stam – gutarna – öfvergick, möjligen något mera
österifrån, Östersjön och befolkade Gotland. Denna
ö, som åtminstone från det 9:de årh. hörde under
sveakonungen, om också mera såsom ett skyddsland
än såsom en beståndsdel af det öfriga riket, synes
under Magnus Ladulås hafva blifvit fastare knuten
vid Sverige. År 1361 gick ön förlorad för Sverige
och undergick sedan skiftande öden, tills den genom
freden vid Brömsebro 1645 åter kom under Sverige. –
Skåne och Halland, hvilka ursprungligen voro danska
provinser, samt Bleking, hvilket väl under det 9:de
årh. hörde till Sverige, men vid den historiska tidens
början slutit sig till Danmark, afträddes genom freden
i Roskilde, 1658, jämte Bohus län till Sverige.
Svearnas hufvudland är Upland. Derifrån synes
det öfriga Svealand hafva blifvit bebygdt. Upland
är en kollektiv benämning, som innefattar dels de
tre s. k. folklanden: Tiundaland, Fiaeþrundaland
och Attundaland, dels Roþen (den del af landet,
som gränsar intill Östersjön). Uplands gräns var
i s. Mälaren, i ö. Östersjön, i v. Saevuström (nu
Sagån), i n. skogen Ödmården, på gränsen mellan det
nuv. Gestrikland och Helsingland (ty Gestrikland,
såsom utgörande en del af Roden, räknades då äfven
till Upland). Tiundaland, som var det förnämsta
af folklanden, innefattade tio härad i norra och
mellersta Upland, Attundaland åtta härad i södra delen
af Upland, de flesta öster om Mälaren, Fiaeþrundaland
fyra härad i sydvestra Upland. Roden lydde sannolikt
under angränsande folklands rätt. Åtminstone
Tiundaland och Attundaland utgjorde särskilda
lagmansdömen ända till 1296, då hela Upland lades
under en lagman. – Vestmanland, som sannolikt först
utgjorde ett bihang till Fiaeþrundaland, blef senare,
då det blifvit vidsträcktare bebygdt, ett särskildt
landskap. Från samma tid, då Upland förenades till en
lagsaga, synes äfven Vestmanland haft sin lagman. Till
hans lagmansdöme hörde äfven Dalarna. – Landet
mellan Mälaren, Hjelmaren, Östersjön och Kolmården
var Södermanland, hvars namn antyder, att dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
