Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lalang-gräset ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L.-T. vann namn såsom författare och erhöll 1816 en
plats i Franska akademien. Hans förnämsta arbeten
äro: Mémoires etc. pour la mémoire du général comte
de Lally, son père (1779), Lettres à Edmond Burke
(1791–92) och Essai sur la vie de T. Wentworth,
comte de Sfrafford (1795. Strafford var äfven ämnet
för en 5-akts-tragedi af honom s. å.). De "Mémoires
concernant Marie-Antoinette", som 1804 utgåfvos
under Webers namn, äro till stor del redigerade
af L.-T. J. Fr. N.
Lalo [lalå], Edouard, fransk musiker, född
omkr. 1830, studerade vid ett i Lille befintligt
"succursale" till Paris’ konservatorium samt
blef en utmärkt violinspelare och framstående
kompositör af den nya skolan (Berlioz, Liszt,
Wagner). Han har komponerat en opera Fiesque,
balletten Namouna (1882), Mélodies vocales, två
violinkonserter, den ena tillegnad Sarasate, den
andra betitlad Symphonie espagnole, en Rhapsodie
norvégienne för orkester, diverse kammarmusik m. m.
A. L.
La Lumia, Isidoro, italiensk historieskrifvare,
f. 1823, d. 1879 såsom direktör för statsarkiven i
Palermo. L. omfattade med stor värme revolutionerna
på sin fäderneö, Sicilien, 1848–49 och 1860 samt
understödde dem genom politiska broschyrer. Han skref
flere värdefulla monografier öfver skilda perioder af
Siciliens historia. De äldre af dessa arbeten samlade
han under titeln Studii di stona siciliana (1870).
La Luzerne [lysä’rn], César Guillaume de, fransk
teolog, f. 1738, d. 1821, blef 1770 biskop af
Langres och var 1789 medlem af nationalförsamlingen,
men emigrerade 1791. Vid restaurationen (1814)
vände han åter och blef 1817 kardinal. Bland hans
skrifter må anföras Dissertations sur la vérité de
la religion (1802) och Explications des évangiles
(1807), som utkommit i flere upplagor. L:s Oeuvres
utgåfvos 1842 (ny uppl. 1856). – Hans äldre broder,
César Henri, grefve de L., f. 1737, d. 1799, var
1787–90 marinminister.
Lam. Se Fårslägtet.
Lama. Se Lamaism.
Lama, benämning på ett flanell-liknande kardullstyg,
som begagnas till foder i ytterkläder o. s. v.
Lamachos, forngrekisk fältherre, athenare,
son af Xenofanes, var under senare delen af 5:te
årh. f. Kr. en bland hufvudmännen för krigspartiet
i Athen och utmärkte sig städse såväl genom en
öfverdådig tapperhet som genom en hos samtidens
fältherrar högst ovanlig redbarhet och oegennytta
vid krigsmedlens förvaltning. För sin omättliga
stridslust och sitt martialiska uppträdande hånas han
bittert af Aristofanes, som dock tillika måste göra
rättvisa åt hans hjeltemod och krigsduglighet. År
453 skickades han af Perikles att befria Sinope från
tyrannen Timasilaos. År 424 afseglade han å nyo med
en flotta till Pontus, men led skeppsbrott utanför
Herakleia. Med Nikias och Alkibiades delade han år 415
befälet öfver den stora expeditionen till Sicilien,
hvilken måhända skulle hafva fått en gynsammare
utgång, om man följt L:s dristiga råd att omedelbart
angripa Syrakusa, innan dess innevånare hunnit hemta sig från sin
bestörtning. L. stupade utanför Syrakusa 414 f. Kr.
A. M. A.
Lamaism (af Tibet. lama, lärare, herre) kallas den
religion, som är herskande i Tibet och Mongoliet och
som egentligen är en form af buddhaismen (se
Buddha), uppblandad med sjivaism och sjamanism. Liksom
den gamla buddhaismen ej känner någon dyrkan af
Gud, utan endast en tillbedjan af helgon, är detta
också hufvuddraget i lamaismen. Allt heligt
innefattas i denna religion under benämningen Kon
chog sum, som består af "de tre ädlaste juveler",
nämligen "Buddha-juvelen", "lärojuvelen" och
"presterskapsjuvelen", ett slags treenighet,
representerande en väsensenhet. Den första personen i
denna treenighet är Buddha. Men han är icke skapare af
universum; liksom i buddhaismen är han blott lärans
grundläggare, det största helgonet, ehuru begåfvad
med den högsta visdom, makt, dygd och skönhet,
hvilka egenskaper höja honom öfver den timliga
tillvaron. Den andra "juvelen", eller läran, är lagen
l. religionen, så till sägandes Buddhas inkarnation,
hans verkliga tillvaro efter det han försvunnit i
nirvana. Den tredje "juvelen", eller presterskapet,
är de heligas samfund, omfattande hela presterskapet,
de inkarnerade såväl som de icke inkarnerade
representanterna för de särskilda buddhaistiska
helgonen. De senare utgöras af de fem Djani Buddhas
l. kontemplations-Buddhaer och dessutom alla dessa
myriader Bodhisattwaor, Pratyeka-Buddhaer och fromme
män, hvilka efter sin död förklarats heliga. Det
är tydligt, att bland detta stora antal endast en
del kan erhålla verklig dyrkan; men presterskapet,
såsom den synliga representanten af dessa helgon,
gör anspråk på och mottager vederbörlig hyllning vid
alla religiösa ceremonier. Underlägsna dessa helgon
i rang äro gudar och andar, de förra hufvudsakligen
tagna från sjivaitemas panteon. Högst bland dem
stå de fyra andekonungarna: Indra, luftrymdens gud,
Jama, dödens och underjordens, Jamantaka l. Sjiva,
såsom hämnare i sin fruktansvärdaste gestalt, och
Vaisravana l. rikedomens gud. Dessa helgons och
gudars dyrkan består hufvudsakligen i uppläsande af
böner och heliga texter samt afsjungande af hymner. På
särskilda helgdagar äro tempel och altaren prydda med
symboliska figurer, medan allmänheten frambär offer
af te, blommor, mjölk, smör o. a. d.; djuroffer
äro förbjudna, liksom i buddhaismen. Lamaismen
har särskildt tre stora högtider. Vid Log sar
l. nyårsfesten, i Febr., firas vårens början eller
ljusets och värmens seger öfver mörker och köld. Den
varar 15 dagar och består af en rad fester, dansar,
illuminationer och andra glädjeyttringar; den är med
ett ord den tibetanska karnevalen. Den andra helgen
firas med bildprocessioner i början af sommaren till
minne af Buddha Sakjamunis menniskoblifvande. Den
tredje är vatteninvigningsfesten i Aug. och
Sept. Dop och konfirmation äro de båda förnämsta
sakramenten. Det förra eger rum på tredje l. tionde
dagen efter barnets födelse, den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
