Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lalande, Joseph Jérôme Lefrançois de - Lalang-gräset ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken författaren blef en uppfostrare af flere
generationers astronomer, särskildt af män sådana som
Gauss och Bessel. I dessa arbeten ligger tyngdpunkten
af L:s för öfrigt mångsidiga verksamhet. Särskildt
deltog han lifligt i förberedelserna till iakttagandet
af Venus-passagen 1769, och jämte Clairauts är hans
namn förbundet med en annan af den tidens märkligaste
astronomiska händelser, nämligen den första noggranna
förutberäkning af en komets (den halleyskas)
återkomst. K. B.
Lalang-gräset. Se Imperata Koenigia.
Lalanne [-la’n], François Antoine Maxime, fransk
tecknare och gravör, f. 1827, var lärjunge af Gigoux i
Paris och uppträdde första gången 1852, hvarefter han
utfört en mängd raderingar dels för konsttidningar,
dels för särskilda samlingar och serier, såsom
"Gazette des beaux-arts", vidare utsigter af Paris,
vyer af franska slott och efterbildningar efter
Pynacker, Ruisdael och van Goyen m. fl. äldre målare
samt Constable och Troyon. Han har också teoretiskt
behandlat konsten i ett verk öfver raderingar (1862)
och ett öfver kolteckningen (1869).
Lalin, Lars Samuel, operatextförfattare, musiker,
föddes 1729 och var sedan midten af 1700-talet
sånglärare i Stockholm. Samtidigt inträdde han på
ämbetsmannabanan. L. vann sitt första rykte såsom
författare till ett par operor, hvilka räknas för de
första svenska, hvad texten vidkommer. Syrinx, eller
then uti wass förwandlade wattunymphen, förestält
uti en opera comique uppfördes första gången i Maj
1747, med musik efter Händel, Graun och organisten
Ohl, trycktes s. å. (nya uppl. 1748 och 1770) och
bibehöll sig länge på den stockholmska spellistan. En
uppgift tillägger emellertid P. Lindahl, då
skådespelare, författareskapet. Obestridligen åter
har L. skrifvit Den straffade förmätenheten, eller
Arachne, förvandlad til en spindel, äfvenledes opera
comique i 3 "öppningar", första gången uppförd i
Dec. 1750 och tryckt straxt efteråt. Ingendera eger
något högre poetiskt värde, men båda utmärkas af en
nätt uppfinning och en sångbar text. L., som allt
ifrigare egnade sig åt musikens utöfning, blef
1762 kammarmusikus och fick 1764 hofsekreterares
titel. Genom k. bref erhöll han 1765 tillstånd
att inrätta biljard i Stockholm, mot förbindelse
"att göra en utrikes resa för att samla nya och
utsökta musikaliska arbeten, tjenliga både för
kyrkan och teatern, konserter och andra högtidliga
tillfällen", hvilken musik sedan kostnadsfritt
skulle tillhandahållas "alla akademier och
gymnasier i riket". Resan räckte omkr. 2 1/2 år,
och skörden af musik var betydlig, i synnerhet
hvad sångkompositioner angår. L. ställde sig
sedan i spetsen för en följd konserter, hvilka voro
mycket omtyckta, och der prof af den införda musiken
meddelades. 1770 fick han k. privilegium för sig sjelf
och sina arfvingar att i 40 år, bredvid sin biljard,
idka kaffehusnäring i Stockholm. Det är väl hans
verksamhet under den närmaste tiden Ehrensvärds
yttrande gäller, att han "förnötte sin tid med
riksdagsgriller, höll bondklubbar och
slutade sin politiska carrière på gäldstugan". I alla
händelser anställdes han 1773 som den nybildade
k. teaterns sångmästare samt såsom skådespelare. För
denna scen skref han s. å. den "heroiska balletten"
Acis och Galatéa (hvars musik han äfven ordnade),
allbekant genom Hallmans lustiga parodi "Casper och
Dorotea". L:s vittra bana var dermed lyktad. Han
brukades sedan endast till att "lämpa orden" efter
musiken i en del under de följande tio åren gifna
operor samt såsom arrangör af musik vid åtskilliga
tillfällen. Sin befattning vid k. teatern frånträdde
han 1783 och afled i Stockholm d. 15 Dec. 1785.
-rn.
Lalita-Patan, stad i Himalaja-staten Nepal, 6
km. s. om Katmandu. Omkr. 24,000 innev. Tillverkning
af gröfre bomullstyg, koppar och mässingsvaror. L. var
fordom hufvudstad i en liten sjelfständig stat.
Lalla Rookh [rouk], "tulpan-kind", uppdiktad indisk
prinsessa, som är hufvudperson i Thomas Moores
romantiska berättelse "Lalla Rookh" samt i den
liknämnda operan af Félicien David.
Lallemand [lallöma’ng], Charles François Antoine,
baron, fransk general, född 1774, blef soldat 1792
och senare Junots adjutant. L. deltog i expeditionen
till San Domingo, i krigen 1805–07 i Tyskland,
1808–13 i Spanien och 1814 i Frankrike. Ludvig
XVIII gaf honom ett befäl, men efter Napoleons
återkomst (1815) slöt L. sig till denne, blef pär och
divisionsgeneral samt deltog i slagen vid Ligny och
Waterloo. Genom att lemna Frankrike undandrog L. sig
honom ådömdt dödsstraff, hvarefter han vistades
i Turkiet, Persien och Amerika, tills han efter
Julirevolutionen 1830 kom tillbaka till Frankrike
och åter insattes i sina värdigheter. Död 1839.
C. O. N.
Lallemand [lallöma’ng], Claude François, fransk
läkare, f. 1790, d. 1854, blef 1819 professor vid
medicinska fakultetens i Montpellier kirurgiska
klinik och senare öfverkirurg vid nämnda stads
hospital. Slutligen bosatte han sig i Paris. L.,
hvilken från 1845 var medlem af Franska institutet,
egde stort anseende såsom kirurg. En särskild
uppmärksamhet egnade han åt genital- och urinorganens
sjukdomar. Bland hans medicinska skrifter märkes
ett större arbete öfver hjernan: Recherches
anatomico-pathologiques sur l’encéphale et ses
dépendances (1820–36).
L’Allemand [lallöma’ng]. 1. Fritz L’A., österrikisk
målare, f. i Hanau 1812, d. i Wien 1866, följde
den till den äldre Wienskolan hörande Peter Krafft,
Davids lärjunge, i spåren och införde i sina arbeten
alltmer och mer en trogen och innerlig uppfattning
af verkligheten. Likasom Krafft mest höll sig i
sin framställning till det krigiska lifvet i sin
ungdomstid, så blef äfven L’A. krigsmålare och
detta uteslutande. Han återgaf en mängd österrikiska
fältslag, men odlade derjämte genrebilden både ur
kriget och lägerlifvet samt gjorde detta med god
karakter och anspråkslös sanning, äfven om hans färg
kan anses mindre tillfredsställande. – 2. Siegmund
L’A., österrikisk bataljmålare, den förres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
