Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La Grande-Chancel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordran, som är till betalning förfallen och
grundar sig å skuldebref eller annat skriftligt
fordringsbevis, t. ex. inteckning i fast egendom,
godkänd räkning o. s. v. Lagsökning anhängiggöres hos
öfverexekutorn (se d. o.) i den ort, der gäldenären
har sitt bo och hemvist eller någon tid uppehåller
sig. Är fordringsanspråket grundadt på ett i fast
egendom intecknadt skuldebref, och vill borgenären
för betalningen hålla sig allenast till egendomen,
skall han lagsöka egaren hos öfverexekutor i den
ort, der egendomen ligger. Lagsökningen göres
skriftligen, och vid ansökningen skall bestyrkt
afskrift af borgenärens fordringsbevis fogas. Upptager
öfverexekutor ansökningen, tecknas å inlagan så kallad
kommunikationsresolution, d. v. s. föreläggande
för gäldenären att inom bestämd tid, efter det
lagsökningshandlingarna blifvit honom delgifna,
å ansökningen skriftligen svara vid äfventyr,
om han försummar det, att målet ändock afgöres. –
Fordringsegaren skall bevisligen delgifva gäldenären
handlingarna och ingifva delgifningsbeviset till
öfverexekutor tillika med lagsökningshandlingarna i
original eller i bevittnad afskrift. Vill gäldenären
framställa någon invändning mot krafvet, åligger
honom att vid svaromålet genast förete de bevis,
som af honom åberopas, och må ej andra än skriftliga
bevis gälla. Sedan skriftvexlingen är slutad, pröfvar
öfverexekutor om fordringen är klar och förfallen
eller icke. I förra fallet förpligtas gäldenären
att betala vid äfventyr af utmätning. Befinnes
åter fordringsanspråket icke klart och ostridigt,
förvisas målet, såsom tvistigt, till domstol. Har
öfverexekutor ålagt gäldenären betalningsskyldighet,
eger dock denne, der han ej hos öfverexekutor erkänt
skulden, rätt att efter stämning å borgenären
vid domstol söka återvinning. Återvinningstalan
skall dock af gäldenären anhängiggöras inom sex
månader efter det lagsökningsmålet genom laga kraft
egande beslut afgjordes. Öfverexekutors utslag i
lagsökningsmål kan öfverklagas genom besvär till
hofrätt; dock må ej gäldenär söka ändring i utslag,
hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt förvisadt till
domstol. I mål från Norrbottens, Vesterbottens,
Jämtlands och Vesternorrlands län skola besvären
ingifvas före kl. 12 å 45:te dagen, vid klagan
mot utslag af öfverexekutor i Stockholm, Jönköping
eller Kristianstad före kl. 12 å 20:de dagen samt i
mål från öfriga delar af riket före kl. 12 å 30:de
dagen, räknadt från utslagsdagen. Hofrättens utslag
i lagsökningsmål må ej öfverklagas hos konungen. En
framställning af förfarandet i lagsökningsmål af
W. Bergstrand finnes i 3:dje häftet af "Nordisk
retsencyklopedie". L. A.
Lagtima, på lagbestämda tider återkommande, benämnes
den riksdag, som utan särskild kallelse, i kraft
af rikets Regeringsform, hvarje år sammanträder å
den i grundlag utsatta dagen, d. 15 Jan., eller,
om helgdag då inträffar, dagen derefter, och
hvilken eger att i grundlagsenlig ordning utöfva
alla folkrepresentationen tillkommande rättigheter,
i motsats till urtima riksdag, som sammanträder vid
vissa utomordentliga tillfällen, då riksdagen har
att ordna riksstyrelsen (jfr Regeringsf. §§ 91, 92, 93, 94),
eller ock då konungen finner nödigt att sammankalla
riksdagen. Hos urtima riksdag må endast förekomma
ärende, som föranledt riksdagens sammankallande eller
ock af konungen eljest framlägges för densamma,
samt hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt
sammanhang. Urtima riksdag kan åtskiljas, när konungen
så pröfvar nödigt eller, ifall den sammanträdt vid
ofvan angifna utomordentliga tillfällen, så snart
den fullgjort sitt åliggande, och skall alltid vara
upplöst, innan tid för lagtima riksdagssammanträde
infaller. I motsats dertill eger lagtima riksdag
att vara samlad en viss, i grundlagen angifven tid
(4 månader) och kan ej utan egen begäran dessförinnan
upplösas af konungen, utan att han förordnar om nya
val till båda kamrarna eller den ena af dem. I dessa
fall skall riksdagen med bibehållande af sin egenskap
af lagtima sammanträda å den tid inom tre månader,
sedan den blef upplöst, som konungen bestämmer,
och må den ej vidare af konungen upplösas, förrän
4 månader från det senare sammanträdets början
förflutit. – Ordet lagtima nyttjas äfven om andra
ordinarie samsammanträden. Se Adelsmöte, Häradsrätt,
Kyrkomöte 2 och Landsting 1. H. L. R.
Lagtinget (Lagthinget). 1. Färöarna hade till
år 1816 en egen öfverrätt, kallad lagtinget, men
numera brukas detta namn om det amtsråd, som der
upprättades 1852 och består af amtmannen, prosten
samt 18 folkvalda medlemmar. Valrätt till lagtinget
tillkommer 25-åriga fullmyndiga män, som hafva en
viss förmögenhet. Valet sker för fyra år. Hvartannat
år skall halfva antalet platser besättas. Lagtinget
har att förvalta öarnas ekonomiska angelägenheter,
att afgifva yttrande om lagförslag, som angå öarna,
och att sjelf framställa förslag i sådana frågor,
som äro af vigt för öarna. Sedan 1866 väljer
lagtinget derjämte Färöarnas landstingsman. Det
är årligen samladt under en tid af 4–6 veckor. –
2. Den ena afdelningen af det norska stortinget. Se
Norge (statsförfattning).
E. Ebg.
Lagtolkning (Lat. interpretatio legum), jur.,
utläggning af lagstiftarens i lagen uttryckta
tankar i syfte att bestämma deras innehåll så
klart och noggrant som möjligt. Såsom olika arter
af lagtolkning plägar man särskilja s. k. legal och
doktrinel lagtolkning. Den förra innebär dock något
mera än en enligt vetenskapliga regler verkställd
fri utforskning af lagstiftarens mening med ett
lagstadgande. Derigenom fastställes nämligen en
ny rättsregel, vare sig denna särskildt gifves af
lagstiftaren eller af annan dertill berättigad
myndighet under form af förklaring (autentisk
lagförklaring. Se Lagförklaring), eller den stadgats
genom långvarig öfverensstämmande utläggning i teori
och praxis (usuel lagtolkning). Vid den egentliga
eller s. k. doktrinella lagtolkningen har man att
i främsta rummet granska och undersöka lagbudets
ordalydelse i och för sig. Om denna s. k. grammatiska
tolkning ej leder till afgörande resultat, må
man söka utreda lagstadgandets mening genom dess
sammanställande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
