Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La garde meurt et ne se rend pas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Lagerbjelke, Johan Gustaf, grefve, sjömilitär,
förvaltningsorganisatör, den föregåendes son,
föddes i Karlskrona d. 22 Maj 1745, blef 1762
löjtnant vid örlogsflottan, gjorde några år senare
en resa till Kanton med ett af svenska Ostindiska
kompaniets skepp och var 1772–73 deltagare i den
svenska expeditionen till Marokkos och Algeriets
farvatten. Under fortgående befordringar vid
sjövapnet blef L. från år 1779 använd äfven i en mängd
civila uppdrag samt ådagalade dervid stor arbetskraft
och administrativ förmåga. Bl. a. utarbetade
han 1784 års reglemente för Allmänna enke- och
pupillkassan, af hvilkens förvaltningsdirektion han
sedan förblef ledamot. Han var vice ordförande och
derefter ordförande i den 1788–93 fungerande särskilda
direktionen öfver Allmänna magasinsinrättningen,
1789–92 ordförande i diskontverket för
diskontering af Riksgäldskontorets sedlar samt
1792–1810 ordförande i Riksgäldskontoret, hvarmed
följde ordförandeskapet i
Riksgäldsdiskontverket och i Generalassistancekontoret. Under
kriget 1788–90 förestod L. chefsämbetet vid
stockholmseskadern af arméns flotta samt blef
1790 ordinarie chef för nämnda eskader, 1793
konteramiral och s. å. vice amiral. 1794, då
storamiralsämbetet för arméns flotta inrättades,
förordnades L. till dess vice ordförande och
utarbetade reglementen för arméns flotta, såväl
rörande taktiken som förvaltningen. 1797 blef
han chef för arméns flotta och ordförande i
den komité, som i storamiralsämbetets ställe
sattes till öfverstyrelse för skärgårdsflottans
förvaltning, hvarefter nya författningar rörande
lotsväsendet utarbetades under L:s ledning. S.
å. utnämndes han till ordförande i komitén
för organisationen af krigsakademien vid
Karlberg samt uppgjorde sjelf reglemente och
stat för denna inrättning. 1802 utnämndes L.
till amiral i flottorna och 1803 till chef
för Förvaltningen af sjö-ärendena. 1796
hade L. blifvit medlem af Statsberedningen;
1808 blef han ledamot af den kungl. beredning,
som förordnades i konseljens ställe, och efter
revolutionen d. 13 Mars 1809 inkallades han
i riksföreståndarens konselj. Kort efter
sedan denna blifvit upplöst till följd af den
nya regeringsformens antagande (d. 6 Juni s. å.),
utnämndes L. till öfveramiral och erhöll greflig
värdighet. 1811 lemnade han militärtjensten
och utnämndes till president i Kammarrätten. Död i
Stockholm d. 16 Okt. 1812. – L. stiftade 1771
nuv. Örlogsmannasällskapet i Karlskrona, blef
vid Svenska krigsmannasällskapets (nuv.
Krigsvetenskapsakademiens) stiftande 1796 dess
hedersledamot och kallades 1804 till medlem af
Vetenskapsakademien.
3. Lagerbjelke, Gustaf, grefve, statsman,
den föregåendes son, föddes d. 22 Mars 1777,
ingick 1796, efter slutade akademiska studier i
Upsala, på den diplomatiska banan och ådagalade
tidigt egenskaper, som tillförsäkrade honom snabb
befordran. Redan vid 27 års ålder (1804) utnämndes
han till statssekreterare, åtföljde Gustaf IV Adolf
på hans långvariga tyska resa (1803–05) såsom
föredragande af alla regeringsärenden och hade
samtidigt det ganska
besvärliga uppdraget att sköta det resande hofvets
hela ekonomi, under det att tillika hans ovanliga
sällskapsgåfvor gjorde honom till sjelfskrifven
ledare af hofvets nöjen, för såvidt man nämligen
kan tala om sådana vid Gustaf IV Adolfs hof. Från
1806 beklädde han hofkanslersämbetet, erhöll efter
statshvälfningen 1809 en plats inom den första
uppsättningen af statsråd och sändes, oaktadt denna
sin egenskap, jämte H. H. von Essen till Paris
för att underhandla om fred. Efter fredsslutet
(1810) kvarstannade L. några år såsom envoyé vid
Napoleons hof, en utnämning, som naturligtvis
medförde hans afgång ur statsrådet. Hans önskan
att erhålla ambassadörs rang strandade dels mot
dåvarande styrelses sparsamhetsprinciper, dels ock
mot den ovilja utrikesministern, L. v. Engeström,
icke utan grundad anledning hyste mot L:s visserligen
diplomatiskt smidiga, fyndiga och fint beräknande,
men derjämte misstänksamma, sjelfkära, oroliga,
opålitliga och obetänksamma personlighet. Åtskilliga
indiskretioner, som han låtit komma sig till
last, och väl i främsta rummet hans ganska öppet
uttalade ovilja mot den sakernas nya ordning, som
med Karl Johans ankomst till Sverige syntes hafva
inträdt der, föranledde (1811) hans skiljande från
envoyéplatsen. Men han stannade dock ytterligare tre
år i Paris, dels kanske af nyssnämnda anledning, dels
emedan han, djupt skuldsatt, ej kunde lemna Paris. Han
lär t. o. m. hafva tillbragt någon del af denna tid
i bysättningshäktet, S:t Pélagie, från hvilket han
utlöstes af Karl Johan. Länge nog dröjde det, innan
han vann anställning i fäderneslandet. Slutligen
utnämndes han till chef för k. teatern, hvilken
han 1807 lyckats bevara undan Gustaf IV Adolfs
nedrifningsplaner, och som nu under hans ledning hade
en synnerligen lysande period (1823–1827). År 1831
erhöll han å nyo plats i statsrådet, men ledningen
af utrikes ärendena behöll medtäflaren, G. af
Wetterstedt, i sin hand. För den omgestaltning
"Post- och inrikes tidningar" samtidigt undergick
– den blef officiel under namnet "Statstidning"
– hade L. uppgjort planen och utöfvade i sjelfva
verket ledningen af detta företag. Sjelf lemnade han,
under psevdonymen Philalethes, flitigt bidrag till
den politiska debatten, i hvars hårdhändta strider
hans fina penna likvisst blef ett alltför klent
vapen, liksom ock sjelfva striden hårdt angrep hans
känsliga sinne. Sedan 1809 var L. ledamot af Svenska
akademien. Han erhöll 1821 greflig värdighet, men
tog aldrig introduktion. Han afled ogift i Stockholm
d. 24 Maj 1837. Om L:s ovanliga arbetsförmåga och
hans utomordentliga begåfning å hufvudets vägnar voro
alla ense, men hans karakter ansågs tvetydig. Ett
posthumt arbete af L.: Notice biographique sur la
carrière politique du comte Gustave Lagerbjelke
(1867), slutar beklagligtvis just med den tidpunkt
(1811), i fråga om hvilken autentika upplysningar
vore mest önskvärda. Såsom diplomatisk skriftställare
intager L. en hög rang. Synnerlig uppmärksamhet har
den depesch af d. 26 Okt. 1810 väckt, i hvilken han
på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
