Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lafuente y Alcantara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ängar rödja och vårda" (B. B. 6: 1; jfr 27: 4). Han
är skyldig att härför vidmakthålla nödiga diken och
nödigt stängsel (B. B. 6: 2, 4; k. k. d. 2 Sept. 1859;
k. k. ang. förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
d. 10 Nov. 1882, p. 18). Han får enligt regeln icke
från bole bortföra gödsel eller foder (B. B. 27:
10). Genom särskilda öfverenskommelser kan dock rätt
härtill gifvas, och arrendator af kronoegendom kan af
Domänstyrelsen erhålla medgifvande att föra foder från
bole (enligt k. k. d. 10 Nov. 1882, p. 20). Lagen
ålägger jämväl brukaren att, der så lägenhet är,
efter hand upptaga och rödja till åker och äng så
mycket, som väl häfdas och brukas kan (B. B. 6:
1). Numera bestämma i allmänhet arrendekontrakten
närmare såväl i hvilken omfattning nyodling må af
brukaren företagas som ock huru åker och äng i alla
afseenden skola väl häfdas och i god växtkraft hållas,
och härigenom förlora lagens stadganden ofta sin
betydelse. Uraktlåter brukare att sina skyldigheter
fullgöra, ådrager han sig böter och är skyldig bättra
vanhäfden eller utgifva ersättning (B. B. 27: 4,
5). Att häfden upprätthålles utrönes genom syner och
besigtningar. Kronans utarrenderade jordbruksdomäner
skola särskildt hvart 5:te år eller oftare besigtigas
med hänsyn till häfden af domänintendent eller den,
som K. M:ts befh. i hans ställe förordnar. Närmare
bestämmelser rörande jordens häfdande å boställen
finnas i boställsordningarna. Angående byggnadernas
vidmakthållande se Byggnadsskyldighet, Ekonomisk
besigtning, Husesyn, Husesynsordningar, Husröta och
Laga hus. K. H. B.
Laga kraft, jur., säges tillkomma en dom eller ett
af myndighet gifvet beslut, när klagan deröfver
icke genom vanliga rättsmedel kan föras. Att beslutet
deremot på grund af alldeles särskilda omständigheter
kan komma att häfvas minskar ej dess laga kraft. Är
dom laga kraftvunnen, kan den vinnande alltid på
exekutiv väg få den verkställd, hvilket innan laga
kraft inträdt endast undantagsvis medgifves. I. Afz.
La Galissonière [-sånjär], Roland Michel Barreu
de, markis, fransk sjömilitär, f. 1693, blef 1755
generallöjtnant vid franska flottan. Hans namn är
bekant i sjökrigshistorien förnämligast genom den
seger han 1756 vann utanför Mahon öfver engelske
amiralen Byng. Ehuru engelsmännens förluster ej voro
betydliga, nådde L. genom denna seger sitt mål att
hindra Byng från att undsätta fortet S. Felep på ön
Minorca, der fransmännen gjort landstigning, och
bidrog således väsentligen till att nämnda ö föll
i fransmännens händer. Med utmärkta sjömilitära
egenskaper förenade L. stor administrativ
förmåga, hvilken han i synnerhet lade i dagen,
då han 1745–49 var guvernör i Canada. Död 1756.
O. E. G. N.
Lagan, södra Sveriges längsta, om ock ej vattenrikaste
flod, upprinner ur den lilla Tahesjön i Månsarps
socken, Jönköpings län, v. om Taberg, vid omkr. 240
m. höjd. L. flyter med sydlig hufvudriktning genom
Eckern, Rastadsjön samt ett par andra smärre sjöar
inom Jönköpings län, derunder upptagande flere
tillflöden, bland hvilka det största är Här- eller
Hoksån (65 km.), som från ö. infaller nedanför
Hörle bruk, hvarefter L. straxt nedom Vernamo
infaller i norra änden af den stora sjön Vidöstern
vid 147 m. höjd öfver hafvet. Denna sjö upptager
från ö. den vattenrika Tofta- eller Årån (110 km.),
hvilken kommer från bergstrakterna i Malmbäck och
Almesåkra samt utgör aflopp för Furen, Flåren,
Rymmen, Rusken, Algunnen och en mängd andra sjöar i
mellersta Småland. Sedan L. utfallit ur södra änden
af Vidöstern, flyter den genom Kronobergs län först
i sydlig, sedermera i sydsydvestlig och slutligen i
vestlig riktning till Halland. Den nu betydliga floden
har i öfre delen af Kronobergs län, der den omgifves
af branta, högländta stränder, en bredd af 30–60 m.,
längre ned, der omgifningarna äro mera flacka, 60–75
m., under det djupet, som i de steniga och strida
forsarna stundom är ej mera än 0,3 m., ofta uppgår
till 20 m. På denna sträcka infaller från ö. blott
en bifurkation från sjön Flåren, den strida Skålån,
hvaremot från v. upptages den betydliga Bolmån,
som med en bredd af 60–80 m. och ett djup af 3–5
m. utgör aflopp för Bolmens vattensystem. Nedanför
den mäktiga Majeforsen af 7,7 m. höjd, deraf 4
m. lodrätt fall, strömmar floden in i Halland vid
77 m. höjd öfver hafvet. Det återstående loppet har
vestlig hufvudriktning, hvarunder ån, som i allmänhet
har en betydlig bredd, gör flere fall, bland hvilka
Karsefors har en sänkning af 10,4 m. Sedan ån nedanför
de sista fallen vid Laholm upptagit Smedjeån från s.,
utfaller den med en bred och sandig, endast för smärre
farkoster farbar mynning i Kattegatt. I L. idkas
icke obetydligt laxfiske, och vid forsarna äro flere
industriella inrättningar anlagda. Virkesflottning,
men ringa båtfart. Langs ådalen går den ena af vestra
Smålands gamla stråkvägar, hvarför ock fornminnen der
icke äro sällsynta. Flodens hela längd är 235 km. Dess
vattenområde omfattar en stor del af mellersta och
vestra Småland, sydligaste Halland samt en liten
del af Skåne. Det uppskattas till 6,400 qvkm.
A. G.
Lagarde [-ga’rd], Paul Anton de, tysk orientalist
och teolog, f. i Berlin 1827, hette ursprungligen
Boetticher, men antog namnet de L. efter sin
möderneslägt. L. blef 1851 docent i Halle, var 1854–66
skollärare i Berlin och efterträdde 1869 Ewald såsom
teologie professor i Göttingen. Hans lika grundliga
som sjelfständiga arbeten, ofta på alldeles obanade
fält, omfatta i främsta rummet alla de arter af
filologi, som stå i sammanhang med teologien. Hit
höra mer än 30, delvis högst betydande skrifter,
bland hvilka må nämnas en mängd vigtiga editioner af
arabiska, grekiska, syriska och i synnerhet koptiska
öfversättningar af pentateuchen, genesis, psaltaren,
ordspråksboken, Ijob m. fl. bibliska böcker. På
rent lingvistiskt område har L. dels lemnat flere
värdefulla bidrag till syrisk, persisk, fornbaktrisk
och i synnerhet armenisk språkforskning, dels ock en
stor mängd mindre uppsatser, samlade i Gesammelte
alhandlungen (1866), Semitica (1878–79), Symmicta
(1877, 1880), Orientalia (1879–80). Dessutom har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
