Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laddningsförhållande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprängstycken och skrot skola sprida sig, innan projektilen
hinner fram till ett fast mål. I senare fallet bör
laddningen vara endast så stor, att den kan spränga
projektilens väggar. – Min- l. torpedo-laddning kallas
en i jorden (mina, landtorpedo) eller i vattnet
(sjömina, torpedo) inom ett litet rum innesluten mängd
krut (eller annat explosibelt ämne), som afser att
förstöra ett deröfver befintligt eller passerande föremål.
– 2. Fys., uppsamlandet af elektricitet på
en konduktör eller kondensator; äfven sjelfva
den elektricitetsmängd, som på en sådan finnes
uppsamlad. En konduktör förlorar inom kort sin
laddning, emedan elektriciteten, om den är flyktig,
lätt sprider sig i luften. Deremot kan en
laddad kondensator under ganska lång tid
bibehålla sin laddning i det närmaste oförändrad,
emedan elektriciteten på densamma till största delen
är bunden (jfr Elektricitet och Laddflaskan).
– Man talar äfven om att "ladda" en sekundär stapel
(se Galvanisk stapel). 1. H. W. W. 2. R. R.
Laddningsförhållande, krigsv., vigtförhållandet
mellan krutladdningen till ett skjutvapen och
projektilen. Det utgör för eldhandvapen 1/17
till 1/5, för slätborrade kanoner 1/10 till 1/3,
för mörsare 1/120 till 1/30, för refflade pjeser
1/13 till 1/10. Vid gjutstålskanoner uppgår det till
1/4, hvarigenom utgångshastigheten blir 500 m. och
deröfver. Uttryckes laddningens vigt i procent af
projektilens vigt, kallas laddningsförhållandet
laddningsprocent. H. W. W.
Laddningskapacitet, elektrisk kapacitet l. endast
kapacitet, fys., kallas den elektricitetsmängd, hvarmed
en kondensators ena skifva eller beläggning laddar
sig, när man sätter den i ledande förbindelse med
ena polen af en isolerad galvanisk stapel eller
annan elektricitetskälla, med elektromotoriska
kraften = 1, medan den andra skifvan eller
beläggningen afledes till jorden. Sammalunda är
en konduktors kapacitet den elektricitetsmängd,
som vid konduktorns förbindelse med nämnda
elektricitetskälla samlar sig på honom. Såsom enhet
för den elektriska kapaciteten har man i praktiken
antagit den s. k. faraden, d. v. s. kapaciteten
hos den ledare, hvilken, satt i förbindelse med
en stapelpol, hvars elektromotoriska kraft är =
1 Volt, laddar sig med en elektricitetsmängd =
1 Coulomb. Olika ledares eller kondensatorers
laddningskapaciteter blifva sålunda mått på de
olika laddningar dessa antaga, när de sättas i
förbindelse med en och samma elektricitetskälla.
R. R.
Laddningsprocent. Se Laddningsförhållande.
Laddningsstapel l. sekundär stapel. Se Galvanisk
stapel, sp. 839.
Laddningsström, fys. Om en kondensators båda skifvor
sättas i ledande förbindelse med hvar sin af de båda
polerna på en galvanisk stapel, strömmar positiv
elektricitet från den positiva polen till den ena
skifvan och från den andra skifvan till stapelns
negativa pol. Under det kondensatorn laddas, passerar
således en ström genom ledningstråden. Denna ström
benämnes laddningsström. Upphäfves kommunikationen
mellan stapeln och
kondensatorn och förenas dennes skifvor direkt med hvarandra,
urladdar sig kondensatorn genom ledningstråden;
den ström, som då passerar tråden benämnes
urladdningsström. – En i vatten nedsänkt telegrafkabel
(se Kabel 2) kan betraktas såsom en kondensator, hvari
guttaperka-öfverdraget utgör det isolerande lagret
mellan kärnan (ledningstrådarna) och vattnet, hvilka
svara mot de båda kondensators-skifvorna. Afbryter
man ledningen vid ena änden af kabeln och sätter
dess andra ände i förening med ena polen af en
stapel, medan den andra polen är afledd till jorden,
går en laddningsström genom dess kärna och laddar
honom. Denna laddningsström kan observeras på en
galvanometer, som är insatt i ledningen. Upphäfves
sedan förbindelsen med stapelpolen och förenas
ledningstråden med jorden, gör galvanometernålen ett
utslag i motsatt riktning, tillkännagifvande tillvaron
af en urladdningsström. Men äfven om ledningen icke är
afbruten vid ena änden, utan denne står i förbindelse
med jorden, laddar sig kabeln, när han förbindes med
stapelns pol. I detta fall uppkommer naturligtvis en
konstant ström i kabeln, men det åtgår en viss tid
(den s. k. laddningstiden), innan denna ström uppnått
sitt konstanta maximivärde, emedan den elektricitet,
som i början strömmar till kabelledningen icke
passerar genom hela denna ledning, utan lägger sig
på beröringsytan till det isolerande lagret, der den
bindes och qvarhålles af den motsatta elektriciteten
vid beröringsytan mellan vattnet och isolatorn,
alldeles såsom i en laddflaska (se d. o.). Genom hela
ledningen passerar följaktligen i början endast en
ringa mängd elektricitet, och strömmens styrka växer
endast i den mån kabeln hinner ladda sig. Dertill
åtgår en märkbar tid, i synnerhet om kabeln är
lång. Den franska transatlantiska kabeln mellan Brest
och S:t Pierre vid Newfoundland behöfver 3 sekunder
för sin fullständiga laddning och strömstyrkan har
efter 1 sekund ej uppnått mer än halfva sitt normala
värde. Emedan strömmen, så länge han är i stigande,
tillkännagifver, att kabeln håller på att ladda sig,
benämner man honom laddningsström. I analogi dermed
erhålles en urladdningsström, när förbindelsen
afbrytes mellan stapelns pol och kabelledningen samt
denna sättes i kommunikation med jorden. Strömmen
upphör nämligen icke ögonblickligen, utan försvagas
alltmera, emedan den vid beröringsytan bundna
elektriciteten inträngt i det isolerande lagret och
behöfver en märkbar tid (den s. k. urladdningstiden)
för att urladda sig fullständigt (jfr Laddflaska och
Residuum). Laddnings- och urladdnings-strömmarna
försvåra i hög grad telegraferingen på långa
undervattenskablar, hvarför särskilda anordningar
måste vidtagas för att hindra deras skadliga
inverkan på telegraftecknens tydlighet. – Ordet
"laddningsström" tages ock understundom i en helt
annan betydelse. Somliga författare beteckna nämligen
med detta ord den polarisationsström (se d. o.),
som uppväckes i de s. k. laddnings- l. sekundära
staplarna (se Galvanisk stapel).
R. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
