Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Körner, Ernst Karl Eugen - Körsbär - Körsbärsbränvin. Se Kirschwasser - Körsbärsfjärilen. Se Fuchsen - Körsbärskåda, Gummi cerasorum, farmak., erhålles af våra vanliga körsbärsträd - Körsel, kamer., en gammal skatt. Se Byggningshjelpen - Körsnär, buntmakare (se d. o.) - Körtel. 1. Anat., fysiol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
koloristiska bravurstycket Memnonstoderna i solnedgång.
Körsbär. Våra odlade körsbärsträd härstamma enligt
det vanligaste antagandet från två arter, nämligen
sötkörsbärsträdet, äfven kalladt "fogelbärsträdet",
Prunus avium L., och surkörsbärsträdet, P. Cerasus
L., men antagligen kommer till dessa två äfven en
tredje art, buskkörsbäret, P. acida Dumont, från
hvilken de körsbärssorter, som innefattas under
benämningen moreller, skulle härstamma. Genom en under
årtusenden fortsatt kultur har ett ej ringa antal ädla
körsbärssorter uppstått. De odlade körsbärssorterna
innefattas inom följande 5 huf vudgrupper: 1) Bigarå
(T. knorpelkirschen), sötkörsbär med fast kött. Hit
höra: vanliga bigarå, Napoleons bigarå m. fl. – 2)
Hjertkörsbär, sötkörsbär med löst kött. Hit höra
Elton, Luden, svarta tatariska körsbär m. fl. Dessa
båda från sötkörsbärsträdet härstammande grupper
utmärka sig bl. a. genom söt smak hos frukten och
tämligen reslig växt hos träden. – 3) Majkörsbär
(muskateller, sötweichsel), sötsura körsbär. Denna
grupp, möjligen uppkommen genom hybridisering mellan
föregående och följande, utmärker sig genom sötsura,
mörkröda frukter. Träden äro tämligen storväxta, med
upprätta grenar. Hit höra: vanlig majkörs (de mogna
i Frankrike i Maj, deraf namnet), röda muskateller
m. fl. – 4) Klarbär (glaskörs), surkörsbär med
ljusröda frukter. Frukterna syrliga, ljusröda,
med ofärgad saft. Träden äro mera lågväxta än hos
föregående grupper, men blifva dock större och hafva
mera upprätta grenar än de till följande grupp hörande
träd. Hit höra vanliga klarbär (förekomma här och
der förvildade), stora klarbär (stor glaskörs), Gros
Gobet m. fl. – 5) Moreller (brunkörsbär, surweichsel),
surkörsbär med mörkröda (bruna) frukter. Frukterna
äro syrliga, mörkröda eller bruna, med mörkröd saft;
träden äro småväxta, med något hängande qvistar. Hit
höra vanliga brunkörsbär (förekomma i vissa orter
vid gårdar och byar allmänt förvildade), Ostheimer,
bruna brysselska körsbär, skuggmoreller m. fl. I
somliga orter kallas svarta sötkörsbärssorter oriktigt
för moreller. – Att surkörsbärsträdet blifvit hos oss
infördt (man antager, att det ursprungligen härstammar
från Mindre Asien), derom äro botanisterna ense,
icke så beträffande sötkörsbärsträdet. Detta senare
förekommer ock i somliga trakter, t. ex. å Kinnekulle
och å Billingen, växande i sådan ymnighet, att det
icke synes osannolikt, att det å dessa platser är
ursprungligen vildväxande. – Odlingen af körsbärsträd,
synnerligast af de ädlare sorterna, är ytterst
lönande och borde ske i mycket stor skala, så mycket
hällre som körsbärsträdet väl fortkommer på torra,
steniga platser, föga tjenliga till annan kultur, och
körsbär tillhöra våra mest omtyckta fruktsorter. –
Körsbärssaft, beredd af de sura körsbärsslagen,
äfvensom de torkade frukterna af synnerligast dessa
sistnämnda äro lätt afsättliga handelsartiklar. Från
utlandet importeras ej sällan falsk körsbärssaft,
beredd sålunda, att blåbär kokas i vatten, så att
detta erhåller en körsbärssaftens liknande färg,
hvarjämte så mycket räfkakor eller, i bästa fall,
bittermandel tillsättes, att vätskan erhåller den
smak, som verklig körsbärssaft erhåller genom de
krossade körsbärskärnorna. Dylik med användande af
räfkakor beredd falsk körsbärssaft kan, förtärd
i större mängd, lätt blifva menlig för helsan.
E. L.
Körsbärsbränvin. Se Kirschwasser.
Körsbärsfjärilen. Se Fuchsen.
Körsbärskåda, Gummi cerasorum, farmak., erhålles
af våra vanliga körsbärsträd, Prunus Cerasus L. och
P. avium L., samt äfven af plommonträd, P. domestica
L., och krikon, P. insititia, dock egentligen af
de två förstnämnda, efter hvilka denna drog har
sitt namn. Körsbärskådan utflyter ur stammar och
grenar, der dessa blifvit skadade genom inskärningar
eller sprickor, oftast vid grenvinklarna, och
är till en början en tjockflytande, seg vätska,
som hårdnar i luften till afrundade, olikstora,
genomskinliga eller genomskinande, gulrödaktiga
eller gulbruna, hårda klumpar. Dessa äro svåra att
bryta och visa skålformiga, glasglänsande brottytor,
hvarigenom körsbärskåda kan upptäckas bland myrrha,
som har vax- eller fettglänsande brott. Lukt
saknas; smaken är fadd, men föga märkbar. Lagd
i vatten, smälter körsbärskådan och kan utdragas
i långa trådar, men löses icke fullständigt. Den
karakteristiska beståndsdelen är cerasin, beslägtadt
med bassorin, hvilket är förenadt med kalk och
skiljer sig från arabinsyrad kalk (gummi arabicum)
derigenom att den sistnämnda löser sig i vatten,
hvilket cerasinet icke gör. I medicinen har
körsbärskåda icke vidare någon användning; men för
tekniska ändamål är den fortfarande begagnad samt
inblandas bedrägligt bland myrrha och senegalgummi.
O. T. S.
Körsel, kamer., en gammal skatt. Se Byggningshjelpen.
Körsnär (T. kürschner, af Medelhögt. kürsen,
Fornhögt. chursinna, pelsrock), buntmakare (se d. o.).
Körtel (Lat. glandula). 1. Anat., fysiol. Under
namnet körtel har man sammanfört organiska bildningar
af mycket vexlande yttre och inre beskaffenhet. De
äro stundom ganska stora, stundom helt små. De
större, för blotta ögat tydliga, uppträda ofta
knöliga, stundom flikiga, ofullständigt eller
skarpt begränsade, och ligga antingen mellan andra
delar i kroppens väggar eller i dess hålor eller i
inelfvor, men genom sin beskaffenhet äro de utmärkta
från omgifningen. Af hithörande organ må bland
de hos menniskan förekommande exempelvis omtalas
några. Ett slag af sådana körtlar står i samband
med lymfkärlsystemet. De ligga flerestädes under
huden i lymfkärlens kontinuitet och bearbeta den
genom dessa centralt flytande lymfan (på halsen,
i axelhålan, i ljumskarna; andra ligga djupare in,
t. ex. i tarmkäxet). Till denna grupp bör äfven
mjelten hänföras. Dessa körtlar, som vid yttre
skador, skrofulos o. s. v. uppsvälla, äro de, som af
allmänheten företrädesvis uppmärksammas och framför
andra få namn af körtlar. – I en grupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
