Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köinge ... - Kölsvin, skeppsb., kallas å träfartyg det af flere längder sammansatta timmer, som ligger midtöfver kölen - Kölvatten, sjöv., den ström eller rörelse i vattnet, som uppkommer efter ett fartyg - Kön, sammanfattningen af de egenskaper, som utmärka de organiska varelserna med hänsyn till artens fortplantning - Köngämä. Se Muonio - König, Nils - König, svensk adlig ätt - 1. König, Kristian - 2. König, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förstäfvens ytterkant i ändamål att skydda denna
för skamfilning vid åtskilliga, ofta förekommande
tillfällen. J. G. B.
Kölsvin, skeppsb., kallas å träfartyg det af flere
längder sammansatta timmer, som ligger midtöfver
kölen, ofvanpå bottenstockarna och zittrorna (se f uti
fig. till art. Bordläggning, sp. 888). I jernfartyg,
der kölsvinet är bygdt af plåt och hörnjern,
inträffar understundom, att kölsvinet är beläget
endast öfver bottenstocksplåtarna. Men vanligast gå
kölsvinsplåtarna ned emellan bottenstocksplåtarna och
äro förbundna till dessa med hörnjern. I sådant fall
är kölsvinet ett s. k. interkostalkölsvin. J. G. B.
Kölvatten, sjöv., den ström ("bakström") eller
rörelse i vattnet, som uppkommer efter ett fartyg,
då detsamma rör sig genom vattnet. Det utmärker sig
stundom genom en bubblande rörelse, stundom genom en
hvit skumlinie. Kölvattnet är högst sällan parallelt
med fartygets midtlinie. Se vidare Afdrift 2.
L. H.
Kön (Isl. och Fornsv. kyn, Lat. genus),
sammanfattningen af de egenskaper, som utmärka
de organiska varelserna med hänsyn till artens
fortplantning. Dessa egenskaper, som hos de lägsta
organismerna äro dunkla, t. o. m. obestämbara
med hittills kända undersökningsmetoder, varda i
bredd med öfrig stigande utveckling allt skarpare
utpräglade och nå, åtminstone inom djurverlden,
redan tämligen lågt ned så tydlig olikhet i två
riktningar, att de berättiga till tal om könsskilnad
mellan individer (hanliga och honliga). Den hanlige
individen utmärker sig såsom aflande, befruktande, den
honliga såsom frambringande och, efter befruktningen,
vidare utvecklande ägget. Vid granskning af de i
serien än högre stående slagen af djur (tydligast hos
menniskan) finner man, att icke blott de specielt för
fortplantningen bestämda könsorganen, som redan tidigt
i allt väsentligt nå sin fullständiga utvecklingsform,
utan äfven de flesta öfriga organen få så utmärkande
egendomligheter, att individens allmänna utseende
och många dess lifsyttringar, ja till följd deraf
äfven i viss mån de psykiska, antyda eller visa
könskarakterer. Såsom ex. härpå må anföras: olika
utveckling af vissa organ, af hela kroppsformen;
olika färgning och beskaffenhet af huden och dess
bihang (fjädrar, hår); framträdande af egendomliga
instinkter, lynnen, sinnesstämningar, arbetsriktningar
o. s. v. Se vidare Befruktning och Fortplantning.
G. v. D.
Kögämä [hårdt k och g]. Se Muonio.
König [hårdt k], Nils (hans namn skrifves äfven
Konning och Kenicius), biskop, född i Kalmar, var
kyrkoherde derstädes och succentor vid Linköpings
domkyrka, då han 1441 valdes till Linköpings
stifts styresman. Jämte biskoparna i Strengnäs och
Vexiö protesterade han under unionsmötet i Kalmar
midsommartiden 1444 mot danske ärkebiskopen Tuves
braskande uppträdande, hvilket tycktes innebära
anspråk på ett lundaärkebiskopens fortfarande primat
öfver hela norden. Vid mötet i Halmstad 1450 var han
en af de svenske fullmäktige, men hade ingen del i
den vid samma
tillfälle ingångna hemliga överenskommelsen mot
konung Karls förfoganderätt öfver länen. Tvärtom
synes han hafva varit den biskop, som, efter att
hafva fått kännedom om anslaget, bröt sitt afgifna
tysthetslöfte och yppade saken för Karl. Visst är,
att han allt framgent troget stod på Karls sida. 1452
erhöll han Stegeborg i förläning, emedan han låtit
sitt folk biträda östgötabönderna under Erik Nipertz
att möta danskarna å Holaveden. Död 1458 i Söderköping
på resa till Stegeborg.
König [hårdt k], svensk adlig ätt, härstammande
från vexelhandlaren i Stockholm Henrik König
(f. 1642 i Bremen, d. 1720 såsom svensk kommissarie
i Hamburg), hvilken för sina förtjenster om Sveriges
sjöfartsintressen adlades 1714 med bibehållande af
sitt namn. Flere af hans ättlingar voro superkarger
vid svenska Ostindiska kompaniet och betydande
affärsmän. Ätten lefver ännu.
1. König [hårdt k], Kristian, ämbetsman, lärd,
son af vexelhandlaren Henrik K. (se föreg. art),
föddes i Stockholm d. 4 Mars 1678, tillbragte
en stor del af sin ungdom utrikes samt blef
1712 kommissarie i Kommersekollegium och 1714
sekreterare i Kanslikollegium. 1723–47 var han
lagman i Vestmanland och Dalarna, från hvilken
lagsaga dock Kopparbergs län var afsöndradt 1731–35.
K. var en mycket boksynt och kunnig man, känd
genom sina af trycket utgifna Lärdomsöfningar
(11 tomer, 1745–52). Han verkställde en
latinsk öfversättning af 1734 års lag, 1 Codex
legum sueticarum (1743). Såsom sökande till
den ekonomiska professuren i Upsala utgaf han en
disputation De cura principis circa annonam (1741). K.
dog d. 6 Mars 1762. – K:s broder, Johan Fredrik K.,
f. 1690, svensk postkommissarie, diplomatisk agent
och slutligen resident i Hamburg, der han afled 1759,
ombesörjde en präktigt utstyrd tysk öfversättning af
G. Nordbergs "Karl XII:s historia".
2. König [hårdt k], Henrik, köpman, den
föregåendes brorson, född i Stockholm d. 3 Mars 1717,
slöt d. 29 Nov. 1756 jämte några associerade ett
kontrakt med kronan, hvari man förband sig att
på kronans vinst eller förlust fortsätta G. Kiermans
och hans bolagsmäns första försök att styra kursen
medelst vexelrytteri. Redan i Nov. 1757 fann det
nya bolaget sig ur stånd att fullfölja åtagandet;
och vid en uppgörelse, som egde rum i April 1761,
fastställdes dess fordran hos kronan till 1,824,000
daler smt, för hvilken summa det erhöll betalning
i penningar och obligationer. I början af år 1766
gjordes å riksdagen ett försök att upprifva denna
s. k. "aversionshandel" samt få K. och hans forna
medbröder i Vexelkontoret dömda att återbära 453,000
daler smt; men då vid afgörandet två stånd
stannade mot två, tycktes frågan förfalla.
I sina försvarsinlagor hade emellertid de öfrige
bolagsmännen vältrat skulden för ett och annat
klandradt åtgörande på K., hvilken då var bosatt i
Hamburg (under åren 1763–65 t. o. m. såsom ett slags
diplomatisk agent) och der gjort en för dem känbar
bankrutt. K. hämnades genom att till landtmarskalken
öfversända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
