Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkslätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensam kyrka med K.), Skeby och Hangelösa ett regalt
pastorat af 2:dra kl., Skara stift, Kinna kontrakt.
Källerhalsbuske. Se Daphne.
Källeryd, socken i Jönköpings län, Mo härad. Arealen
7,126 har. 610 innev. (1883). Annex till Åsenhöga,
Vexiö stift, Vestbo kontrakt.
Källing. Se Blästerverk.
Käl-list. Se Hålkäl och Karnis.
Källmossa, Fontinalis L., bot., hör till
nat. fam. Bryaceae, Lindl. (bladmossorna),
kl. Cryptogamia L. Den allmänt å stenar i
rinnande vatten och äfven i källor växande arten
F. antipyretica L. blir ofta 30 cm. lång eller
deröfver, har svartgrön färg, med klarare gröna
grenspetsar, och bladen skarpt kölade, nästan
hopvikna. Källmossan har haft det ryktet om sig
att vara ett förträffligt eldsläckningsmedel;
och måhända har densamma äfven ansetts kunna
förebygga eldfara, hvarom det linnéanska artnamnet
antipyretica ("eldvidrig") lemnar en antydan.
O. T. S.
Källsatssyra, kem., en humussyra, som åtföljer
källsyran och skall ega sammansättningen C24 H16
O14. Den är brungul och löses med brun färg i vatten.
P. T. C.
Källsjö, socken i Hallands län, Faurås härad. Arealen
2,573 har. 415 innev. (1883). Annex till Fagerred,
Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.
Källstad, socken i Östergötlands län, Dals
härad. Arealen 1,731 har. 348 innev. (1883). Annex
till Herrestad, Linköpings stift, Dals kontrakt.
Källsyra, kem., en i källvatten, kärrjord och
ockra förekommande humussyra, hvilken beskrifves
såsom ljust brungul, med svagt sammandragande
smak. Dess sammansättning uppgifves vara C24
H30 O19. Dess alkalisalter äro lösliga i vatten.
P. T. C.
Källunga, socken i Elfsborgs län, Gäsene
härad. Arealen 3,491 har. 447 innev. (1883). Annex
till Skölfvene, Skara stift, Ås kontrakt.
Källunge, socken i Gotlands läns norra härad. Arealen
1,739 har. 268 innev. (1883). K. bildar med Vallstena
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl, Visby stift,
norra kontraktet.
Källvik, brunns- och badanstalt i Loftahammars
socken, Kalmar län, vid stranden af Östersjön,
21 km. från Gamleby och Vestervik. K. har flere
källor med jernhaltigt vatten, som på 10,000 delar
innehåller 0,1247 delar kolsyrad jernoxidul. Platsen,
som ligger i en naturskön, på barrskog rik trakt,
är på alla sidor skyddad för häftiga vindar samt känd
för sitt milda och jämna klimat, sin friska och rena
luft. Kurgästernas antal är 400–500 årligen.
Kälning (se Hålkäl), en konkav profilering, t. ex. å
ett listverk. Å en tallrik betecknar kälningen det
parti, som bildar öfvergången från den högre liggande
brädden till den lägre inre bottnen eller midten.
Upk.
Kämnär l. kämner (i äldre Sv. kaemenaer, T. kämmerer,
af Med. Lat. camerarius, af camera, skattkammare,
kassa; således urspr. detsamma som "kamrerare"),
ledamot i en kämnärsrätt (se d. o.).
Kämnärsrätt (Kämnersrätt; se Kämnär), en numera
upphäfd underdomstol i Sveriges städer. Enligt
Stadslagen skulle utom rådstufvu-rätten finnas äfven
en lägre domstol ute å torget. Denna domstols plats
blef sedermera intagen af kämnärerna, hvilkas ämbete
från början var att uppbära och redovisa stadens
inkomster, i förening med en uppsigt öfver hvarjehanda
förhållanden, att ej staden måtte gå miste om sina
inkomster. I de under Gustaf II Adolfs regering
utfärdade stadsprivilegier upptagas kämnärerna såsom
utöfvande den lägre domsrätten inom staden; och i
den 1619 upprättade, ehuru ej till allmän giltighet
utfärdade, stadgan om städernas administration och
uppkomst bestämdes, att kämnärerna skulle vara två
i hvarje stad och skulle i rådstufvan hafva ett
särskildt rum, kalladt kämnärsstugan. Kämnärernas
ämbete säges i stadgan vara att upptaga alla ringa och
smärre saker till förhör och dem antingen i vänlighet
bilägga eller uti ljusa och klara saker framlägga
lagen, ordinantian och privilegierna samt derefter
döma. Om kämnärsrättens uppkomst finnes närmare
utredning hos C. T. Odhner: "Bidrag till svenska
städernas och borgareståndets historia före 1633"
(1860) samt "Bidrag till svenska stadsförfattningens
historia" (1861). Derjämte skulle kämnärerna utkräfva
sakören samt drifva på att förlag och skatter, som på
staden kommo, i rättan tid blefvo uttagna. I 1734 års
lag (Rättegångsbalken, kap. V) bibehölls kämnärsrätten
såsom första instans i städerna, ehuru tillika uti
kap. VI, § 4, stadgades, att der kämnärsrätt ej
funnes, rådstufvurätten egde ransaka och döma i alla
de mål, som eljest till kämnärsrätt hörde, hvilket
enligt en uppgift från början af 1800-talet skulle
varit fallet i åtminstone 25 städer. Kämnärsrättens
befogenhet enligt 1734 års lag var att i staden
ransaka och döma alla tvister, så ock brottmål, der de
ej efter lag eller särskilda stadgar hörde till annan
rätt. Gick saken å lif eller ära, egde kämnärsrätten
endast att ransaka, ej att döma, utom i Stockholm,
der äfven i dessa mål kämnärsrätten skulle döma
och insända domen till hofrättens skärskådan. Vid
den genom förordningen d. 18 April 1849 vidtagna
reformen af domstolsorganisationen, hvarigenom
instansernas antal blef från fyra nedsatt till tre,
upphäfdes kämnärsrätterna, och förordnades, att
alla de mål, som dittills hört till kämnärsrätterna,
skulle omedelbart upptagas af rådstufvurätterna.
L. A.
Kämpar, bot. Se Plantago.
Kämpavisor kallas sådana folkvisor (se d. o.),
som skildra forntidens kämpalif och oftast äro en
efterklang af de gamla hjeltesångerna. Minnen från
eddans hjeltedikter, Völsungasagan, Didrikssagan
o. dyl. möta företrädesvis i denna grupp af folkvisor,
hvilken för öfrigt ej kan genom sträng begränsning
skiljas från andra folkvisor af episkt innehåll.
Kämpfer [hårdt k], Engelbert, tysk resande,
född i Lemgo 1651, studerade medicin i Danzig, Krakov
och Königsberg, kom 1680 till Sverige, der bröderna
Pufendorf togo sig an honom, samt medföljde 1683
såsom läkare en svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
