Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans dagar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvarade sig sjelf; ty skulle, på det en så skadlig
qvarlefva ifrån påfvedömet dädanefter måtte varda
alldeles afskaffad, det åligga presterskapet att
påminna och varna samt kronobetjeningen att med
eftertryck tillhålla alla socknebor, att, så fort
större eller mindre del af sådana utaf trävirke
eller gråsten uppsatta kyrkobalkar förfölle, de
ej finge annorlunda repareras, förbättras eller
uppbyggas än endast med kall stenmur utan något
bruk, kalkband, hvitlimning eller täckning,
vid vite af 100 daler silfvermynt. Vid kyrkor,
der tillgång på tjenlig sten saknades, skulle dock
balkarna få göras af trä, ehuru med minsta kostnad
inrättade och utan all täckning. Sedermera medgafs,
genom k. cirk. d. 17 Aug. 1804, att kyrkogårdsmur
af sten med kalkbruk skulle få uppföras, men
att täckning deraf skulle ske med tegel, skiffer
eller annat dylikt ämne. Numera torde dock ett
utveckladt skönhetssinne hafva på de flesta ställen
gjort ofvan anförda bestämmelser i det närmaste
öfverflödiga, om än de icke äro faktiskt upphäfda,
J. J.
Kyrkobann. Se Bann.
Kyrkobetjente (kyrkobetjening), vid kyrkorna
anställda lägre, ej presterliga tjenstemän, nämligen
organister, klockare, kyrkvaktare. Kyrkobetjente
tillsättas och afskedas af kyrkostämma, der ej
annorlunda är stadgadt, och få bl. a. ej befatta
sig med tillverkning af bränvin. Under rubriken
kyrkobetjente hänföras ej kyrkovärdar och sexmän.
Kyrkobol. Se Prestbol.
Kyrkobot. Se Bot.
Kyrkoby (Görslöfs kyrkoby), socken i Malmöhus län. Se
Görslöf.
Kyrkobyggnadsskyldighet, kamer., ett redan i
landskapslagarna upptaget och sedermera i lag
stadfäst onus, innefattande byggnad och underhåll
af kyrka med hvad dertill hör, såsom klockstapel,
kyrkogårdsmur, socken- och fattigstuga. I städerna
fördelas kostnaderna på församlingsmedlemmarna
efter de för kommunalutskylder i allmänhet stadgade
grunder. Å landet drabbar detta onus sockenborna efter
oförmedladt mantal med undantag för dagsverken, hvilka
fördelas efter matlag. I de fordom danska provinserna
bestrides kyrkobyggnadsskyldigheten med kyrkotionden
(se d. o.), och sockenborna äro således der fria från
detta onus. Jfr Annexförsamling, Vin- och byggnadssäd.
Kbg.
Kyrkoböcker kallas de af presterskapet förda,
handskrifna anteckningar öfver församlingsmedlemmarna
och församlingarnas angelägenheter. Sådana
anteckningar öfver församlingsmedlemmarna
förekommo redan i den äldre kyrkan. Först på
1500-talet började dock en bestämd praxis på grund
af särskilda förordningar i olika land göra sig
gällande. Tridentinska mötet (1545–1563) utgaf i detta
hänseende allmänna bestämmelser för hela den katolska
kyrkan. Inom den protestantiska kyrkan stadgar redan
1533 "Brandenburg-Nürnberger kirchenordnung",
att presterna skola föra noggranna anteckningar
öfver döpta och vigda. Kyrkoböckerna äro af olika
slag. Enl. K. M:ts cirkulärbref till konsistorierna d. 27 April 1860 bestå
de inom den svenska kyrkans församlingar förda
kyrkoböcker, hvilka röra församlingsmedlemmarna, af
följande olika böcker (de s. k. ministerialböckerna):
1) Födelse- och dopbok, 2) Död- och begravningsbok,
3) Lysnings- och vigselbok, 4) Husförhörsbok,
5) Inflyttningsbok och 6) Utflyttningsbok. Ur
de tre förstnämnda slagen af kyrkoböcker skall
(fr. o. m. 1860) presterskapet årligen göra utdrag att
inlemnas till Statistiska centralbyrån i Stockholm. De
tre sistnämnda ligga till grund för den redogörelse
för folkmängden, hvilken särskildt hvart femte år
från församlingarnas presterskap skall ingå till
nämnda ämbetsverk. Till kyrkoböckerna höra vidare
inventarieförteckning på all kyrkans egendom,
räkenskapsböcker rörande kyrkans och skolans
inkomster och utgifter, protokoll vid biskops- och
prostvisitationer, protokoll vid kyrkostämma samt
vid kyrko- och skolrådssammanträden. Kyrkoböcker
skola föras af församlingens kyrkoherde eller
vice pastor, men i annex- och kapellförsamlingar
kan äfven komministern eller kapellpredikanten
enl. k. cirk. d. 29 Jan. 1869 få detta uppdrag,
om församlingen derom framställer begäran.
De äldre kyrkoböckerna och andra, för i synnerhet
personalhistorien, vigtiga handlingar tillhörande
kyrkoarkiven hafva mångenstädes sedan länge befunnit
sig i ett bristfälligt skick, ja delvis förstörts
af vanvård och andra omständigheter. Med anledning
deraf ålades presterskapet genom k. cirkul. af
d. 26 Okt. 1883 att upprätta förteckningar öfver
kyrkoarkiven i två lika lydande exemplar, hvaraf
det ena skulle insändas till Riksarkivet, och att
vidtaga sådana åtgärder, att det dyrbara materielet
så mycket som möjligt räddas från förstörelse.
J. P.
Kyrkoegendom (kyrkogods, kyrkojord). Ursprungligen var
den kristna kyrkan för sina timliga behof hänvisad
till frivilliga bidrag af sina medlemmar. Med tiden
ändrades detta så, att hufvudsakligen genom gåfvor
och tvungna afgifter (tionden, påbjuden som en
tvångspligt första gången på synoden i Mâcon 585),
kyrkan kom i besittning af ofantliga rikedomar,
hvilkas tillväxt man i åtskilliga land sökte
förekomma genom de s. k. amortisationslagarna. Kyrkans
inkomster delades på olika sätt i olika land, men
gemenligen så, att en del tillföll biskopen, en annan
presterskapet (beneficium, det till en kyrkans tjenare
gifna underhåll, till hvilket från 6:te årh. hörde
bruket af ett jordagods, mansus, som är upphofvet
till prostgårdarna), en tredje till kyrkan (fabrica
ecclesiae) och en fjerde till de fattige. I allmänhet
var kyrkogodset fritt från skatter och besvär till
staten; men på många ställen lyckades det ej att
fullkomligt genomföra denna frihet, åtminstone hvad
angick gods, som under en senare tid kommit i kyrkans
hand. Kyrkogodset kunde försäljas och äfven genom
häfd af enskilda från kyrkan förvärfvas. Det var med
afseende på sin bestämmelse deladt i res sacrae, ting,
som voro omedelbart bestämda för gudstjenstens bruk
och dertill i katolska kyrkan erhålla en formlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
