Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kylberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela det öst-tavastländska eller
Päijänne-vattensystemet, med en längd i
hufvudsträckningen af 492 km. och ett område
af 40,465 qvkm. K. har sin källa i Pyörijärvi
på Suomenselkäs sluttning i Pihtipudas socken af
Vasa län, 63° 35’ n. br., vid pass 110 m. öfver
hafvet, och vidgar sig, under sitt lopp söderut till
centralsjön Päijänne, till en mängd sjöar, af hvilka
de ansenligaste äro Alvejärvi, Kolimajärvi, Keitele
med utloppet Äänekoski, Saravesi och Leppävesi, som
genom Haapakoski utflyter i Päijänne. Från Päijännes
sydöstra hörn fortsätter K. sitt lopp mot s. ö. genom
Kalkkis ström till Ruotsinjärvi, genom Jyränkö ström
förbi staden Heinola till Konnevesi samt vidare
flere sjöar, bl. a. Pyhäjärvi. Efter utloppet ur
denna gör elfven en böjning mot s., genombryter vid
Keltis m. fl. fall Salpausselkä (stängselåsen) och
tillryggalägger de öfriga 60 km. af sin längd i stridt
lopp, uppehållet af forsar och fall (Anjala m. fl.),
samt delar sig i två armar, som omsluta Pyttis-ön och
hvardera ytterligare grena sig, den östra i tre och
den vestra i två mynningar, hvilka utfalla i Finska
viken, den östligaste vid Högfors (Korkiakoski), den
vestligaste vid Abborfors (Ahvenkoski). K. mottager
under hela sitt lopp en mängd tillflöden, af hvilka
de mest betydande äro: Kivijärvi vattenstråt (längd
107 km., område 1,940 qvkm.) från Kivijärvi (128
m. höjd), Vuosjärvi m. fl. sjöar, infallande från
n. v. i Keitele; Saarijärvi stråt (längd 110 km.,
område 2,840 qvkm.), som vesterifrån uttömmer i
Kuhnamo-vattnet från Kyyjärvi, Pääjärvi, Saarijärvi
m. fl. sjöar; Rautalampi stråt (längd 193 km.,
område 6,400 qvkm.), som från n. ö. flyter in i
Saravesi och afleder sjöarna Koivujärvi, Pielavesi,
Nilakkavesi, Rasvas- och Virmasvesi, Iisvesi,
Suonteenselkä, Niinivesi, Konnevesi, Kynsivesi,
Kuusivesi m. fl.; Sysmä stråt (längd 215 km., område
5,200 qvkm.), bestående af sjöarna Kyyvesi, Puulavesi,
Suontienjärvi, Jääsjärvi, Säynetvesi m. fl., som från
ö. genom Tainiovirta afledas till Päijänne; Jamsä å,
som från v. tillför Päijänne förstärkningar; Lummene
och Vesijako sjöar, som likaledes från v. inflyta i
Päijänne, men derjämte hafva ett aflopp åt motsatt
håll till Kumo elfs vattensystem; Vesijärvi sjö, som
från s. genom Vääksy kanal faller i Päijänne; Mäntyharju
stråt (längd 112 km., område 2,600 qvkm.),
omfattande sjöarna Kalavesi, Juolavesi, Vuohijärvi
m. fl. samt flytande från n. ö. och n. i Pyhäjärvi;
äfvensom Valkeala stråt (längd 100 km., område 900
qvkm.), som afleder Kivijärvi m. fl. sjöars vatten
och från ö. infaller i elfven n. om Keltis. – K:s
flodområde utgör till sin hufvuddel bottnen af en
betydlig dalsänkning, som sträcker sig i n. och
s. med en längd af mer än 300 km. och en bredd af
100–160 km., och hvars starkt sluttande sidor utgöras
af Suomenselkäs utgreningar Savonselkä i ö. och
Hämeenselkä i v. Norra delen af denna dalsänkning
och dess sluttningar utgöra ett af mellersta Finlands
skogrikaste områden, och K. med sina vidt förgrenade
tillflöden har derför en mycket vigtig uppgift såsom
flottningsled för timmer. Segelbar på längre sträcka
är K. deremot endast i sin mellersta del (Päijänne
sjö). Några till K. hörande vattendrag (Keitele
m. fl.) äro rika på fisk; särskildt betydande är
lax- och sikfisket i elfvens nedersta lopp, hvaraf
årliga medelafkastningen i senaste tid enligt uppgift
belöpt sig till omkr. 54,000 kg. lax och 42,000
kg. sik. Tre städer (Jyväskylä, Heinola och Kotka) stå
i förbindelse med K. – Elfven i inskränkt mening och
dess vestligaste utloppsarm utgjorde åren 1743–1809
riksgräns mellan Sverige och Ryssland samt är
f. n. gräns mellan Nylands och Viborgs län. – 2. Härad
af Viborgs län, Finland, består af 7 kommuner. Areal
3,644 qvkm., 43,002 innev. (1883). – 3. Domsaga under
Viborgs hofrätt, delad i 4 tingslag, har samma areal
och folkmängd som K. 2. – 4. Socken under K. 2 och
K. 3, kring elfven K:s nedersta lopp. Areal 251 qvkm.;
befolkningen finsk, 5,726 pers. Inom K. ligger Kotka
holme och stad, hvars kyrkskrifna folkmängd ingår i
sistnämnda tal. Storartad sågverksrörelse drifves
i socknen. – K. bildar jämte staden ett imperielt
pastorat af 3:dje kl., Borgå stift, Fredrikshamns
prosteri. – Efter 1788–1790 års krig uppfördes af
ryssarna i K. till gränsens skydd fästningsverk
jämte kaserner såväl på Kotka holme som längre upp på
en under Kymmenegård lydande holme, men efter 1809
hafva alla dessa inrättningar öfvergifvits. Det
från nämnda krigs historia bekanta Svensksund
ligger äfven inom K. – 5. Fabrik, anlagd 1873 för
tillverkning af trämassa, papp och papper, belägen
vid elfven af samma namn inom Valkeala socken af
Viborgs län. Med fabriken äro förenade kalkbruk
och gasverk. År 1882 sysselsattes vid densamma 286
arbetare samt tillverkades 935,000 kg. trämassa,
382,500 kg. papp och 2,040,000 kg. papper, till ett
sammanlagdt värde af 1,174,000 kr.
O. I.
Kymmenegård [hårdt k]. 1. Gammal kungsgård i Kymmene socken
af Viborgs län, Finland, på en af Kymmene elfs
östligaste mynningsarmar omsluten holme. – 2. Län,
uppkalladt efter nämnda kungsgård. Sedan Viborg jämte
södra Karelen genom freden i Nystad 1721 af Sverige
afträdts till Ryssland, gafs denna benämning åt den
under svenskt välde qvarblifna delen af Viborgs
län, omfattande norra Karelen och Savolaks. Säte
för länsstyrelsen blef först Fredrikshamn, sedan
Villmanstrand. Länet bibehöll sitt namn ännu efter
det kungsgården K. genom freden i Åbo 1743 kommit att
stå på främmande område, samt utvidgades i stället
1747 åt vester till Borgå å och Päijänne sjö med en
del af Nyland och Tavastland. Sistnämnda år flyttades
höfdingeresidenset till det kort förut anlagda
Degerby (Lovisa) efter att dessförinnan hafva under 4
år varit förlagdt på Brahelinna gård i Kristina (se
d. o.) socken. Vid länsregleringen 1776 öfverfördes
från detta län åtskilliga Savolaksska socknar
till Savolaks och Karelens län, och länsstyrelsen
flyttades 1779 till Heinola, der densamma förblef
till 1831, då vid en ny allmän länsreglering
hela detta län upplöstes och fördelades på de tre
nybildade S:t Michels, Tavastehus och Nylands län.
O. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
