Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuusamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyffhäuser [kyffhöjser], bergås i norra (nedre)
delen af tyska furstendömet Schwarzburg-Rudolstadt,
i n. begränsad af Goldene Aue, som skiljer
densamma från Harz. Norra hufvudkammen bär tvänne
märkliga borgruiner: i v. Rothenburg (439 m.) och i
ö. Kyffhausen (470 m.). Den senare borgen, sannolikt
anlagd i 10:de årh., var ofta hohenstaufernas
residens, och vid densamma äro fästa många tyska
folksagor och sägner.
Kyfos (hårdt k; af Grek. kyfos, krökt), med.,
en ryggradskrökning med vinkelböjning rätt bakåt;
puckel, vanligen omfattande de nedre hals- och
de öfre bröstkotorna. Se Ryggradskrökningar.
F. B.
Kyhn [hårdt k], Peter Vilhelm Karl, dansk
landskapsmålare, föddes d. 30 Mars 1819 i Köpenhamn,
studerade vid dervarande konstakademi, men utbildade
sig hufvudsakligen på egen hand. 1851–53 besökte
han såsom akademiens stipendiat Frankrike och
Italien. Han har för öfrigt vistats i fäderneslandet,
hvars natur han med stor kraft i form och färg förstår
att återgifva. Sådana taflor som Utsigten vid
Bjergelide (i den kungl. tafvelsaml.) och hans många
bilder från Jyllands hedar visa hans egendomliga
anlag för en storslagen modellering af landskapet,
medan deremot i Kylig sommarafton och Sommarafton vid
Himmelbjerget hans förmåga att i färger gifva uttryck
åt en klar och lefvande stämning på ett slående sätt
framträder. K. är äfven en flitig raderare. Några af
hans blad äro utgifna af "Den danske radereforening".
Ph. W.
Kyholm [hårdt k], liten dansk ö i Kattegatt, vid
Samsös nordöstra kust. Lotsstation och fyr. Till år
1859 fanns der en karantänsinrättning.
E. Ebg.
Kykladerna [hårdt k]. Se Cykladerna.
Kykliska skalder [hårdt k]. Se Cykliska.
Kyklitis (hårdt k; af Grek. kyklos, cirkel, ring),
med., inflammation af den främre delen af ögats
kärlhinna, ciliarkroppen. Den karakteriseras derigenom
att omkring hornhinnan synes en mer eller mindre
fullständig kärlinjektion, genom värk i ögat och
än mera i dess omgifning, ibland strålande ut öfver
pannan och halfva hufvudet, genom ömhet för tryck,
genom minskad spänning i ögat och genom nedsättning af
synskärpan. Intet af dessa symtom är ensamt för sig
karakteristiskt för kykliten, men alla tillsammans
äro det. Kykliten, då den är ensamt befintlig, beror
vanligen på reumatism. Den är dessutom en vanlig följd
af sticksår eller andra sår å ögat, synnerligast
om de träffat trakten af ciliarkroppen. Men den är
oftare komplicerad med inflammationer af iris och
choroidea och sällar sig äfven till vissa former
af hornhinne-inflammationer. Utsigterna i de rena
fallen äro rätt goda vid förståndig behandling. Vid
komplikationer med inflammationer i kärlhinnan äro
de vida mörkare, synnerligast om en lesion af ögat
orsakat sjukdomen, och allramest om en främmande
kropp stannat qvar deri. Behandlingen af de enklare
fallen består hufvudsakligast i varma omslag och
inre medel, valda efter omständigheterna. Sjukdomen har mycken
benägenhet att recidivera. Rsr.
Kylande medel (Lat. remedia refrigerantia), med.,
i vidsträcktaste bemärkelse alla sådana medel, som
kunna nedsätta en förhöjd kroppstemperatur. Med
detta namn betecknas dock företrädesvis vissa,
sedan äldre tider såsom kylande ansedda läkemedel,
t. ex. allahanda syror, såväl organiska som
oorganiska, och flere slags salter (salpeter,
svafvelsyrade, ättiksyrade och klorsyrade salter
med kali eller natron o. s. v.). Kalla bad och
tvättningar, omslag med kallt vatten eller is, med
ättika, blyvatten o. s. v. kunna äfven räknas bland
kylande medel. De sistnämnda, med undantag af de
kalla baden och tvättningarna, afse att nedsätta
temperaturen lokalt i någon särskild kroppsdel,
hvaremot de förut nämnda hafva en mera allmän
verkan på organismens temperatur i dess helhet.
O. T. S.
Kylande pulver, med., benämnas flere blandningar
af pulveriserade salter och socker, af hvilka man
erfar en kylande verkan. "Roséns (Rosensteins)
kylande pulver" (Pulvis refrigerans Rosensteinii),
P. nitrosus Ph. Suec. ed. IV och P. nitri oxalicus
Ph. Suec. ed. VI, innehöll 1 d. acetosellsalt
(kalium-oxalat), 3 d. renad salpeter och 10
d. socker. Det i nu gällande upplaga af svenska
farmakopén upptagna "kylande pulver", Pulvis nitri
tartaricus, är en blandning af 1 d. magnesium-karbonat
("hvit magnesia"), 2 d. vinsyra, 10 d. kaliumnitrat
(salpeter) och 30 d. socker. Af dylika kylande
pulver tages 1 struken eller rågad tesked i ett
halft glas vatten en eller flere gånger om dagen
efter behof. Dylika doser synas verka lugnande,
t. ex. mot de blodsvallningar och subjektiva
känslor af hetta, som bruka inställa sigr hos
qvinnor under de s. k. klimakteriska åren (omkr. 45
till 50 år). Kylande pulver i tätare tagna doser
verkar äfven lindrigt afförande och har förr
ofta användts mot lindrigare inflammationer.
O. T. S.
Kylapparater, inrättningar för vätskors afkylande
eller ångors kondensering (genom afkylning)
till vätskor. Till det förra ändamålet tjena dels
ventilatorer, hvilka fläkta kalla luftströmmar öfver
vätskan, dels i vätskan nedlagda korkskrufformigt
slingade rör, i hvilka kallt vatten cirkulerar,
dels kärl med dubbla bottnar och väggar, i hvilkas
mellanrum kallt vatten oafbrutet ledes fram,
medan vätskan är hälld i sjelfva kärlet. För ångors
förtätande till vätskeform brukas kärl, fyllda med
kallt vatten eller is samt genomkorsade af rör,
genom hvilka ångorna framgå. Kylapparater nyttjas
hufvudsakligen vid ölbrygd och destillation. Jfr
Destilleringsapparat.
1. Kylberg, Lars Vilhelm, jordbrukare, konstnär,
föddes å Såtenäs (Vestergötland) d. 18 Aug. 1798, blef
1816 underlöjtnant och 1821 löjtnant vid Värmlands
fältjägareregemente, men tog redan 1823 afsked,
med kaptens rang. Han bosatte sig sedan å Blaxtorp,
hvilket han 1831 utbytte mot fädernegården Såtenäs,
der han snart gjorde sig bemärkt som en framstående
landtbrukare. 1840–56 var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
