Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krita. 1. Geol., en mjuk, hvit och affärgande kalksten med jordartad struktur - Krita. 2. Kem. tekn. - Krita. 3. Med. - Kriterium, pröfvosten, kännetecken; log. - Kritformationen. Se Kritsystemet - Kritias, forngrekisk statsman, athenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europa (sydöstra England, norra Frankrike, några
ställen i nordvestra Tyskland, Danmark, sydvestra
Skåne m. fl. st.). I kritan förekominer ofta flinta
såsom i rader ordnade bållar eller knölar och
underordnade lager. – 2. Kem. tekn. Krita, som ur
kemisk synpunkt utgöres af mer eller mindre förorenad
kolsyrad kalk, har dels samma användning som vanlig
kalksten och begagnas särskildt med fördel i glas-
och sodafabriker, vid beredning af hydrauliskt
murbruk o. s. v., dels användes den till följd af
sin mjuka, finkorniga, affärgande beskaffenhet till
teckning, målning o. d. För detta ändamål komma i
handeln dels utvalda rena bitar (s. k. styckekrita),
dels och företrädesvis genom föregående behandling
(pulveriseririg och slamning) fint fördelad krita,
antingen i form af pulver (slammad krita) eller
med tillhjelp af limvatten formad i prismatiska
stänger, cylindrar, kakor o. s. v. (skrifkrita,
skräddarekrita). Handelsnamnen vexla efter
fabrikerna. De bästa sorterna anses komma från
Frankrike och Tyskland. Genom tillsats af färgämnen
erhållas färgade kritor (se Pastellfärger). Dock
hafva dessa ofta ej annat än namnet gemensamt
med verklig krita; så består t. ex. rödkrita af en
mjuk jernlera, svartkrita af kolhaltig lerskiffer,
o. s. v. S. k. spansk (veneziansk) l. Briançonkrita
är ett slags späcksten (se d. o.). – 3. Med. I
svenska farmakopén finnas upptagna Carbonas calcicus
cretaceus (Creta alba Ed. VI) och Carbonas calcicus
praecipitatus, fälld kolsyrad kalk l. krita, som
genom lösning med klorvätesyra, filtrering och
sedermera utfällning med kolsyradt natron samt
tvättning med destilleradt vatten blifvit befriad
från främmande inblandningar samt vidhängande jern
och mangan. Den fällda kritan är ett snöhvitt pulver,
hvilket likasom den pulveriserade råa kritan nyttjas
att mätta eller dämpa öfverflödig syrebildning
i magsäcken ("magsyra", "sura uppstötningar",
"halsbränna") och dermed i samband stående smärtor i
maggropen ("kardialgi"). Kritan användes äfven mot
s. k. "hetshunger" ("sugningar under bröstet" med
känsla af hunger, som dock genast tillfredsställes af
äfven minsta, fullkomligt otillräckliga mängd föda),
vidare mot diarré, dels i pulverform med tillblandning
af något aromatiskt medel (pomerans-skal, nejlikerot
o. s. v.), dels och oftare i form af en emulsion,
Emulsio carbonatis calcici Ph. su. Ed. VII
(Mucilago cretacea Ed. VI), beredd af krita,
socker, arabiskt gummi och vatten, hvilken med
fördel användes i synnerhet mot diarréer hos späda
barn, då öppningarna äro sura, gröna och ostiga. –
Kritemulsion gifves mot förgiftningar med syror, mot
felaktig eller fördröjd utveckling af bensystemet, t.
ex. benuppmjukning (osteomalacia), "engelska sjukan"
(rhachitis), försenad tandsprickning, samt i den
allmänna rubbning af näringsförloppet, som i dagligt
tal benämnes "skrofler". Krita ingår äfven i vissa
tandpulver samt i farmakopens Hydrargyrum cum creta
(qvicksilfver med krita) och Ungventum sulphuris
compositum (Ungv. contra scabiem), skabbsalva.
1 B. L-n. 2. S. J-n. 3. O. T. S.
Kriterium (Grek. kriterion), pröfvosten, kännetecken;
log., en bestämning, som är för en sak rent specifik,
så att man från bestämningens tillvaro kan sluta till
sakens. Deraf följer dock ej, att denna bestämning
är för saken i det hela väsentlig; ty deraf att
bestämningen blott finnes hos saken följer ej, att ju
icke saken stundom kan finnas utan bestämningen. Så
t. ex. är sjelfständig rörelse väl ett kriterium på
lif, men deraf följer ej, att icke lif kan finnas,
der denna saknas (t. ex. det eviga lifvet eller ett
lif, som står så lågt, att det ej röjer sjelfständig
rörelse). Förbiser man detta, ledes man till att
förblanda väsentligt och oväsentligt. – Criterium veri
("kännetecken på sanningen"), en bestämning hos våra
förnimmelser, hvarigenom dessa kunna igenkännas såsom
sanna. Frågan härom framträder, först då menniskan
börjat bestämdare reflektera på skilnaden mellan sina
förnimmelser och en af dem oberoende verklighet,
för hvilken de, för att vara sanna, måste vara ett
uttryck. Den första mer bestämda reflexion i denna
riktning påträffa vi hos sen-antikens filosofer. Men
desses realistiska ståndpunkt hindrade dem att fortgå
till en positiv lösning af frågan. Under realistiska
förutsättningar skulle nämligen "criterium veri"
angifva förnimmelsens öfverensstämmelse med ett yttre
objekt. Men då vi endast känna detta yttre objekt,
så vidt det är af oss förnummet, blifver sökandet
af ett sådant kriterium i sjelfva verket en orimlig
uppgift. Idealismen, för hvilken all verklighet
faller inom våra förnimmelsers eget innehåll, kan
deremot söka "criterium veri" i någon bestämning hos
förnimmelsen sjelf. Om förnimmelsernas objektivitet
här i allmänhet förlägges deri att i förnimmelsen på
aktuelt sätt fattas ett innehåll, som är oberoende
af den förnimmande, sådan han är till i sjelfva
förnimmelsens ögonblick, så blir kriteriet på sanning
kriteriet på närvaron af ett sådant innehåll. I
högsta bemärkelse är detta förhållandet med den
fullt klara och tydliga förnimmelsen eller begreppet.
L. H. Å.
Kritformationen. Se Kritsystemet.
Kritias (Lat. Critias), forngrekisk statsman,
athenare, efter störtandet af Theramenes
hufvudmannen för de "trettio tyrannerna", eller
det oligarkiska parti, hvilket efter peloponnesiska
krigets slut (404 f. Kr.) med spartanernas och
Lysandros’ tillhjelp bemäktigade sig styrelsen i Athen
och under några månaders tid utöfvade ett formligt
skräckvälde. Framför andra gjorde sig K. genom sin
hänsynslösa stränghet hatad af folket. Han stupade
år 403 i striden mot Thrasybulos och de med honom
förbundne fosterlandsvännerna. För öfrigt hörde
K. till sin samtids mest bildade och begåfvade
män. Han egde ett namn såsom skald, filosof, talare
och historieskrifvare samt omnämnes af Platon i
berömmande ordalag. I sin ungdom hade han begagnat
sofisten Gorgias’ undervisning och derefter anslutit
sig till Sokrates. Under den tidigare delen af
sin politiska bana stod han på folkpartiets sida,
ehuru tillhörande en af Athens förnämsta slägter.
A. M. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
