Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristus, ett namn, som tillägges Jesus af Nasaret, den kristna religionens stiftare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Suetonius, en gängse sägen att "från Judéen verldens
herrar på denna tid skulle utgå".
Jesu barndoms- och ungdomshistoria (enligt Matteus
och Lukas). Sedan profetians ande i Israel varit
förstummad i öfver 400 år, vaknade den åter upp hos
Zakarias och Elisabet, Simeon och Hanna, bebådande,
att tidens fullbordan var inne. Med bebådelsen om
Johannes Döparens, Jesu förelöpares, födelse öppnas
Nya testamentets heliga historia. Sex månader derefter
förkunnades för Maria, en i Nasaret i Galiléen bosatt
jungfru af Juda stam, att hon skulle blifva moder
åt verldens Frälsare (slägtregistret hos Matteus är
Jesu fosterfaders, Josefs; det hos Lukas är Marias;
de härstammade bägge från konung David). Det sades
både till Maria och till hennes trolofvade, att denna
aflelse skett på öfvernaturligt sätt, genom den Helige
andes kraft, och att derför hennes son var Guds son
(Luk. 1: 35; Matt. 1: 20. Jfr Es. 7: 14). Jesu födelse
inträffade, i enlighet med profetian Mik. 5: 1,
i Betlehem, då Josef och Maria för skattskrifning
befunno sig derstädes. Tidpunkten derför kan icke
fullt noggrant angifvas; men det var sannolikt
omkr. 7 år före början af vår antagna tidräkning (se
Kristi födelse). Några fromma herdar voro de förste,
som tillbedjande hyllade den nyfödde Frälsaren. Sedan
barnet genom omskärelsen blifvit "födt under lagen"
(Gal. 4: 4) och dervid erhållit sitt namn (Jesus,
"Gud hjelper l. frälsar"), frambars det, enligt
den för förstfödda gällande lagen, i templet inför
Herren och mottogs dervid af de efter Israels tröst
väntande Simeon och Hanna. Derefter följde de vise
männens besök, flykten till Egypten och barnamordet
i Betlehem, hvarpå Jesu föräldrar, efter Herodes’
död, återvände med barnet och bosatte sig i sin
fädernestad, Nasaret. Af Jesu barndom och ungdom
är oss för öfrigt genom de kanoniska evangelierna
intet bekant, förutom att han "växte upp, stärktes
i anden och uppfylldes med vishet, och Guds nåd var
öfver honom" (Luk. 2: 40), att han "var sina föräldrar
underdånig samt växte till i visdom, ålder och nåd för
Gud och menniskor" (v. 52), samt slutligen hans besök
i templet vid 12 års ålder, hvarvid han genom sina
förståndiga frågor och svar försatte de skriftlärde
i förvåning.
Jesu offentliga verksamhet (enligt de fyra kanoniska
evangelierna). De omedelbara förberedelserna dertill
utgjordes, förutom af Johannes Döparens verksamhet,
af Jesu dop såsom en invigning till hans kall, hvarvid
han erhöll vittnesbörd om Faderns välbehag samt en
meddelelse af Andens fullhet; vidare hans frestelse
och de fem första lärjungarnas anslutning till honom
(Joh. 1: 35–51). Jesus var då omkr. 30 år gammal
(Luk. 3: 23). – Inom hans derpå följande offentliga
verksamhet kan man särskilja följande perioder:
1) Från kort före påsken 1:sta året till Johannes
Döparens tillfångatagande (Nov. s. å.). Under denna
tid gjorde Jesus först ett kort besök i Galiléen
(Joh. 2: 1–12), men for derefter till påsken ("1:sta
påskhögtiden") upp till Jerusalem och verkade sedan i
Judéen (2: 13–3: 36). 2) Från Nov. 1:sta året till kort
före den sista löfhyddohögtid, som Jesus upplefde
(Okt. 3:dje året). Döparens fängslande bildar ett nytt
uppslag i Jesu historia. Otron och fiendskapen träda
honom alltmera till mötes, och af sin förelöpares
exempel ser han hvad som skall öfvergå honom
sjelf. Han vinnlägger sig derför företrädesvis
om att bilda en honom tillgifven krets af närmare
lärjungar. Efter att vid ett besök i sin fädernestad,
Nasaret, hafva blifvit ytterst fientligt emottagen
(Luk. 4: 16–30) valde Jesus Kapernaum till medelpunkt
för sin följande verksamhet. Dels i denna stad,
dels på Galiléens landsbygd verkade han outtröttligt
genom lärande och unders förrättande, till dess han
till påsken ("2:dra påskhögtiden"; enligt andra var
denna i Joh. 5: 1 omtalade högtid en purimfest) åter
begaf sig till Jerusalem. Der uppväckte hans friare
uppfattning af sabbatsbudet mot honom de judiske
folkledarnas dödliga fiendskap, hvarför han återvände
till Galiléen, der han, efter en i bön tillbragt
natt, utvalde sina lärjungar och bland dem tolf till
apostlar. Till denna tidpunkt hör det fullständigast
af Matteus (kap. 5–7) meddelade tal, som ar allmänt
kändt under namn af "bergspredikan". Det innehåller de
grundläggande etiska principerna för Jesu församling
och är derför att betrakta såsom en grundlag i det
Guds rike, som han skulle upprätta på jorden. Derefter
fortsatte Jesus i sina lärjungars
sällskap sin verksamhet i Galiléen, med Kapernaum
till medelpunkt, och gjorde äfven ett kort besök
på sydöstra stranden af Genesaret, i Gadara. Dels
för att vidsträcktare sprida evangelium om sitt
rike, dels till sina apostlars öfning utsände han
dem för någon tid att på egen hand lära och verka
och gaf dem för detta ändamål nödiga föreskrifter
(Matt. 10: 5–42). Efter deras återkomst for han med
dem till Genesarets östra strand och förrättade der
kort före påsk ("3:dje påskhögtiden", hvilken Jesus
icke bevistade i Jerusalem) det stora undret med de
femtusendes bespisande, hvilket, jämte det tal om
"lifvets bröd", som han derefter höll i Kapernaums
synagoga, gaf anledning till att många af hans
dittills varande lärjungar skilde sig från honom
(Joh. 6). Sedan vandrade han med de tolf omkring
i mera aflägsna trakter, såsom i närheten af
Tyrus och Sidon samt på de nordliga stränderna af
Genesaret. Derunder förkunnade han för första gången
för sina lärjungar sitt förestående lidande och
undervisade dem noggrannare om sitt rikes rätta art
och väsende. Derunder egde äfven hans förklaring (se
d. o.) rum. 3) Från Okt. 3:dje året till veckan före
följande påskhögtid. Efter en kort tids vandringar
i södra Galiléen, hvarunder Jesus utsände de 70
lärjungarna, begaf han sig till löfhyddohögtiden i
Jerusalem, der hans underbara gerningar (i synnerhet
den blindföddes botande på en sabbat; Joh. 9) och
hans allvarliga ord rågade måttet af fiendskapen mot
honom. Återkommen till Galiléen, fortsatte han sina
vandringar i detta landskaps södra del, hvarefter han
besökte tempelinvigningsfesten i Jerusalem (i Dec.;
Joh. 10: 22, 23). Derefter vistades han omkr. två
månader i Peréen, men återvände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
