Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian VII, konung i Danmark och Norge - Kristian VIII, konung i Norge och Danmark - Kristian IX, konung af Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äktenskap med Karolina Matilda. Lika liten del som
K. hade haft i Struensees brådstörtade reformer, lika
liten hade han i den guldbergska ministèrens strängt
konservativa styrelse, hvilken nu följde. Och likasom
en hofrevolution hade störtat Karolina Matilda
och hennes älskare, så gjorde en annan sådan (d. 14
Apr. 1784) ett slut på Juliana Marias och Guldbergs
makt samt bragte denna i händerna på K:s son, Fredrik
(VI), hvilken sedermera styrde riket ända till sin
faders död, ehuru man formelt noga fasthöll, att denne
var den verklige konungen. Vid den engelska flottans
anfall på Danmark i Aug. 1807 fördes K. från Köpenhamn
till Koldinghus och derifrån till Rendsborg, hvarest
han dog d. 13 Mars 1808 af skräck öfver de franska
och spanska hjelptruppernas inmarsch. Först 1814
fördes hans lik derifrån och bisattes i Roskilde
domkyrka. E. Ebg.
8. K. VIII, konung i Norge, under namn af
Kristian Fredrik, 1814 (Maj–Okt.) och i Danmark
1839–48, son till den föregåendes halfbroder
arfprinsen Fredrik (d. 1805) och Sofia Fredrika
af Mecklenburg-Schwerin (d. 1794), föddes d. 18
Sept. 1786 i Köpenhamn. K. hade goda anlag och var
tidigt utbildad, åtnjöt en omsorgsfull uppfostran
samt förvärfvade sig t. o. m. vetenskapliga insigter
i naturvetenskap, särskildt mineralogi. 1806
gifte han sig med sin kusin Charlotta Fredrika af
Mecklenburg-Schwerin (f. 1784), hvilken födde honom
tvänne söner (af hvilka den yngre blef sedermera
konung Fredrik VII), men skildes från henne redan 1809
till följd af en kärlekshandel, som hon underhållit
med sångaren Du Puy (se d. o.). 1811 understödde
K. planen att grundlägga ett norskt universitet och
verkade äfven i andra afseenden ifrigt för Norges
sjelfständighet. 1813 utnämndes han till ståthållare i
Norge och anlände dit d. 21 Maj, förklädd till matros,
på en fiskarebåt från Jylland – ett sätt att färdas,
som han valt för att undgå de engelske kryssarna. Han
vann hastigt folkets ynnest; och då norrmännen 1814
icke ville godkänna den i Kielfreden s. å. antagna
artikeln om Norges afträdande till Sveriges konung,
gjorde han straxt gemensam sak med dem. Ursprungligen
ämnade han häfda sin arfsrätt enligt kongeloven och
som envåldskonung, men han böjde sig hastigt för
folkviljan, antog titel af Norges regent och inkallade
d. 19 Febr. en riksförsamling till Eidsvold, hvilken
skulle bestämma landets blifvande författning. Den 17
Maj valdes K. till Norges konung under namnet Kristian
Fredrik och underskref s. d. Norges grundlag. Han
gjorde sig t. o. m. förhoppning om att kunna vinna
Sveriges krona framför Bernadotte, förnämligast genom
Englands hjelp, och att således med tiden förena
nordens tre riken under sin spira. Men stormakterna
erkände honom icke såsom Norges konung, och han
hotades t. o. m. med att förlora sin arfsrätt till
Danmark. Då de svenska trupperna trängde in i Norge,
hade han icke mod att våga ett kraftigt försvar, men
han lyckades genom underhandlingar och konventionen
i Moss (d. 14 Aug. 1814) att trygga Norges
sjelfständighet. Den 10 Okt. 1814 nedlade K.
kronan i stortingets hand och gick d. 26 Okt. i
Frederiksvärn ombord på en dansk brigg. I Mars 1815
utnämndes han till guvernör på Fyen och var mycket
verksam för öns materiella förkofran. Den 22 Maj
s. å. förmälde han sig med prinsessan Karolina Amalia,
dotter af Fredrik Kristian af Augustenborg. Åren
1819–22 tillbragte han på resor i Europa. 1831 blef
K. medlem af geheimestatsrådet och tog lifligt
del i förberedelserna till provinsialständernas
införande, men hade för öfrigt ringa inflytande på
statsstyrelsen. Den 3 Dec. 1839 intog han Danmarks
tron efter sin kusin Fredrik VI, och med afseende på
landets politiska frihet väntade man sig mycket af
"mannen från Eidsvold". Men dessa förhoppningar
gäckades snart. Deremot vidtogos förbättringar
i förvaltningen. Kommunallagar för Köpenhamn
(1840) och landsbygden (1841) utgåfvos; en följd
af förordningar om statens räkenskapsväsende, om
jordbeskattningen och om mildringar i strafflagen
utfärdades. En ny härordningslag utkom 1842 och
en fullständig arfslag 1845. Negerslafveriets
afskaffande förbereddes. I statshushållningen
infördes en förut okänd ordning och offentlighet;
men K:s ord: "Nu ville vi alle spare" gingo icke i
uppfyllelse, ty han älskade en viss prakt. Emellertid
minskades statsskulden under K:s regering med en
sjettedel. Skuggsidan i hans regering bildar hans
uppträdande i förhållande till de slesvig-holsteinska
sträfvandena, i det att han dels icke insåg den
fara, som hotade från detta håll, dels hoppades
att kunna genom mildhet försona stämningen och
litade på att han med sin öfverlägsna klokhet skulle
kunna utjämna de nationella skiljaktigheterna. Det
största missgreppet var att han, d. 26 Mars 1842,
oaktadt allvarsamma föreställningar från två af
sina ministrar, utnämnde sin svåger prins Fredrik af
Augustenborg till ståthållare och general i Slesvig
och Holstein samt alltför länge lyssnade till hans och
hans broders råd. Under det att slesvig-holsteinarna
fritt fingo utbreda sina samhällsupplösande läror,
såg K. med missnöje det växande frihetssträfvandet
i Danmark. Pressen förföljdes med hårdhet och
småaktighet. Församlingsfriheten inskränktes,
ja fråntogs under en tid hela bondeståndet. Den
skandinaviska stämningen hos studenterna och deras
lärare betraktades nästan såsom samhällsvådlig. Först
1846 fick K. ögonen öppna, då slesvig-holsteinarna
gjorde motstånd mot det öppna bref, som utfärdades
beträffande arfsföljden i monarkiens särskilda
landskap, och han grep då till kraftigare medel. Men
det var för sent att stilla rörelsen. Under de sista
dagarna af sitt lif ämnade K. utfärda en friare
författning, som skulle blifva gällande för både
konungariket och hertigdömena, men han insjuknade,
innan han hunnit bringa sin plan till utförande, och
dog d. 20 Jan. 1848. E. Ebg.
9. K. IX, konung af Danmark sedan 1863, född på
Gottorps slott d. 8 April 1818, tillhör en sidolinie
af det gamla danska (oldenburgska)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
