Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsskådeplats ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I början af Sept. inskeppades den 63,000 man starka
armén (deraf 6,000 turkar), och d. 14 Sept. började
den landsättas vid Eupatoria, på Krims vestra
kust. Furst Mensjikov, som förde befälet på Krim,
sökte på intet sätt hindra landstigningen, utan
samlade sina till 35,000 man uppgående trupper
vid Simferopol, hvarifrån han drog sig tillbaka
bakom Alma-ån och tog ställning. De förbundne, som
satt sig i marsch mot Sevastopol (längre söderut
på vestkusten), anföllo ryssarna vid Alma d. 20
Sept. och lyckades genom en kringgående rörelse,
som franska divisionen Bosquet utförde mot ryssarnas
blottade venstra flygel, kasta dem tillbaka. Ryssarna
drogo sig då inåt halfön; de förbundne gingo förbi
Sevastopol och bemäktigade sig (d. 26 Sept.) den 13
km. s. ö. derom belägna hamnen Balaklava för att
erhålla en säker hamnplats. Man började derefter
(Okt.) skrida till formlig belägring af Sevastopols
fästning, hvilken belägring kunde utföras blott från
landsidan, då ryssarna spärrat inloppet genom att der
sänka en stor del af sin flotta. Belägringen fortgick
endast långsamt, emedan de förbundnes krafter voro
för svaga för att afspärra fästningen från norra
sidan. Efter Saint-Arnauds död (d. 29 Sept.) hade
general Canrobert öfvertagit befälet öfver de franska
trupperna. Mensjikovs styrka hade emellertid ökats
till 80–90 tusen man, och d. 25 Okt. anföll en del
af denna styrka (en infanteridivision och en mängd
kavalleri under general Liprandi) en fransk-engelsk
kår vid Balaklava, men kastades tillbaka efter stora
ansträngningar från de förbundnes sida. Icke bättre
lyckades ryssarna i det med betydligare styrka
d. 5 Nov. företagna anfallet mot engelsmännen vid
Inkerman. Sevastopols belägring fortsattes under
ofantliga svårigheter; sjukdomar hemsökte trupperna.
I Mindre Asien, der kriget äfven, fördes, vunno
ryssarna några framgångar. I Östersjön inlöpte en
engelsk flotta, anställde skada på Finlands kuster och
bemäktigade sig (Aug. 1854) Bomarsund på Åland. Äfven
i Hvita och Stilla hafven lät kriget sig förnimma.
Stridskrafterna på Krim ökades emellertid
oupphörligt. 20,000 turkar under Omer pascha
landsattes der (Jan. 1855) och afslogo d. 17 Febr. ett
ryskt anfall vid Eupatoria. Från Sardinien, som
(d. 26 Jan. 1855) slutit sig till de förbundne,
ankommo 15,000 man (8 Maj). På franska sidan trädde
Canrobert (16 Maj) tillbaka för marskalk Pélissier,
under det general Niel öfvertog ledningen af
ingeniöranfallet. På ryska sidan hade Mensjikov
lemnat befälet åt furst Gortjakov. Under det de
förbundnes flotta löpte in i Azovska sjön samt
förstörde ryssarnas transportfartyg och förråd,
koncentrerade sig händelserna kring Sevastopol,
hvars försvar då leddes af den kraftfulle
general Totleben. Den 16 Aug. försökte ryssarna,
anförda af Gortjakov sjelf, ännu ett anfall mot de
belägrande. Detta anfall riktades mot fransmännen och
italienarna vid Tjernaja, men blef tillbakaslaget. Den
8 Sept. på middagen upphörde elden mot Sevastopol,
och de
förbundne ryckte från olika sidor till anfall. Endast
anfallet mot verken vid Malakov lyckades,
och der nedsatte general Mac-Mahon den franska
fanan. Gortjakov sprängde de öfriga verken och tog
en ny ställning norr om Sevastopol.
I Östersjön inskränkte sig krigshändelserna 1855
till bombardering af Sveaborg (Aug.). I Mindre Asien
vunno ryssarna framgångar, och tvungo slutligen (i
Nov.) fästningen Kars att efter lång belägring öppna
sina portar.
På båda sidor var man emellertid uttröttad
af kriget. Med de förbundnes bifall framställde
Österrike d. 12 Dec. 1855 i Petersburg förslag till
fred, och kejsar Alexander II, som d. 2 Mars 1855
efterträdt Nikolaus, visade sig mycket benägen att
träda i underhandlingar. En kongress sammanträdde
d. 25 Febr. 1856 i Paris, och redan d. 30 Mars
afslöts fred derstädes. Ryssland måste afträda
Donaumynningarna och ett stycke af Besarabien
till Donaufurstendömena samt afstå från att
uteslutande utöfva skydd öfver dessa och de kristna
inom Turkiet. Donaufurstendömenas organisation
skulle ordnas af de kontraherande makterna, och
dessa skulle gemensamt öfvervaka reformerna inom
Turkiet. Sjöfarten på Donau förklarades fri och Svarta
hafvet för neutralt. Det blef Ryssland förbjudet
att hafva större flotta derstädes än Turkiet samt
att å nyo befästa Åländska öarna. Krigets följder
synas obetydliga i jämförelse med dess offer, ty
det hade kostat England omkr. 24,000, Frankrike
63,500 och Ryssland nära 1/2 mill. man samt ökat
ofantligt de stridande makternas statsskuld. Men
Turkiet var räddadt – tills vidare, Rysslands
eröfringslystnad qväst och dess nimbus borta. Den,
som för tillfället skördade största vinsten af
kriget, var fransmännens kejsare, Napoleon III,
hvars arméer kämpat med sådan ära, och som vid denna
tid framstod såsom Europas mäktigaste herskare. – På
riktningen af Sverige-Norges utrikespolitik inverkade
Krimkriget högst betydligt. Genom traktaten af d. 21
Nov. 1855 slöto sig nämligen de förenade rikena till
vestmakterna och öfvergåfvo den 1812 knutna intima
förbindelsen med Ryssland (jfr Novembertraktaten).
C. O. N.
Krimmitschau (Crimmitzschau), fabriksstad i
konungariket Sachsen, regerings området Zwickau,
vid Pleisse, 14 km. n. v. från Zwickau. 18,925
innev. (1880). Bland fabrikerna intaga ull- och
vigognespinnerierna främsta platsen; vigtig är
äfven tillverkningen af bomulls- samt hel- och
halfylletyger. Derjämte finnas maskinfabriker,
jerngjuterier och färgerier m. m.
Krimskaja (morbus tauriensis) kallades i äldre
tider en sjukdom, som härjade på Krim och till
större delen motsvarade lepra, eller den egentliga
spetelskan, möjligen delvis äfven invetererad syfilis.
F. B.
Kringelväxter. Se Umbellater.
Kringen l. Kringelen, bergpass i Bredebygden,
i Yåge socken, i Gudbrandsdalen (Norge). Der slogo
gudbrandsdalingarna i Aug. 1612 en kår af 900 skotska
legosoldater, hvilka trädt i svensk tjenst och på
sin väg till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
