Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsartiklar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detsamma införlifvades finska rekognosceringsverkets kartor
och flere enskilda samlingar. Af egentliga arkivalier
inneslöt det dock icke synnerligen mycket. Genom
anslag af s. k. ackords-summor bildades en fond,
hvars ränta tillika med ett litet årligt anslag
skulle användas till bestridande af arkivets
utgifter. Då fältmätningskåren, som sedan 1811
under namnet fältmätningsbrigaden varit förenad
med fortifikationen under det gemensamma namnet
ingeniörkåren, 1831 skildes från ingeniörkåren och
förändrades till topografiska kåren, kom krigsarkivet
att höra under denna; men det var först sedan
topografiska kåren 1873 uppgått i generalstaben, och
sedan denna 1876 genom flyttning till ny lokal fått
tillräckligt utrymme, som ett egentligt krigsarkiv
kunde bildas. Detta erhöll då en mängd vanvårdade
arkivalier, som blifvit upplagda på olika ställen,
som många gånger ombytt förvaringsplats, och i hvilka
betänkliga luckor uppstått. Genom öfverflyttande
af äldre handlingar från regementenas arkiv,
från riksarkivet och från k. biblioteket samt
genom gåfvor, som rikligt influtit, har arkivet
under de senaste åren betydligt ökats. Det har nu
blifvit till hufvudsaklig del ordnadt och 1884
börjat utgifva "Meddelanden". Krigsarkivet (lokal
i generalstabens hus i Stockholm, Riddarholmen 10),
för hvilket reglemente blifvit af K. M:t faststäldt
d. 1 Dec. 1882, står under närmaste ledning af
afdelningschefen vid generalstabens krigshistoriska
afdelning med biträde af en krigsarkivarie jämte
vid afdelningen anställda officerare och biträden.
C. O. N.
Krigsartiklar. Se Krigslagar.
Krigsbefälet förekom såsom politisk inrättning
första gången 1595, då det formligen kallades till
(Söderköpings) riksdag. (Ett par gånger förut,
men då endast tillfälligtvis närvarande, hade det
deltagit i beslut.) Till ofvannämnda riksdag kallades
"ryttmästare och knekthöfvitsmän jämte 3 af befälet
af hvar fännika". Till den derpå följande tidens
täta riksmöten kallades krigsbefälet vanligen och
efter ofvannämnda grunder. (Vid Linköpings riksdag,
1600, sutto 44 af krigsbefälet i den ständernas
kommission, som dömde öfver de af hertig Karl
anklagade herrarna.) 1617 års riksdagsordning
lagfäste krigsbefälets rätt att representeras
vid riksdag, men bestämde ej sättet för dess
utöfning. Regeringsformen af år 1634 foreskref,
att alla öfverstar, öfverstelöjtnanter, majorer,
en ryttmästare eller kapten vid hvart landsregemente
skulle, "så vidt de infödde, besittne och bofaste
män äro i riket eller bofaste manna barn", kallas
till riksdagarna och "hafva der stånd och röst". I
sjelfva verket fick krigsbefälet aldrig rösträtt, utan
dess mening inhemtades blott, innan adeln i militära
frågor fattade sitt beslut. 1723 års riksdagsordning
talade visserligen icke om krigsbefälet, men detta
kallades fortfarande (t. o. m. 1778 års riksdag) till
riksdagarna och utgjordes då af öfversten eller, i
händelse af förfall för denne, öfverstelöjtnanten samt
en kapten (ryttmästare) från hvarje regemente. Från
och med 1738 års riksdag kallades äfven
officerare från flottan. Den år 1756 inrättade arméns
pensionskassa ställdes under styrelse af armén
sjelf genom dess krigsbefäl, och i denna egenskap
fortlefver denna inrättning ännu i dag. Krigsbefälet
sammanträder, endast då vigtiga frågor för
pensionskassan eller för den under gemensam styrelse
med denna ställda arméns enke- och pupill-kassa
förekomma, och det utgöres då af alla på stat varande
generalspersoner och regements-(kår-)chefer samt af en
af vederbörande officerskår vald fullmäktig af kaptens
(ryttmästares) grad, hvarefter genom val af extra
fullmäktige antalet jämnas så, att antalet kaptener
(ryttmästare) blir lika med antalet generalspersoner
och regements-(kår-)chefer. C. O. N.
Krigsbehof kallas sammanfattningen af allt det
manskap, all den materiel och det penningebelopp,
som erfordras för att en armé skall från fredsfot
kunna försättas på krigsfot och för att den
afgång, som kriget förorsakar, skall kunna
ersättas. Arméorganisationen (härordningen)
sörjer för tillhandahållandet af krigsbehofvet
af manskap och hästar. Den döda materielen,
såsom utrustningspersedlar af alla slag, fordon,
ammunition m. m., hålles i hvarje väl ordnad armé
ständigt redo, och anstalter äro der träffade för
hastigt anskaffande af lifsmedel och dylika saker,
hvilka icke kunna vara på förhand upplagda. Slutligen
äro öfverallt åtgärder vidtagna för anskaffande af
penningar. Såsom första tillgång af detta slag finnes
i Tyskland den s. k. krigsskatten om 120 millioner
tyska mark i guld, som togs af den af Frankrike 1871
erlagda krigskostnadsersättningen, och som förvaras
i Spandaus citadell. I Sverige finnas för samma
ändamål att tillgå endast det s. k. lilla och det
s. k. stora kreditivet om 1,5 och 3 mill. kronor.
C. O. N.
Krigsberg, socken i Östergötlands län. Se Kristberg.
Krigsbruk kallas vanligen de krigiska handlingar,
hvilka anses förenliga med folkrättens fordringar. Se
Folkrätt och Krig.
Krigsbrygga kallas hvarje brygga, som under krig
slås för arméns behof. För att en krigshär icke skall
hindras i sina rörelser af mötande vattendrag är det
nödvändigt, att hvarje större truppstyrka (fördelning)
i ett särskildt taktiskt förband, krigsbrygge-ekipaget
(se d. o.), medför färdig materiel till en brygga
för alla vapenslag, äfvensom en ingeniörtrupp,
pontonierer, som är särskildt öfvad att på mycket
kort tid deraf slå en brygga. Men då denna materiel ej
öfverallt kan vara till hands, der den skulle
behöfvas, och dessutom, äfven der den finnes, möjligen
kan blifva otillräcklig, så är det nödvändigt,
att hvarje trupp förstår konsten att af för handen
varande materialier, s. k. nödfallsmateriel, slå en
brygga, om ock med användande af en betydligt längre
tid. Sistnämnda slag af bryggor kallas vanligen
nödfallsbryggor. – Hvarje krigsbrygga bör ega
erforderlig bärighet, så att stöden icke sjunka under
den belastning, som kan komma på dem, samt styrka,
så att hennes särskilda delar ej brista, hvarjämte
hon bör vara enkel till sin sammansättning och lätt
att slå. Med afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
