Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppartryck, tryckning af kopparstick - Koppartull. Se Kopparafrad - Kopparvitriol (blå vitriol, kopparsulfat l. svafvelsyrad kopparoxid) - Kopparåldern. Se Guldåldern - Koppar-änderna, Erismaturini, zool. - Koppe, Johann Gottlieb - Koppel. 1. Hundkoppel, kedja eller rem - Koppel. 2. Krigsv., a) Lifremmen och de två från denna nedhängande remmar - Koppel. 2. Krigsv., b) En färja, byggd på två sammansatta pontoner - Koppel. 3. Musikt., inrättning i orgeln - Koppelbruk, landtbr., vexelbruk med fleråriga vallar - Koppeltafla, sjöv. Se Koppla - Koppla, sjöv., till en enda sammanföra de olika kurser och distanser ett fartyg seglat under en viss tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aftrycket är nu färdigt, och samma omständliga
förfaringssätt vidtages med nästa exemplar. Genom
tryckningen slites plåten, i det att de finare
grafstickel- eller etsarbetena utplånas, och
derigenom uppkommer brist på harmoni mellan de starka
skugg- och de högsta ljuspartierna. Man anser, att
af en stucken plåt högst ett par tusen, af en etsad
300 till 400 aftryck kunna tagas. Då det är fråga om
större upplagor, plägar man derför förståla plåten,
hvarigenom den vinner betydligt i hållbarhet, eller
ock reproducerar man originalplåten på galvanisk väg
och använder reproduktionen i första hand för aftryck.
Upk.
Koppartull. Se Kopparafrad.
Kopparvitriol (blå vitriol, kopparsulfat
l. svafvelsyrad kopparoxid), Cu SO4 + 5 H2 O, kem.,
bildas vid oxidation af svafvelhaltiga kopparmalmer
och förekommer derför i grufvatten. Den erhålles, om
koppar löses i varm och koncentrerad svafvelsyra. Den
bildar stora, praktfulla, mörkblåa kristaller, som
äro luftbeständiga och lätt lösas i vatten. Upphettas
saltet, förlorar det kristallvatten och lemnar i
återstod hvitt, vattenfritt sulfat. Kopparvitriol
nyttjas för tillverkning af kopparfärger, till
konservering af virke, i galvanoplastik och galvaniska
staplar m. m. P. T. C.
Kopparåldern. Se Guldåldern.
Koppar-änderna, Erismaturini, zool., bilda den sista
underfamiljen inom de egentliga andfoglarnas familj,
af andfoglarnas ordning och foglarnas klass. Kroppen
är långsträckt, halsen kort och tjock, hufvudet
tämligen stort, näbben bred och tjock, vingarna små,
med smala handpennor, stjertpennorna 18 till 24,
tarsen mycket kort och starkt sammantryckt, näbben
försedd med små, tätt stående lameller och en liten,
smal, starkt nedböjd nagel. Dithörande arter äro hemma
i tempererade och varmare trakter, dyka med mycken
färdighet och föredraga detta sätt att undkomma
fara framför att flyga bort. – Roderandslägtet,
Erismatura, har näbben hög vid roten, starkare
plattad framåt och trubbig, med vinkelformigt
pannskel; näsborrarna ligga framom näbbkantens
midt. Vingarna äro kupiga, stjerten lång, kilformig
och bildad af smala, spetsiga, hårda fjädrar; tårna
äro långa. Roderanden, kopparanden l. fasananden,
E. leucocephala, har pannan och kinderna hvita,
en stor fläck på hjessan, strupen och en ring kring
halsen svarta, framhalsen och kräfvan kastanjebruna,
fint svartvattrade, manteln och ryggen grågula,
med svart vattring, undre delarna rostgula, i
midten gråhvita, svartvattrade, handpennorna grå,
stjertpennorna svarta, näbben blekt ultramarinblå
och fötterna svartaktigt blyfärgade. Längden stiger
till 56 cm. Honan har föga hvitt på hufvudets
sidor och näbben blyfärgad. Kopparanden är hemma i
södra och sydöstra Europa, södra Central-Asien och
nordvestra Afrika. – Vidare hör till denna underfamilj
myskandslägtet, Biziura, som har ytterst tjock,
framtill elliptisk näbb med hög, nästan rät rygg
och framskjutande pannskel. Näsborrarna ligga framom
näbbkantens midt; stjerten är mycket lång. Myskanden, B. lobata, är hemma i
Australien. Hannen, som under fortplantningstiden
sprider en stark mysklukt, har under hakan
en stor, rundad, från sidorna hoptryckt
hudflik och blir dubbelt så stor som honan.
C. R. S.
Koppe, Johann Gottlieb, tysk författare i
landthushållningsämnen, f. 1782, d. 1863, var 1811–13
lärare vid landtbruksskolan i Möglin och i öfrigt
praktiserande jordbrukare. Han blef 1842 medlem af
preussiska "landesökonomiekollegium" samt 1854 af
preussiska statsrådet. K. utöfvade stort inflytande på
jordbrukets utveckling, i synnerhet genom sitt arbete
Unterricht im ackerbau und in der viehzucht (1812;
10:de uppl. 1873; "Handbok för landtmän uti åkerbruk
och boskapsskötsel", 2 delar, 1819; 2:dra uppl. 1839).
Koppel (af Lat. copula, band). 1. Hundkoppel,
kedja eller rem, hvarvid hundar ledas bundna; de
vid sådant koppel ledda hundarna. – 2. Krigsv. a)
Lifremmen och de två från denna nedhängande remmar
(kort- och långrem), vid hvilka militärerna bära
sabeln fäst (sabelkoppel). b) En färja, byggd på två
sammansatta pontoner eller andra flytande stöd och
afsedd till truppers öfverförande öfver vattendrag,
då befintlig materiel ej är tillräcklig för en
broslagning. Om hvartdera stödet är sammansatt af
2 pontondelar, kallas kopplet tvådeligt och bär
en belastning af 40 till 50 man eller 1 kanon med
föreställare, 2 hästar och tillhörande manskap. Är
hvartdera stödet sammansatt af 3 pontondelar, kallas
kopplet tredeligt och bär en belastning af 60 till
70 infanterister eller 1 kanon med föreställare
samt fulltaligt anspann och manskap. – 3. Musikt.,
inrättning i orgeln, hvarigenom den klaviatur, som
för tillfället spelas (manual eller pedal), förbindes
med en eller flere andra, hvilkas toner sålunda
förstärka den förras. Kopplet kallas tryckande, om en
öfre manuals tangenter tillika nedtrycka en lägres,
och dragande, om de nedre tangenterna draga med sig
de öfre. 2. O. A. B. 3. A. L.
Koppelbruk (T. koppelwirtschaft, af koppel, inhägnadt
åkerfält, som begagnas tidtals till sädesodling,
tidtals till bete), landtbr., vexelbruk med fleråriga
vallar, hvilka senare användas dels till slätter, dels
till bete. Holstein anses vara det land, från hvilket
koppelbruket utgått. I Sverige är detta brukningssätt
det allmänna i vissa trakter af Dalarna (dit infördt
omkr. 1750) och Vestmanland samt begagnas här och
der äfven i det öfriga landet. Se vidare Vexelbruk.
Koppeltafla, sjöv. Se Koppla.
Koppla, sjöv., till en enda sammanföra de olika
kurser och distanser ett fartyg seglat under en viss
tid, för att erhålla kännedom om inseglad latitud
och longitud, eller den punkt i kortet, hvilken
motsvarar fartygets verkliga ställe på hafvet vid
den bestämda tiden. Problemet kan lösas antingen
medelst konstruktion, trigonometrisk kalkyl eller med
tillhjelp af uppgjorda tabeller, hvilken senare metod,
såsom vigast och minst tidsödande, vanligen begagnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
