Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kontraband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsatta begrepp äro t. ex. triangel och
icke-triangel. Af sådana begrepp kan alltjämt
ettdera tillläggas hvarje annat, enligt den tredje
tankelagen (principium exclusi tertii): tänkandet
i hvarje fall, då det skall afgöra om en sak är
bestämd af ett visst begrepp, är begränsadt till
endast tvänne, hvarandra uteslutande möjligheter
(jakande och nekande), t. ex. A är antingen B eller
icke-B. Visserligen kan det förefalla egendomligt,
om man påstår, att t. ex. menniskans ande är antingen
blå eller icke-blå, men man får härvid besinna, att
under icke-blå, såsom den rena negationen af blå,
faller ej blott egenskapen att ega en annan färg,
utan jämväl äfven egenskapen att icke ega någon färg
alls. Det egendomliga intryck sådana omdömen ofta göra
härrör ej derifrån att de äro osanna eller orimliga,
utan derifrån att det förefaller onödigt att uttala
dem, enär de äro sjelfklara samt hvar och en vet,
att t. ex. menniskoanden ej endast faller under
kategorien icke-blå, utan har den än mer specifika
egenskapen att ej hafva någon färg alls (jfr sådana
omdömen som "allt är hvad det är"). – Tvänne omdömen
sägas vara kontradiktoriskt motsatta, då båda hafva
samma subjekt och predikat, men motsatt qvalitet och
qvantitet, t. ex. det universelt affirmativa omdömet
"alla trianglar äro liksidiga" och det partikulärt
negativa omdömet "några trianglar äro icke liksidiga",
det partikulärt affirmativa omdömet "några trianglar
äro liksidiga" och det universelt negativa omdömet
"inga trianglar äro liksidiga". Af sådana omdömen
måste städse det ena vara sant och det andra falskt,
hvadan man från det enas sanning kan sluta till det
andras falskhet och tvärtom. L. H. Å.
Kontra-eskarp (Fr. contre-escarpe), befästningsk.,
yttre sluttningen af en fältverks- eller
fästningsgraf. Vid fästningar med torra grafvar
måste för stormfrihetens betryggande denna sluttning
murbeklädas till en höjd af minst 6 m. För att man
hvar som hälst och hastigt må kunna från grafven
utgå med mingallerier under betäckta vägen och
fältvallen, förses denna kontra-eskarpmur vanligen
med öppna bärhvalf. Jfr Eskarp och Fästning.
O. A. B.
Kontrafagott. Se Fagott.
Kontraflexionslinie (af Lat. contra, emot, och
flectere, böja), skeppsb. På en del örlogsfartyg
hafva spantens öfver vattenlinien befintliga delar
S-form, eller m. a. o., då spantet betraktas
utifrån, är dess närmast öfver vattenlinien
befintliga del konvex, men den öfre, eller den
uppåt relingen befintliga, konkav. I öfvergången
från den konvexa till den konkava formen ligger
således en inflexionspunkt. Då inflexionspunkterna
på alla de efter hvarandra stående spanten
sammanbindas, uppkommer den dubbelböjda
kroklinie, som fatt namn af kontraflexionslinie.
J. G. B.
Kontragrundtåg. Se Kölhala och Grundtåg.
Kontrahera (Lat. contrahere), sluta fördrag,
ingå öfverenskommelse. – Kontrahent, som ingår
öfverenskommelse.
Kontra-indikation. Se Indikation.
Kontrakt (Lat. contractus). 1. Jur., en
öfverenskommelse, hvarigenom personer ordna ett
dem vidkommande rättsförhållande. För att ett
kontrakt skall komma till stånd, fordras således att
två eller flere personer afgifva viljeförklaringar,
i sådan måtto öfverensstämmande, att rättighet, som
från ena sidan erbjudes, blifver på de vilkor, som
dervid fästs, å andra sidan antagen. I motsats till
kontrakt sättas således alla sådana rättsliga fakta,
vid hvilka en förpligtelse uppstår utan samtycke
af den, som förpligtas, såsom då antingen en person
genom olagligt intrång i annans rätt kommer att hos
denne häfta i skadeståndsansvar eller förpligtelsen
har sin grund allenast i lagens stadgande eller
myndighets förordnande, t. ex. vid expropriation och
upprättande af förmynderskap. Men då kontrakt innebär
öfverensstämmelse i fleres viljeförklaringar, falla
under detta begrepp ej häller sådana rättshandlingar,
vid hvilka det rättsförhållande, som genom dem
upprättas, tillkommit allenast genom en persons
vilja såsom vid testamente. I kontraktets väsende
ingår äfven en kontrahenterna emellan verkställd
öfverlåtelse af rättighet. Ehuru en dom äfven
ordnar ett rättsförhållande och kan uttrycka flere
personers öfverensstämmande vilja, är dom alltså
ej hänförlig under begreppet kontrakt. Deremot
är det ej nödvändigt, att den rätt, hvarom i
ett kontrakt aftalas, vid kontraktets ingående
verkligen tillhör den kontrahent, som förpligtar sig,
eller af medkontrahenten för egen person
förvärfvas. Kontraktsenliga förbindelser kunna nämligen
åtagas i fråga om rättigheter, hvaröfver man för
närvarande saknar förfoganderätt; och kontrakt kunna
äfven tänkas afslutna till förmån för sådan person,
som i kontraktets upprättande ej tager någon del. –
Fattadt i nu angifna vidsträckta betydelse,
återfinnes kontraktet på alla möjliga rättens
områden. Det må exempelvis erinras huru filosofiska
rättslärare gifvit benämningen samhällskontrakt
(t. ex. Rousseaus "Contrat social") åt den
fingerade öfverenskommelse, hvarigenom samhällets
medlemmar skola hafva stiftat detsamma. Vanligen
är det dock allenast på civilrättens och särskildt
förmögenhetsrättens område, som benämningen kontrakt
plägar förekomma. På öfriga rättsområden ersattes
det med andra beteckningar: på statsrättens med
fördrag, på processens med förlikning. I öfrigt
kan genom kontrakt rättighet ej blott förvärfvas,
utan äfven afstås, ehuru man vid tal om kontrakt i
tanken vanligen dermed förknippar upprättandet och
ej upplösningen af ett rättsförhållande. – I det
romerska rättssystemet, hvarifrån sjelfva ordet
kontrakt är taget, hade det dock, utöfver hvad
här ofvan angifvits, erhållit en särskild, dess
användning inskränkande bestämning. Till den äldre
romerska rättens grundsatser hörde nämligen, att ett
aftal allenast då egde fullständiga rättsverkningar,
när det ingåtts i en viss lagbestämd form. Genom
beröringen med och af hänsyn till främmande folk,
delvis väl ock på grund af sin egen rättsutveckling,
kommo dock romarna att tillägga en viss rättslig
betydelse äfven åt de formlösa aftalen, ja likställde
vissa af dem i rättskraft med de aftal, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
