Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunalbeskattning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbruksfastighetens och öfriga beskattningsföremåls andel
i de allmänna kommunalutskylderna blott såsom
6 förhåller sig till 5. Men äfven denna
åtskilnad förefinnes i sjelfva verket
endast på papperet, ty vid den uppskattning
till bevillning, som ju ligger till grund jämväl
för ifrågavarande utskylder, eger afdrag rum
för de grundskatter och öfriga reala onera,
som gravera jorden; och då härigenom i medeltal
väl omkr. 1/5 af jordens värde kan beräknas
gå fri från bevillning och sålunda äfven från
kommunalskatt, kan jordens nyssberörda högre
bidragsskyldighet på sin höjd anses såsom
en ersättning åt kommunen för nämnda blott i och
för statsbeskattningen tillkomna afdrag. Faktiskt
torde alltså härutinnan likställighet mellan
beskattningsföremålen redan råda, nämligen i det
stora hela och såsom regel, ty till följd af jordens
olika grundskatteskyldighet modifieras förhållandet
betydligt för särskilda fastigheter. I sammanhang
med ifrågasatt afskrifning af grundskatterna, dervid
jordbruksfastighetens bevillning skulle sättas lika
med öfriga beskattningsföremåls, har yrkats,
att äfven formelt sådan kommunal likställighet
skulle genomföras, så att med upphörande af den
olika fyrktalssättningen bevillningen, med eller
utan förmedling genom fyrk, komme att utgöra
grund för kommunalutskylderna. Sådan grund,
"bevillningskronan", blef redan 1862 antagen
för stadsutskylderna – äldre olikformigheter
beträffande utgörandet af vissa bördor i städerna
hafva till större delen undanröjts genom de
s. k. likställighetsresolutionerna – och för
landstingsskatten samt enligt 1878 års skjutsstadga
äfven för "bidragen till skjutsentreprenaderna". Af
kyrkostämma beslutade afgifter utgå efter enahanda
grunder som kommunalutskylderna, alltså olika
för stad och land. – Under de sista årtiondena
hafva allt flere af de många tillförene efter
särskilda, numera föråldrade grunder utgående
kommunalafgifterna öfverflyttats på den för
"allmänna kommunalutskylder" gällande grund ("på
den allmänna fyrken" å landet), såsom åtskilliga
personliga afgifter och byggnadsbesvär. Beträffande
några af de sistnämnda, i fråga om hvilka
fastighetens större bidragsskyldighet varit
ovedersäglig, har dock viss modifikation i den
allmänna grunden egt rum till lättnad
för inkomsthafvarna. Öfver hufvud måste dock
anses, att i Sverige grundsatsen om fastighetens
större intresse härutinnan, ehuru ofta uttalad
och erkänd, på senare tider väl litet iakttagits;
och starka skäl förefinnas för deras mening,
som anse, att en fortsatt öfverflyttning af
särskilda kommunala onera å den allmänna grunden
bör förutsätta en ändring af den sistnämnda i
sådan riktning, att fastigheten i allmänhet får
draga större tunga (hälst dubbelt) än öfriga
beskattningsföremål. I sammanhang med nyss berörda
förenkling i kommunalbeskattningen har kommunernas
redan enligt förordningarnas ursprungliga lydelse
tämligen begränsade befogenhet att för kommunala
bördor besluta annan grund än den allmänna
ytterligare inskränkts, till missbruks förebyggande;
städerna och landstingen hafva dock ännu härvidlag ett
visst spelrum. Härigenom har allt större enkelhet
i beskattningsväsendet åstadkommits. Men på samma
gång gör sig krafvet på en fullt tillfredsställande
beskattningsgrund dess kännbarare. – Se vidare
Kommun, sp. 1098 och för detaljer i öfrigt Budkafle,
Fattig, Fjerdingsman, Folkskola, Gästgifvaregård,
Gästgifvareskjuts, Häradshöfdingeränta,
Kronobrefbäring, Kyrkobyggnad, Laga hus,
Landstingsskatt, Mantal, Matlag, Personlig
skatt,Prestgårdsbyggnad, Prestlön, Prostafgift,
Rådstufva, Sjukvård, Skallgång, Skjutsning, Skolhus,
Tingsbyggnad, Tionde, Tiondebod, Varggård, Vargnät,
Väghållning.
Utlandets äldre kommunalbeskattning företer,
med den mångfaldigaste vexling i fråga om
de särskilda bördorna och grunderna för deras
utgörande, icke blott många likheter i detaljer,
särdeles beträffande de kyrkokommunala bördorna,
utan framförallt full motsvarighet i fråga om
hufvuddragen: besvär och afgifter i regeln blott
för lagbestämda ändamål samt för hvart och
ett af dessa särskild utskyld efter särskild grund.
I allmänhet har ock, liksom i Sverige, under senare
tiden specialitetsgrundsatsen öfvergifvits och
allt större förenkling af kommunalbeskattningen
genomförts. Det synnerligen mångskiftande sätt,
hvarpå denna reform i olika land skett, har berott
på kommunalbeskattningens större eller mindre samband
med statsbeskattningen, som i hvarje land utbildats
efter särskilda af förhållandena och den historiska
utvecklingen betingade grunder. En öfverblick
öfver det kommunala beskattningsväsendet i
de vigtigaste land samt grannstaterna
öfvertygar derom. I England, der staten
hemtar sina förnämsta inkomster af indirekta
skatter, och der grundskatten är af försvinnande
betydelse, har kommunalskattesystemet förblifvit
helt och hållet oberoende af statsskattesystemet.
En bland kommunalskatterna har efter hand lagts
till grund för de allra flesta öfriga, såväl inom
de smärre som inom de större kommunerna, nämligen
fattigskatten, poor rate, hvilken utgår af "the real
visible property of the parish", af den årliga
nettoinkomsten af fast egendom i allmänhet.
I Frankrike åter utgå de hufvudsakliga direkta
kommunalskatterna i form af "tilläggsören", centimes
additionnels, till de fyra hufvudsakliga direkta
statsskatterna: grundskatten (l’impôt foncier),
hyresskatten (l’impôt mobilier, men icke till
den dermed förbundna l’impôt personnel), dörr- och
fönsterskatten (l’impôt des portes et fenêtres)
samt handels- och näringsskatten (l’impôt des
patentes). Tysklands lagstiftning i ämnet
är ännu synnerligen skiftande. I Preussen hvilar
kommunalbeskattningen till större delen på
gammal sed, beslut af de särskilda kommunerna och
föreskrifter af förvaltningsmyndigheterna. Om
på landsbygden de gamla skatteformerna anses
olämpliga eller föranleda tvister, skall
kommunen i saken fatta beslut, som underställes
regeringen, hvilken ock, då dylikt beslut icke
kommer till stånd, eger i saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
