Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollekt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gör kollodiumhinnan i viss mån elastisk. Kollodium
nyttjas äfven vid sammanhäftande af friska sårkanter
i förbindelse med s. k. suturer. – Inom fotografien
spelar kollodium en stor rol, ty det bildar å de vid
fotograferingen använda glasskifvorna ("plåtarna")
den tunna, genomskinande hinnan, hvilken genom
behandling, vanligen med ett silfversalt, göres
känslig för ljusstrålarnas inverkan. Jfr Fotografi.
O. T. S.
Kolloid (af Grek. kolla, lim, och eidos, utseende),
med., en genom sjuklig förvandling af celler eller
muskeltrådar uppkommen organisk substans. Se vidare
Degeneration, sp. 999.
Kollusion (af Lat. colludere, spela under täcke
med någon) kallas en sådan åtgärd, som afser att
"genom undanrödjande af bevis eller egendom" hindra
ett måls tillbörliga utredning. (Prom.-lagen
till Strafflagen § 18, 6). Jfr Häktning.
I. Afz.
Kolluthos (Koluthos), grekisk skald från
Lykopolis i Egypten, i början af 6:te årh. e. Kr.,
skref flere episka dikter, hvilka alla gått förlorade,
så när som på ett större fragment ur dikten
"Helenas bortröfvande". Detta epos saknar lif och
individualitet samt eger något intresse endast
såsom en studie i den af Nonnos införda stilen
(den bästa uppl. är utgifven af Bekker, 1816).
A. M. A.
Kol-lämpare, sjöv., kallas de personer ombord på ett
ångfartyg, hvilka dels framföra kol från kolboxarna,
dels skyffla kolen, så att de intaga ett afpassadt
läge i fartyget. L. H.
Kolm, geol., en art fossilt, stenkolsliknande kol,
som förekommer i silursystemets alunskiffer såsom
platta, linsformiga körtlar, 1–10 cm. mäktiga, eller
såsom tunna lager. Kolm är i brottet dels matt, dels
fullkomligt glansig. Den har träffats i Kinnekulle och
Billingen i Vestergötland samt vid Latorp i Nerike,
men i alltför små qvantiteter för att kunna erhålla
någon särskild användning. Halten af kol och väte
kan uppgå till 90 proc. E. E.
Kolmar, kretsstad i regeringsområdet Ober-Elsass,
tyska rikslandet Elsass-Lothringen, är beläget vid
den lilla floden Lauch nära foten af Vogeserna. Den
äldre staden är trångbyggd, den nyare har vackra
anläggningar, såsom Marsfältet med statyer öfver de
franske krigshjeltarna Kapp och Bruat. Framstående
byggnader från medeltiden (13:de årh.) äro
en evangelisk och två katolska kyrkor samt
dominikanklostret Unterlinden med stadsbiblioteket
(40,000 bd) och ett dyrbart tafvelgalleri af äldre
tyska målare. Såsom industriort är K. vigtigt genom
sina bomulls- och jernvaror, möbler och konstgjorda
blommor. Staden beröres af jernvägslinien
Strassburg–Basel och står genom en 13 km. lång
kanal i förbindelse med Rhen-Rhône-kanalen. Liflig
transitohandel på Schweiz. 26,106 innev. (1880). –
K. är sannolikt det gamla romerska Columbarium. År
833 stodo Ludvig den frommes och hans söners härar
mot hvarandra på "Lögnfältet" invid staden. År 1226
blef K. fri riksstad, intogs af svenskarna 1632,
införlifvades 1680 af Ludvig XIV
med Frankrike, men återkom under tyskt välde genom
freden i Frankfurt 1871.
Kolmes. Se Svartmes.
Kolmila. Se Kolning.
Kolmodin, en gammal, öfver olika delar af landet
nu utbredd slägt, härstammar från bonden Erik Jonsson,
som i slutet af 1500-talet var bosatt i Koldmo
l. Koldemo by (deraf slägtens namn), Arbrå socken,
Helsingland. En af hans söner, Mikael K. (d. 1677
i Simtuna, Vestmanland, såsom kontraktsprost), är
stamfader för de grenar af slägten, som äro bosatta
på Gotland, i Upland, Vestmanland och Vestergötland.
1. Kolmodin, Israel, son af den ofvannämnde Mikael K.,
superintendent, psalmförfattare, f. i Enköping d. 24
Dec. 1643, promoverades 1672 i Upsala till filos.
magister och studerade derefter vid åtskilliga
utländska universitet. 1679 blef han vice pastor
i Upsala domkyrkoförsamling, 1686 kyrkoherde i Näs
prebendepastorat samt e. o. teologie professor
och befordrades
1692 till superintendent i Visby. Till s. å. var
han ledamot af bibelkommissionen, utnämndes
1693 till teol. doktor och afled i Visby d. 19 April
1709. K. styrde nitiskt sitt stift och var särdeles
mån om det lägre presterskapet. I den af biskop
Svedberg 1695 utgifna psalmboken intogos åtskilliga
psalmer, som K. författat eller öfversatt; bland dem,
som derifrån upptagits i 1819 års psalmbok, kunna
n:r 191 och 394 anses såsom original af honom.
K:s psalmer finnas tryckta i P. Hansellis "Samlade
vitterhetsarbeten af svenske författare" o. s. v.,
VII (1867).
2. Kolmodin, Olof, den föregåendes brorson,
andlig skald, föddes i Nysätra prestgård, Upland,
d. 26 Maj 1690, blef 1698 student i Upsala, der
han studerade under ledning af den sedan berömde
orientalisten Mik. Eneman m. fl., och promoverades
1716 till filos. magister. Kallad af riksrådet grefve
G. Cronhielm till dennes hofpredikant, prestvigdes
K. 1718, blef 1721 notarie vid hofkonsistorium
och erhöll s. å. k. fullmakt på Flo pastorat
i Vestergötland, sannolikt genom drottningens
inflytande, hos hvilken han stod i synnerlig gunst
både som predikant och skald. Han hade nämligen
alltifrån ungdomen sysselsatt sig med poesi,
dertill uppmuntrad af sin farbroders efterdöme.
Hans poetiska verksamhet bestod dock hufvudsakligen
i bearbetningar af andaktssånger. Det var genom
arbeten af detta slag K. gjorde sig ett namn.
Han utgaf 1728 Then trogna siälens gyldene
rökelse-kar, en versifierad öfversättning af B.
Schmolcks bönbok "Heilige lieder-flammen der
himmlich-gesinnten seele". Uppmuntrad af
det bifall, med hvilket denna skrift mottogs,
offentliggjorde han 1734 Andelig dufworöst, eller
en gudelig siäls enskildta sång-andacht, af hvars
133 sånger omkr. 80 af J. V. Beckman anses såsom
öfversättningar från nyss nämnde tyska författare. Det
är på grund af dessa sånger, hvilka sedan, i förening
med "Rökelse-karet", utgått i en mängd upplagor,
som K. blifvit en psalmsångare, kär för svenska
folket; äfven vår nuvarande, 1819 års psalmbok
har införlifvat 3 af "Dufvoröstens" sånger med sig,
ehuru i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
