Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flyta tillsammans), ett romerskt kastell, som
Drusus (omkr. 9 f. Kr.) anlade vid Rhens och Mosels
sammanflöde, och vid hvilket sedan en stad växte
upp. Kejsar Henrik II skänkte staden 1018 till
ärkebiskopsstiftet Trier. Den var då ännu obetydlig
och växte först efter uppkomsten af det rhenska
stadsförbundet. 1688 bombarderades och nästan
förstördes staden af fransmännen under Boufflers,
men blef icke intagen. Under franska revolutionen
var K. samlingsplats för den emigrerade franska
adeln, och äfven de blifvande konungarna Ludvig
XVIII och Karl X uppehöllo sig vid kurfurstens
hof. Men redan 1794 såg sig kurfursten, som 1786
flyttat dit från Ehrenbreitstein, tvungen att lemna
staden; denna intogs af fransmännen, fästningsverken
förstördes, K. införlifvades med Frankrike och blef
1798 hufvudstad i depart. Rhen-Mosel. Först 1814 kom
staden åter till Tyskland.
Kobold, T., tomte, nisse; i Nyhögt. företrädesvis
gruftomte, bergstroll. Den vanliga härledningen
från Grek. kobalos (Fr. gobelin, Eng. goblin),
upptågsmakare, faun, är osannolik; bättre hänföres
ordet till T. koben l. kobel, hus, kammare, och kan
möjligen sammanställas med Angels. cofgodas,
husgudar. Från detta kobold anses metallen kobolt
(T. kobalt) hafva sitt namn. Se Kobolt.
Kobolt, miner., kem., ett metalliskt grundämne, hvars
namn anses härleda sig från T. kobold (se d. o.), ett
bergstroll, hvars inflytande bergsmännen tillskrefvo,
att vissa metallglänsande mineral vid smältning
icke gåfvo metaller, utan i stället förderfvade andra
malmer. Kobolt bestämdes som en särskild metall 1735
af den svenske kemisten Georg Brandt. I mineralriket
träffas kobolt, vanligen åtföljd af nickel och jern,
tämligen sparsamt, oftast i förening med arsenik och
svafvel, i Sverige hufvudsakligen vid Tunabergs,
Gladhammars, Riddarhyttans och Vena grufvor. I
meteorjern ingår kobolt som en vanlig, men till
qvantiteten föga betydande beståndsdel. Enligt
A. E. Nordenskiöld skall atmosferiskt (kosmiskt)
dam ofta innehålla kobolt. Sjelfva metallen, som med
lätthet kan medelst kol reduceras ur oxiderna, liknar
jern, men har en gulaktig färgton, är liksom jernet
magnetisk, har egentliga vigten 8,6 och smälter först
vid hög temperatur, dock lättare än jern. I luften
undergår metallen icke någon förändring. Kobolt,
hvars atomvigt är 59 och tecknas Co (Lat. cobaltum),
hör till de två- till tre-atomiga metallerna och
liknar i kemiska förhållanden mest jern, krom
och nickel. Med syre ger kobolt tvänne oxider,
nämligen koboltoxidul, Co O, och koboltoxid, Co2
O3. Koboltoxidulen är en basisk oxid och ger med syror
salter, hvilka i vattenhaltigt tillstånd äro mörkröda,
men i vattenfritt oftast blåa. Koboltoxiden ger äfven
salter, dock endast med några få syror, men förhåller
sig i de flesta afseenden som en superoxid. Samtliga
koboltföreningar gifva, då de sammansmältas med
glas eller borax, mörkblåa massor af intensiv färg,
hvarför äfven mycket små mängder af kobolt utan
svårighet kunna upptäckas.
På samma förhållande beror användandet af
koboltpreparat till färgning af porslin och glas.
P. T. C.
Koboltbeslag. Se Koboltblomma.
Koboltblomma, erytrin, miner., är ett karmosinfärgadt
till persiko- eller blodrödt koboltmineral med
sammansättningen 3 Co O. As2 O5 + 8 H2O. Det
innehåller 37,5 proc. koboltoxid och 38,5
proc. arseniksyra samt resten vatten. Koboltblomman
är kemiskt och kristallografiskt isomorf med
vivianit; den kristalliserar således i monoklina
systemet, men förekommer sällan såsom kristaller,
vanligen såsom hår-, nål- eller strålformiga
aggregat eller såsom anflog. Den lemnar med
saltsyra en blå lösning, som vid tillsats af
vatten blir röd. Koboltblomman förekommer såsom
sönderdelningsprodukt af kobolthaltiga kiser,
stundom sekundär efter speiskobolt. Den anträffas
derför med andra koboltmineral på gångarna på
Schneeberg, Riechelsdorf o. s. v. Äfven vid
svenska koboltgrufvor finnes den, men sparsamt, såsom
anflog. – Koboltbeslag kallas en med arseniksyrlighet,
As2 O3, uppblandad koboltblomma. Båda dessa mineral
användas, då de förekomma i större mängd tillsammans
med andra koboltmineral, för framställning af
koboltpreparat. Hj. Sj.
Koboltblått, koboltultramarin l. Thénards blått,
kem., en blå olje- och vattenfärg, som erhålles,
om man glödgar en blandning af lerjords- och
koboltoxidulhydrat. P. T. C.
Koboltglans, glanskobolt, kobaltin, miner., är en
af de vigtigaste koboltmalmerna. Den kristalliserar
i det reguliära systemets parallelhemiedriska
former såsom pyrit, med hvilken den kan anses
vara isomorf. Kuben eller oktaedern i kombination
med pentagon-dodekaedern äro de vanligaste
formerna. Tre tydliga genomgångar finnas, parallella
med kubplanen. Färgen är rödaktigt silfverhvit med
stark metallglans; strecket är gråsvart. Hårdhet =
5,5; tyngd = 6–6,1. Sammansättningen är Co S As,
med 35,5 proc. kobolt; något kobolt, stundom ända till
6 proc., är dock alltid ersatt af jern. Koboltglans
löser sig i saltsyra till en röd vätska. Den
förekommer lagerartadt i kristalliniska skiffrar
tillsammans med pyrit, kopparkis, qvarts, hornblende,
glimmer o. s. v. vid Tunaberg, Håkansboda, Vena,
Riddarhyttan, Gladhammar och Garpa (Åtvidaberg)
i Sverige, Skutterud i Norge samt vid Qverbach
i Schlesien, Siegen i Westfalen och Cornwall. Af
koboltglans, som är Sveriges vigtigaste koboltmalm,
brytes f. n. omkr. 150,000 kg. årligen inom
landet. – Glaukodot, är ett med koboltglansen
nära beslägtadt mineral, som kristalliserar i
rombiska systemet isomorft med arsenik-kis, och
kan betraktas såsom en jernrik koboltglans. Det
förekommer vid Håkansboda koppargrufvor i
Vestmanland, der det tillvaratages såsom en rik
koboltmalm, samt vid Huasco och Valparaiso i Chile.
Hj. Sj.
Koboltglas l. smalt, blått glas, som erhållits
genom sammansmältning af glasflusser med
koboltoxid. Pulveriseradt och slammadt, kan det
användas som blå målarefärg af stor beständighet.
P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
