Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 957-958 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knuthenborg ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallas knävecket. Lårets och skenbenets rörelser
mot hvarandra ega företrädesvis rum blott
i böjning och sträckning (gångjerns-ledning);
endast i böjställning kan skenbenet något rullas
kring sin längdaxel. Knäleden är hos menniskan den
största leden och anstränges starkast af alla under
sin verksamhet vid stående, gång och språng. –
2. Skeppsb., knäformig pjes af trä eller jern,
använd som förbindning mellan åtskilliga delar i
ett fartyg. De vigtigaste knän, som förekomma i en
fartygsbyggnad, äro däcksbalkknäna, eller de knä
af trä eller jern, som förbinda däcksbalkarna till
fartygssidan. Då knäet är af trä, kallas dess ena
del bål, den andra gren. Innersta delen af knäet,
der bålen och grenen äro förenade med hvarandra,
kallas qvark. För jernknäna begagnas i stället
benämningarna lägg och tå. Vid knäets fastbultning
läggas dess bål eller lägg utåt fartygssidan och
dess gren eller tå utefter balken. Alltefter bålens
läge få knäna olika namn: då bålen löper i vertikal
riktning ned ifrån balken, kallas knäet hängknä, då
bålen ligger horisontalt ut ifrån balken, vinkelknä,
och då den går i sned riktning nedåt, snedknä.
1. G. v. D. 2. J. G. B.

Knäfring, sjöv., kort cylindrisk träknapp med

afrundade ändar. Knäfringar användas förnämligast
vid råsegels refning. L. H.

Knäfvelbår (förvrängning af T. knebelbart, af
knebel, tvärslå, och bart, skägg), föråldrad
svensk benämning på mustasch.

Knähöjd, befästningsk., kallas den höjd ett bröstvärn
bör ega öfver en bakom liggande kanonbank, för att
deruppå uppstäldt artilleri beqvämt må kunna skjuta
öfver bröstvärnet. Denna höjd bestämmes således olika
för olika slags pjeser; för fältartilleri är den
1 m. O. A. B.

Knappare, knäppbaggar. Se Elater.

Knäred, socken i Hallands län, Höks härad. Arealen 20,196
har. 2,555 innev. (1883). K. utgör ett regalt pastorat
af 3:dje kl, Göteborgs stift, Laholms kontrakt. –
Socknen har vunnit historisk märkvärdighet genom
flere möten, som höllos der mellan Sveriges och
Danmarks konungar eller sändebud, medan Halland
hörde till Danmark. 1304 hade den danske konungen
Erik Menved en vänskaplig sammankomst med den
svenske konungen Birger. 1569, 1571, 1575, 1580 och
1612–13 höllos i trakten möten af svenska och danska
fullmäktige, hvarvid danskarna merendels uppehöllo
sig i K., svenskarna i den omkr. 1 mil från gränsen
belägna Ulfsbäcks prestgård i Markaryds socken,
Kronobergs län. Vid den s. k. kungsstenen invid
Sjöareds å sjelfva gränsen belägna gästgifvaregård
undertecknades efter 1 1/2 månads underhandlingar
den s. k. freden i K. d. 18/28 Jan. 1613. Sveriges
kommissarier voro rikskansleren Axel Oxenstierna
samt riksråden Nils Bielke, Gustaf Stenbock och
Henrik Horn, Danmarks rikskansleren Kristian Friis
samt 3 andra

riksråd; freden slöts under medling af de
engelska sändebuden Jakob Spens och Robert
Anstruther. Sammankomsterna höllos på en bro öfver
gränsbäcken. Fredsvilkoren voro hufvudsakligen
följande. Båda rikena återställde de gjorda
eröfringarna (Sverige: Jämtland och Herjedalen,
Danmark: Öland med Borgholm, Kalmar o. s. v.); men
som pant för krigsskadeståndet, hvilket bestämdes
till 1 mill. daler s:mt, att betalas inom 6 år,
behöll Danmark under tiden Elfsborg med städerna
Nya och Gamla Lödöse samt Göteborg jämte Askims,
Hisings, Säfvedals, Bollebygds, Ale, Vätle och Flundre
härad af Vestergötland med alla deras inkomster och
uppbörd. Sverige afstod sina anspråk på Sonneburgs
slott (på Ösel) och afträdde till konung Kristian och
Norges krona sin höghet och rätt öfver sjölapparna
mellan Titis- och Varangerfjord; hvartdera rikets
konung skulle ega rätt att föra vapnet tre kronor,
dock med den "kondition och förbehåll" att ingendera
skulle förmedelst det vapnet pretendera någon rätt
till den andres land; alla undersåtar och innevånare
i Sverige och dess underlydande provinser skulle få
fritt och obehindradt köpslaga i Danmark-Norge och
vice versa; ingen tull skulle i Öresund läggas på
svenskarnas personer eller gods.

Knäskål. Se Knä.

Knästorp, socken i Malmöhus län, delad å Bara härad
med 473 har och 269 innev, samt å Torna härad med
114 har och 47 innev., tillsammans 587 har, 316
innev. (1883). K. bildar med Tottarp ett konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Lunds stift, Bara kontrakt.

Knästycke, målarek., en målning (teckning, gravyr,
fotografi o. d.), som framställer endast öfre delen
af en person, ungefär till knäna. Benämningen
nyttjas äfven om en på samma sätt framställd
grupp. Vid noggranna porträttbeskrifningar
bör man skilja mellan hel figur, knästycke,
höftbild, half figur (midjestycke) samt bröstbild.
Upk.

Knäsvamp, en populär, men ovetenskaplig benämning
för den form af knäledsinflammation, hvarvid
bildning af sjukliga väfnader i och omkring leden är
förherskande. Charlataner svänga sig mycket med detta
ord, hvarmed de beteckna hvarjehanda lidanden, äfven
vida lindrigare än det, till hvilket det egentligen
skulle passa. Rsr.

Knätte, socken i Elfsborgs län, Redvägs härad. Arealen
2,628 har. 611 innev. (1883). Annex till Böne, Skara
stift, Redvägs kontrakt.

Knölsvinslägtet, Potamochoerus, zool., hör till
svinfamiljen (Suidae) af svindjurens ordning
(Belluae) och däggdjurens klass. Det igenkännes på
en mellan ögonen och näsan befintlig benknöl, sitt
långa ansigte, det måttligt långa och fint byggda
trynet, de stora, smala, skarpt tillspetsade, med ett
hårknippe försedda öronen, den medellånga, buskiga
svansen och 3 kindtänder i hvarje käkhalfva. – Hit
hör penselsvinet, P. penicillatus, som blir 1,25
till 1,35 m. långt, utom den 25 cm. långa svansen,
och 55 till 60 cm. högt öfver bogarna. Färgen är
brunröd, stötande i gulaktigt, eller mörkt rödgul;
pannan, hjessan och öronen äro svarta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>