Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knoxville ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterträdde han äfven sin broder Odd Alfsson som
höfvitsman på Akershus och deltog i belägringen
af Elfsborg. Hans medtäflare om makten i Norge var
höfvitsmannen på Bohus Henrik Krummedike, och emellan
dem båda rådde äfvren ett fäderneärfdt hat. Slutligen
lyckades Henrik Krummedike att göra K. A. misstänkt
hos konung Hans, så att denne tog ifrån honom flere
län och gaf dem åt hans fiende. Då han 1499 äfven
beröfvade honom befälet på Akershus, begaf K. A. sig
öfver till Sverige, dock ännu utan att öppet bryta med
konungen. Der bevistade han i början af år 1501 de
båda herredagar, som då höllos i Stockholm, hvarvid
han, ehuru norsk rådsherre, klagade för det svenska
rådet, att han ej fick njuta lag och rätt i Norge för
sina hätska motståndare samt fordrade alla danska
ämbetsmäns fördrifvande ur Norge. Han var äfven en
af de sju herrar, som kort derefter slöto ett förbund
emot konung Hans, och deltog såsom svensk rådsherre i
Vadstenamötet, der upproret proklamerades. På hösten
s. å. (1501) gjorde han ett infall i Norge, men blef
tillbakadrifven. 1502 förnyade han anfallet och hade
till en början en öfverraskande framgång. Akershus och
Tönsberg intogos, och Henrik Krummedike belägrades
på Bohus. Snart vände sig likväl lyckan å nyo. Prins
Kristian kom nämligen med en här och skaffade Henrik
Krummedike luft samt satte honom i stånd att återtaga
Tönsberg och belägra Akershus. Vid en underhandling,
som då egde rum på Henrik Krummedikes skepp, blefvo
K. A. och flere af hans följeslagare i hettan
nedhuggna (d. 18 Aug.). Visserligen sökte Henrik
Krummedike sedan göra troligt, att K. A. genom
svek och falskhet sjelf brutit sin lejd, och en
domstol dömde denne såsom uppenbar landsförrädare,
men den tron var allmän, att han fallit offer för
sin fiendes länge närda hat och hämdlystnad. Hans
död väckte större oro i landet än han sjelf i lifvet
kunnat åstadkomma. Ehuru tapper och stridslysten
tyckes han nämligen ej varit utrustad med några
mer lysande egenskaper, och en samtida skildrar
honom t. o. m. som något inskränkt och ett redskap
i Sturarnas händer. K. A. var gift 1) med Gyrild
Eriksdotter (Gyllenstierna), en dotter till riddaren
Erik Eriksson, och 2) med Mätta Ivarsdotter, en
dotter till danske riddaren Ivar Jensson Dyre och
enka efter norska riksrådet Anders van Bergen samt
sedan omgift med riksföreståndaren Svante Nilsson. I
sitt första gifte hade K. A. sönerna Karl Knutsson,
som gick i dansk tjenst samt stupade vid belägringen
af Stockholm 1520, och Erik Knutsson, som afrättades
i Stockholms blodbad, s. å. K. H. K.
Knut Algotsson, storman, riddare, broder till den
bekante hertig Bengt Algotsson, måste 1357 dela sin
broders öde att gå i landsflykt. Sedermera stod han
troget på det gamla konungahusets sida och deltog
äfven i tåget emot Stockholm 1371. Med sin hustru,
Märta, dotter till riddaren och lagmannen i Nerike
Ulf Gudmarsson samt den heliga Birgitta, hade han 3
döttrar. Af dessa blef Ingegärd abbedissa i Vadstena.
K. H. K.
Knut Andersson, riksråd, diplomat. Se Lillie.
Knut Bosson, biskop i Linköping, var son till riddaren
Bo Bosson af slägten Natt och Dag. På 1380-talet var
han kantor, sedermera dekanus i Linköping, valdes
1391 till biskop och fick 1392 konfirmation, men
vigdes ej förrän 1393. Uti Nyköpingsmötet 1396 och i
upprättandet af den s. k. unionsakten i Kalmar, 1397,
var han en deltagare. Vid Engelbrekts resning, 1434,
tvingades han jämte det öfriga rådet att på mötet i
Vadstena uppsäga konung Erik af Pommern tro och lydnad
samt erhöll derefter Stäkeborgs slott. Följande år var
han ett af rådets ombud vid mötet i Halmstad, der det
bestämdes, att konung Erik åter skulle erkännas, och
1436 bevistade han riksdagen i Arboga samt deltog i
den vilkorliga uppsägningen af konung Erik. Han afled
d. 12 Maj s. å. I styrelsen af sitt stift synes han
varit tämligen egenmäktig och sjelfrådig. Vadstena
klosterfolk anklagade honom för delaktighet i
abbedissan Ingegärds förbrytelser, och beskyllningen
att han för sina slägtingars skull förspillde kyrkans
gods synes ej sakna grund. K. H. K.
Knut Bosson, riddare, storman, tillhörde den slägt,
som i vapnet förde ett griphufvud. Han var son till
den bekante drotseten Bo Jonsson, vid hvars död (1386)
han ännu icke var myndig. 1395 förmådde han Jakob
Abrahamsson, som redan under hans faders tid varit
fogde på Åbo, att till honom öfverlemna detta slott och
län jämte Åland med Kastelholm samt innehade derefter
hela sydvestra delen af Finland ända till hösten
1398, då han förlikte sig med drottning Margareta och
afstod Åbo med förpligtelse att följande vår äfven
öfverlemna de andra slotten. Han dog redan 1406. Hans
enka, Ermegard Bylow, blef sedermera omgift med grefve
Hans af Eberstein. K. H. K.
Knutby, socken i Stockholms län,
Närdinghundra härad. Arealen 14,531 har. 1,648
innev. (1883). K. bildar med Faringe ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift,
Närdinghundra kontrakt.
Knuth, dansk adlig ätt, som härstammar från Tyskland
(Mecklenburg). – 1. Adam Levin K., född 1648,
kom 1664 till Danmark såsom page hos prins Kristian
(sederm. kon. Kristian V) och vann i hög grad
dennes ynnest, men utöfvade ett föga gagneligt
inflytande. Han blef efter hand geheimeråd,
öfverkammarjunkare och amtman öfver Köpenhamns
amt, köpte 1689 godset Gisselfeld och dog 1699. –
2. Adam Kristofer K., grefve, den föregåendes brorson,
född 1687, geheimeråd och stiftsamtman på Låland,
blef 1714 grefve till Knuthenborg och dog 1736. –
3. Frederik Markus K., grefve, den föregåendes
sonsons sonson, född i Kristiania d. 11 Jan. 1813,
blef 1829 student, 1833 juris kandidat, var 1844–46
ständerdeputerad samt blef 1847 amtman i Sorö och i
Mars 1848 utrikesminister. Ehuru K. ursprungligen
var helstatsman, slöt han sig afgjordt till
den nationella politiken och afgick i Nov. 1848,
då konung Fredrik VII bestämdt afvisade tanken på
Slesvigs delning. K. blef s. å. medlem af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
