Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knappsäf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgreningar, furstefamiljer, hvilka herskade i de särskilda
ryska delfurstendömena, innan dessa samlades i
Moskvastorfurstens hand. Till denna grupp höra
ätterna Dolgorukij, Lobanov, Gortjakov m. fl. De
litaviska knesarnas stamfader var Jagello, Litavens
storfurste. Bland dem finnas ätterna Golitsyn och
Kurakin. En talrikare grupp bilda afkomlingarna af
georgiska, tatariska, mingreliska, armeniska och
tatarisk-nogaiska regenter; i densamma återfinnas
namnen Bagration, Urussov, Jussupov. Slutligen finnas
många knesar, som från vanliga adelsmän (R. murzá)
i nyare tider upphöjts till denna värdighet. Sådana
äro bl. a. Mensjikov, Suvorov, Liewen, Orlov. Hos
serberna betecknar knes än furste, än grefve. Fursten
af Montenegro bär denna titel. I Dalmatien kallas
en byfogde knes.
Knesebeck, Karl Friedrich von dem, friherre, preussisk
fältmarskalk, f. 1768, inträdde i krigstjenst
1782. Han fattade tidigt smak för politiska och
literära frågor samt yttrade sig ganska oförbehållsamt
i några politiska tidskrifter. 1799 blef han adjutant
hos general Rüchel i Potsdam och uppgjorde snart
planen till bildandet af ett nationalförsvar, hvilken
plan visserligen icke blef upptagen, men förskaffade
honom inträde i generalstaben 1803. Kriget 1806–07
gaf honom tillfälle att utmärka sig. På grund
af ett särskildt uppdrag, med hvars utförande
han var sysselsatt, undgick han kapitulationen i
Prenzlau och sändes derefter såsom fullmäktig till
Bennigsen. På våren 1807 sändes han till Wien för
att förmå Österrike till deltagande i kriget mot
Napoleon. Efter freden i Tilsit drog han sig tillbaka
till privatlifvet, men kallades åter till verksamhet
1809, då han sändes till österrikiska högqvarteret,
der han med ifver förfäktade Tysklands intressen mot
Napoleon. Efter freden drog han sig åter undan all
offentlig verksamhet, men söktes å nyo fram 1812,
då han skickades till Petersburg, der han af alla
krafter arbetade emot återtåget. Då han icke vann
något dermed, drog han sig, emellertid befordrad till
generaladjutant, ännu en gång tillbaka, men togs af
konungen till råds i alla politiska frågor. I början
af 1813 utförde han först en beskickning till Wien och
sedermera en till Petersburg, men var nära att genom
obetänksamhet och afvoghet mot Ryssland förderfva
hela det stora gemensamma företag, som då skulle
planläggas. Under fälttågen 1813 och 1814 tjenstgjorde
han i högqvarteret och tillskref sig många af de
framgångar, som vunnos, men motarbetade och fördröjde
genom tveksamhet äfven många af de fördelaktiga
och ändamålsenliga åtgärder, som borde vidtagas. Han
arbetade alltjämt för en nära anslutning till, ja rent
af underkastelse under Österrike. Efter Gneisenaus
död, 1831, blef han befälhafvare för den vid ryska
gränsen sammandragna styrkan. Han dog 1848. C. O. N.
Kniaziewicz [knjasjevitj], Karol, polsk general,
f. 1762 i Kurland af gammal litavisk adelsslägt,
utmärkte sig 1792 och 1794 under Polens frihetskamp
mot Ryssland samt befordrades af Kosciuszko till
öfverste. Under
belägringen af Varsjav utnämnd till generalmajor,
anförde han vid Maciejowice (d. 10 Okt. 1794) den
venstra flygeln, som längst höll stånd. Han råkade
derunder i fångenskap, hvarur han befriades vid
kejsar Pauls tronbestigning 1796. Derefter begaf han
sig hemligen till Italien samt deltog i fransmännens
anfall emot Kyrkostaten och Neapel. På uppdrag af
Direktorium uppställde han 1800 vid Rhen en trupp
på 6,000 man och bidrog med denna väsentligt till
segern vid Hohenlinden. När han efter freden i
Lunéville 1801 såg hoppet om Polens återupprättande
förloradt, vände han åter till fäderneslandet och
blef arrendator af ett gods, hvars rika arftagerska
bjöd honom sin hand. Då det 1812 började ljusna
för Polen, lemnade han det lugna landtlifvet, gick
in i konungens af Westfalen generalstab och fick
kort derefter befälet öfver en division af furst
Poniatowskis armékår samt bidrog kraftigt till segern
vid Moskva. Under återtåget sårades han vid Berezina
och drog sig för helsans vårdande undan till Galizien,
men bosatte sig i Dresden efter freden i Paris. Vid
rysk-polska sammansvärjningen 1825 blef han, ehuru
derom okunnig, af de sammansvurne vald till anförare,
men fängslades. Han satt på fästningen Königstein,
tills hans oskuld efter 8 månader blef styrkt. Under
revolutionen 1830 begaf han sig till Paris för att
söka skatta sina landsmän understöd och stannade der
till sin död, d. 9 Maj 1842.
Knicanin [kni’tsjanin], Stephan Petrovitj, serbisk
general, f. i Knic 1809, började sin bana som
köpman. I besittning af rikedom och folkgunst syntes
han hofvet farlig, hvarför furst Milosch fäste honom
vid sig samt befordrade honom till brigadkapten
1835 och kretschef i Smederewo (Semendria)
1839. Landsförvist af furst Mikael 1840, återkallades
han två år derefter af furst Alexander och blef
senator. Under ungrarnas krig mot de österrikiske
serberna 1848 anförde K. serbiska friskaror emot
magyarerna, men hemkallades i Febr. 1849 och blef
krigsminister samt konseljpresident. K. afled 1855.
Knidos (Lat. Cnidus l. Gnidus), forngrekisk, af dorer
grundad stad vid kusten af landskapet Karien i Mindre
Asien. Staden, hvilken var belägen dels på den vestra
udden (Triopion, nu Kap Krio) af en långsträckt
halfö, Knidiska Chersonesos, dels på en dermed
förbunden ö, var en medelpunkt i det af sex städer
bestående doriska statsförbundet (hexapolis), hvars
förbundsråd sammanträdde i den triopiske Apollons
helgedom. K. gällde tillika såsom en hufvudort
för gudinnan Afrodites dyrkan, hvars af Praxiteles
utförda bildstod (den knidiska Afrodite l. Venus)
var uppställd i ett åt båda sidor öppet tempel och
prisas såsom ett af forntidens yppersta konstverk. I
närheten af K. vann Konon (394 f. Kr.) sin ryktbara
seger öfver den spartanska flottan. Betydande
fornlemningar af tempel och teatrar finnas i behåll.
A. M. A.
Kniep [knip], Christoph Heinrich, tysk målare,
f. 1748 i Hildesheim, d. i Neapel 1825,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
