Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klorofyllparenkym ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sjelfva assimilationsprocessen. Det förekommer
i de lefvande växtcellerna i särskilda korn inuti
växtcellen eller, hos vissa alger (conjugaterna),
i plattor eller band af en bestämd form. Dessa
klorofyllkorn och klorofyllband utgöras dock ej
på långt när af klorofyll ensamt. Stommen i dem
utgöres af en färglös och genomskinlig substans af
okänd natur, möjligen ägghviteartad, och är på ytan
porös, ungefär som en badsvamp. I dessa organs midt
finnes vanligen en samling af stärkelse eller fett,
och håligheterna på ytan fyllas af en oljeartad
vätska, som innehåller i löst form klorofyll samt
ett annat, af Pringsheim nyligen påvisadt ämne,
hypoklorin, och dessutom i små särskilda blåsor
garfsyra. Hypoklorinet synes af alla förhållanden
vara ett aldehydartadt, lätt syrsättligt ämne,
som vid inverkan af saltsyra förhartsas. Troligen
är detta hypoklorin den första produkten eller
en af de första produkterna vid assimilationen,
och sannolikt bildas klorofyllet deraf. Enligt
Pringsheims undersökningar synes nu klorofyllet
hafva till förnämsta uppgift att skydda hypoklorinet
eller deraf bildade substanser från alltför starkt
tillträde af ljus, under hvars medverkan de nämnda
substanserna oxideras och förstöras. Hvarken klorofyll
eller hypoklorin förekommer i växtdelar, hvilka ej
funktionera som assimilationsorgan, så icke hos
blekta växtdelar och hos icke gröna parasiter;
de utvecklas först under ljusets inflytande, men
förstöras vid alltför stark ljusintensitet. Endast i
ett fall har man funnit, att växter i mörkret utbilda
de bägge nämnda ämnena, nämligen i barrträdens
groddplantor (J. Sachs), ett faktum, som möjligen
står i samband med ozonbildning till följd af en
halt af terpentinolja. Jfr Wiesner: "Die entstehung
des chlorophylls in der pflanze" (1877), Sachsse:
"Die chemie und physiologie der farbstoffe,
kohlehydrate und proteinsubstanzen" (1877),
Pringsheim: "Untersuchungen über lichtwirkung
und chlorophyllfunction in der pflanze" (1881).
P. T. C.
Klorofyllparenkym. Se Cellväfnad.
Klorometri, kem. Se Klorkalk.
Kloros (af Grek. chloros, blekgrön), bleksot (se
d. o.).
Klorozoosporaceae. Se Chlorozoosporaceae och
Conferva.
Klorqväfve, kem., en högst märkvärdig, af Dulong
1812 upptäckt förening af klor med qväfve,
N Cl3, som bildas vid inverkan af klorgas på en
salmiaklösning. Klorqväfvet är en gul, tunnflytande
olja, olöslig i vatten, af stark, näsa och ögon
häftigt retande lukt. Det är kanske den mest explosiva
af alla kända ämnen; det exploderar vid upphettning
till 90° eller 100° och vid vanlig temperatur vid
beröring med åtskilliga ämnen. Explosionen är starkast
under ett täcke af vatten. En eller annan droppe
framkallar ytterst farliga explosioner, hvarvid en
betydande mängd värme frigöres. Explosionen är
icke en följd af någon förbränning, utan endast
af frigörandet af den värme-(energi-)mängd,
som finnes magasinerad i föreningen.
P. T. C.
Klor-rökning, eller utvecklande af fri klorgas,
nyttjas sedan längre tid tillbaka för att
tillintetgöra smittämnen, eller, såsom det heter,
desinficiera ("desinfektera") rum, sängkläder
och andra kläder, möbler m. m., som begagnats af
personer, hvilka lidit af smittsam sjukdom. Till
användning för frambringandet af fri klorgas har
Svenska farmakopén föreskrifvit, under namnet Species
pro vaporibus chlori, 1 del pulveriserad brunsten
(mangansuperoxid) och 3 delar rå klorvätesyra, hvilka
sammanblandas för tillfället, då klor-rökningen
skall verkställas. Klor-rökning kan ock åstadkommas
enligt Sv. militärfarmakopén genom att i ett lerkärl
öfvergjuta 1 del klorkalk med 5 delar rå saltsyra
(Suffimentum chlori Ph. Su. mil.). Klor-rökning,
som starkt angriper lungorna, om man oförsigtigt
utsätter sig för densamma, användes nu
mindre ofta än svafvelrökning (se d. o.).
O. T. S.
Klorsilfver, kem., en hvit, ostlik, i ljuset
svartnande, i syror olöslig, men i ammoniak och i
cyankalium löslig fällning, Ag Cl, som erhålles, då
lösningar af klormetaller eller saltsyra blandas med
silfversalter. Klorsilfver smälter vid upphettning
till en efter afsvalning hornlik massa. På
klorsilfrets egenskap att svärtas i ljuset beror
fotografien. I mineralriket förekommer det såsom
sällsynthet. P. T. C.
Klorsyradt kali, kaliumklorat, Chlorus kalicus,
K. Cl O3, kem., farmak., med., bildar klara,
färglösa, luftbeständiga, tafvelformiga, glänsande
kristaller, med kylande, saltartad smak och neutral
reaktion, är tämligen svårlösligt i vatten och smälter
vid + 334° C. Vid sammanrifning med bränbara ämnen,
såsom svafvel, kol, fosfor, inträffar explosion
genom häftig sönderdelning. Klorsyradt kali nyttjas
i stor skala vid fabrikation af tändstickor och i
fyrverkeripjeser. Bengaliska eldar sjelfantändas
stundom under förvaring, hvilket beror derpå att
den svafvelblomma, som ingår i beredningen, icke
varit fullt fri från svafvelsyra, som sönderdelar
det klorsyrade kalit. Detta oxiderar häftigt
genom sitt syre, upphettas och tänder de bränbara
beståndsdelarna. I medicinen begagnas klorsyradt kali
i lösning, förnämligast mot halsflusser, såväl till
gurgling som intagning i dos af 20–50 cg. (eller
mera) 4–6 ggr om dagen, samt mot inflammation och
sårbildning å slemhinnan i munhålan och vidare
mot den spottflytning, som förorsakas af använda
qvicksilfvermedel. O. T. S.
Klorur. Se Klorid.
Klorvatten. Se Klor.
Klorväte. Se Klor och Saltsyra.
Klosett (af Eng. closet, litet afskildt rum),
ett vanligen inom boningshuset förlagdt afträde,
som genom väl anordnad ventilation och god skötsel
är i allmänhet luktfritt. Två hufvudgrupper af
klosetter gifvas: torra och vattenklosetter. Till
de torra klosetterna hör den i Sverige brukliga
Marinoklosetten, som afser att i särskilda kärl skilja
urinen från de fasta exkrementen. Det är nämligen
ett af vetenskapen och erfarenheten bestyrkt faktum
att förruttnelse inträder vida hastigare, om de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
