Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockstycke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Toulouse. Blott genom östgoternas väpnade mellankomst
räddades åt Teoderiks dotterson Amalarik
Provence. Gothien (motsvarande ungefär det senare
Languedoc, med undantag af Toulouse) samt landet
mellan Garonne och Pyrenéerna (Gascogne). – Då K. på
återvägen från det vestgotiska kriget anländt till
Tours, emottog han den konsulariska värdighetens
äretecken, som den bysantinske kejsaren Anastasios
sände honom. Iklädd romersk triumfatorsdrägt och
med hufvudet smyckadt af ett diadem, red han ut
bland folket, med egen hand utströende guld- och
silfvermynt bland detsamma. Denna af kejsaren
honom, en barbar, förlänade värdighet smickrade
utan tvifvel hans fåfänga och var dessutom egnad
att i den gallo-romanska befolkningens ögon gifva
en viss laga helgd åt hans med vapenmakt grundade
herravälde öfver Gallien, medan kejsaren å sin sida
väl torde hafva velat göra sig den frankiske konungen
förbunden för att i honom ega en motvigt och i nödfall
en bundsförvandt mot den mäktige östgotakonungen
i Italien. Likaledes sände påfven Hormisdas honom
en guldkrona jämte en lyckönskningsskrifvelse
med anledning af hans seger öfver de arianske
vestgoterna. Från Tours begaf K. sig till Paris,
som han utsåg till sitt residens och till det
nygrundade rikets hufvudstad. – Det förnämsta stödet
för K:s välde var dock frankerna; men så länge han
med flere närmare eller fjärmare slägtingar måste
dela konungadömet öfver desse, ansåg han icke sitt
verk fulländadt. Hans uppgift blef derför att rödja
dessa sina medkonungar ur vägen. Först intalade han
Chloderik att låta mörda sin fader, Sigibert. Sedan
lät han på försåtligt sätt bringa Chloderik sjelf
om lifvet, hvarefter han personligen infann sig
hos ripuarierna, erbjöd sig att blifva deras konung
och hyllades af dem. Sammaledes undanröjde han med
list och våld sina medkonungar öfver de saliske
frankerna, Ragnachar af Cambrai, som bistått honom
i striden mot Syagrius, Chariarik och dennes broder
Rignomer samt öfver hufvud alla anförvandter, som
för honom och hans egen ätt kunde blifva medtäflare
om konungadömet öfver frankerna. Men att han dervid
leddes blott af personliga och dynastiska intressen
och icke af en stor politisk idé om rikets enhet
ådagalade han, då han före sin död skiftade riket
såsom ett arfvegods mellan sina fyra söner, Teoderik,
Chlodomir, Childebert och Klotar. – Under sitt sista
regeringsår sammankallade han ett kyrkomöte i Orléans
för att ordna den frankiska kyrkans angelägenheter
och befästa den katolska tron mot det arianska
kätteriet. Han dog 511. – 2. K. II, Dagobert I:s
yngre son, konung af Neustrien och Burgund 638,
öfver hela det frankiska riket efter sin äldre
broder Sigibert III:s död 656, men sjelf död redan
samma år. Se Merovinger. – 3. K. III, den frankiske
konungen Teoderik III:s äldste son och efterträdare
år 691, död 695. Se Merovinger. S. F. H.
Klodyfvel (namnet bildadt i analogi med tordyfvel, se d. o),
Nepa cinerea L., zool., är typen för en egen familj,
Nepidae, bland Hydrocores, eller de i vatten lefvande
skinnbaggarna
(Hemiptera), af insekternas klass. Frambenen äro
utvecklade till kraftiga fångstredskap derigenom att
den enledade tarsen och skenbenet kunna fällas in i
en ränna i det förtjockade låret. Kroppen är platt,
elliptisk, med stor skutell. Bakkroppen har i änden
ett långt smalt, tvåbladigt andningsrör. Kroppsfärgen
är gråbrun, men vingarnas ribbor och bakkroppens
ryggsida äro mönjeröda. Klodyfveln är en roflysten
vatteninsekt, som är allmän i vattensamlingar med
dyig botten. O. T. S.
Kloeber [klöber], F. A. v. Se Klöber.
Klofall, sjöv. Se Gaffel 2.
Klokrypare, detsamma som bokskorpion (se d. o.).
Klopp, Onno, tysk historieskrifvare, f. 1822, blef
1845 lärare i Osnabrück och senare i Hannover,
der han knöt personlig bekantskap med konung
Georg V. Redan i sina äldre arbeten, Geschichte
Ostfrieslands (1854–58), Friedrich II und die
deutsche nation (1860; 2:dra uppl. 1867) och Tilly im
dreissigjährigen krieg (1861; en i det hela ganska
lyckad "ehrenrettungs"-skrift) lägger K. i dagen
det lefvande hat mot Preussen och den böjelse för
ultramontanismen, som med ökad styrka framträda i den
följd politiska broschyrer han utgifvit efter 1866
års händelser. Under dessa vistades han i Georg V:s
högqvarter, utförde en beskickning till förbundsdagen
och prins Karl af Bajern samt följde konungen till
Hietzing. 1874 öfvergick han till katolicismen. I
Der fall der Stuarts (1875) har K. sökt visa, att det
stuartska husets förjagande ur England öfverensstämde
med den katolska kyrkans önskningar, och äfven hans
senaste verk, Das jahr 1683 und der folgende grosse
türkenkrieg (1882), vittnar om föga sträng kritik
på samma gång som om stor partiskhet.
Klopper, Jan, målare, sannolikt af holländsk
härkomst, uppträdde i Sverige först omkr. 1700
såsom porträttmålare. Hans föregående lif är ännu
insvept i dunkel; antagligen är han identisk med
en kopparstickare af samma namn, som var verksam
i Holland mot slutet af 1600-talet. Sin konst
utöfvade K. hufvudsakligen på resor i landsorten,
hvadan porträtt af hans hand äro kringströdda här
och der. Han var dock bosatt i Stockholm, der han
någon tid tjenstgjorde som kyrkoråd i holländska
församlingen. År 1713 bosatte han sig i Upsala, der
han erhållit befattning som akademisk ritmästare;
och han fortfor att i denna egenskap verka till sin
död, i midten af år 1734. Tvänne porträtt i Upsalas
offentliga samlingar (H. Vallerius och And. Spole)
visa honom som säker tecknare, med en kraftig,
något hård modellering, brokig, i karnationen åt
violett dragande färg och liflig uppfattning. Hans
största arbete, en duk, som tilltäppte öppningen
i Upsala domkyrkas altarprydnad och framställde
passionshistorien, flyttades 1752 till annat ställe
i kyrkan och är nu sedan långliga tider undangömd
eller försvunnen. Den lär, enligt samtida yttranden,
ej hafva varit något mästerverk. -rn.
Klopstock, Friedrich Gottlieb, tysk skald, föddes d. 2
Juli 1724 i Quedlinburg och uppfostrades 1739–45 vid
gymnasiet i Schulpforta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
