Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinsky ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spektralanalysen tillvunnit sig (Untersuchungen über
das sonnenspektrum und die spektren der chemischen
elemente, 1861; 3:dje uppl. 1866). Af framstående
värde äro äfven hans Vorlesungen über mathematische
physik und mechanik. K:s Gesammelte abhandlungen
utkommo 1882. – Om "Kirchhoffs lag" se Galvanisk
ström.
Kirchhoff [hårdt k], Johann Wilhelm Adolf, tysk
filolog och fornforskare, f. 1826, blef 1846
adjunkt och senare öfverlärare vid
"Joachimsthal’sches gymnasium" i Berlin, 1860 medlem af
vetenskapsakademien derstädes och 1865 professor vid
universitetet. Han har utgifvit kritiska editioner
af Plotinus (1854) och Euripides (1855; 1867–68),
lemnat flere inlägg i den homeriska frågan, såsom
Die homerische Odyssee und ihre entstehung (1859)
och Die composition der Odyssee (1869; samlade
uppsatser), samt utöfvat en anmärkningsvärd verksamhet
på paleografiens och epigrafikens område. Så har
han skrifvit om Das gothische runenalphabet (1851;
2:dra uppl. 1854) och Die fränkischen runen (i Haupts
"Zeitschrift für deutsches alterthum", 1855),
utgifvit Die umbrischen sprachdenkmäler (1848–51; i
förening med Th. Aufrecht) och Studien zur geschichte
des griechischen alphabets (1863; 3:dje uppl. 1877)
samt deltagit i utgifvandet af "Corpus inscriptionum
graecarum" (en afdelning af 4:de bandet, 1859) och
"Corpus inscriptionum atticarum" (1:sta bandet, 1873).
Kirchholm [hårdt k]. Se Kirkholm.
Kirchmann [hårdt k], Julius von, tysk juridisk
och filosofisk skriftställare, f. 1802, har äfven
gjort sig känd som utgifvare och öfversättare af
flere framstående filosofers skrifter, hvilka han
vanligen försett med anmärkningar, dels i form af
noter, dels särskildt utgifna. Hans texter vimla af
redaktions- och öfversättningsfel; anmärkningarna
innehålla en mängd faktiska misstag och störande
missförstånd samt tyckas merendels vara afsedda
mindre att kommentera sjelfva författaren än
att göra läsaren bekant med kommentatorns egna
filosofiska funderingar. Äfven som politiker har
K. försökt sig, ehuru med ringa framgång. Han slöt
sig i början till det s. k. fortschrittspartiet,
men åtskilliga hans uttalanden rörande medlen att
förekomma öfverbefolkning i Tyskland m. m. hafva
funnits betänkliga och aflägsnat honom från detta.
L. H. Å.
Kirchner [hårdt k], Albert Emil, tysk målare, f. 1813
i Leipzig, utbildade sig först i dervarande akademi,
sedan i Dresden och, 1832–33, i München, der han
1834 bosatte sig. Han har alltmer egnat sig åt
arkitektur- och något landskapsmålning, i synnerhet
sedan han blifvit medarbetare i Puttrichs "Denkmäler
der baukunst des mittelalters in Sachsen". K:s
taflor utmärka sig för riktig teckning och kraftig
färg. Bland dem må nämnas 6 bilder för nya pinakoteket
i München, flere bilder från Heidelbergs slott,
domkyrko-koret i Worms samt många bilder från norra
Italien.
Kirchner [hårdt k], Theodor, tysk tonsättare, f. 1824,
studerade vid Leipzigs konservatorium samt blef
först organist i Winterthur,
1862 musiklärare i Zürich och 1872 i
Meiningen. Han var 1873–75 direktör för
k. musikskolan i Würzburg, hvarefter han bosatte
sig i Leipzig. K. har visserligen äfven skrifvit
större saker (t. ex. en stråkkvartett, spelad af
Florentin-qvartetten), men är företrädesvis känd
och älskad såsom Schumanns förnämste efterföljare
i fint tänkta och utarbetade miniaturstycken för
sång och i synnerhet för piano, såsom humoresker,
elegier, albumblad och fantasier under olika namn.
A. L.
Kirgiser (hårdt k och g; af det öst-turkiska
kirgis, nomad) är i Europa det allmänna namnet
på den stora afdelning af den turkisk-tatariska
stammen, som, med en folkmängd af omkr. 2 1/2 mill.,
i vestra Central-Asien innehar dels det under namn
af kirgis-steppen bekanta området (hvilket med
ett ytinnehåll af omkr. 1,780,000 qvkm. sträcker
sig mellan 43° och 54° n. br., 48° och 80° ö. lgd
från Greenw. och utgör största delen af de ryska
provinserna Uralsk, Turgai, Akmolinsk, Semipalatinsk,
Sir-Darja och Semirjetsjensk), dels ock vissa
sträckor af bergstrakterna ö. derom. Benämningen
kirgiser är dock mindre riktig. De äkta kirgiserna,
d. v. s. de, som sjelfva kalla sig med detta namn,
utgöra en liten särskild gren af detta folk och bebo
Tian-sjan och Ala-tau-kedjornas sluttningar kring
Issik-kul ("varma sjön") ned mot (det forna kanatet)
Kokand samt en del af Pamirs högslätt. Detta i 2
hufvudgrupper: ong, "höger" (östliga), och sol,
"venster" (vestliga), och sedan i flere mindre
stammar fördelade folk (tillsammans omkr. 400,000),
som af sina grannar kallas kara-kirgis, "svarta
kirgiser", af mongoler och kineser burut, "burer"
(vanligen "buruter", ej att förvexla med de mongoliske
bureterna eller burjeterna, se Bureter), samt af
ryssarna diko-kámennyje kirgisy, "bergs-kirgiser",
äro ännu krigiska röfvarehorder, hvilka först nyligen
och delvis bragts under rysk lydnad. De vanligen
s. k. kirgiserna kalla sig sjelfva aldrig annat än
kasáker (af kazák, nomad) och hafva fått det förra
namnet af ryssarna för att ej förvexlas med kosakerna
(K. kasák). De delas i 3 stora afdelningar, eller
s. k. horder. Den vestliga, kisji dsjiis ("lilla
horden"), l. de orenburgske kirgiserna, mellan Jaik-
(Ural-) och Sir-Darja-floderna är den talrikaste
och skattas till omkr. 700,000; af denna är den
s. k. inre l. bukejefska horden, mellan Volgas och
Jaiks nedersta lopp (omkr. 200,000), en på ryska
myndigheternas föranstaltande utflyttad afdelning. Den
mellersta, orta dsjiis ("mellanhorden"), l. de
sibiriske kirgiserna, omkr. 400,000, innehar
trakterna mellan Tobol- och Irtisj-floderna i
n. samt Balkasj- och Saisang-sjöarna i s. Den östra,
úlu dsjiis ("stora horden"), lyder blott till en
mindre del (omkr. 100,000), mellan Balkasj- och
Issik-sjöarna, under ryskt välde, medan största
delen fritt kringströfvar dels i Dsungariet, dels
i bergstrakterna kring Amu-Darjas källfloder och i
vestra Öst-Turkistan. – Kasakerna äro i allmänhet
blonda, af medelstor och väl proportionerad
kroppsbyggnad; ansigtet bär den mongoliska rasens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
