- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
739-740

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Malabar-kino eller ostindiskt kino, som erhålles
hufvudsakligen af Pterocarpus Marsupium Roxb., ett
vackert, 12–24 m. högt träd af nat. fam. Leguminosae
(Papilionaceae L.), kl. Monadelphia L., hvilket växer
ymnigt i mellersta och södra delarna af vestra Indiska
halfön och på Ceylon. Kino är trädets i luften,
utan tillhjelp af artificiel värme, torkade saft,
som framqväller genom inskärningar i stammen och
uppsamlas i en skål vid stammens fot. Malabar-kino
består af svartröda, kantiga brottstycken, sällan så
stora som en ärta och lätt söndersmulade i ännu mindre
korn, hvilka äro genomskinliga, med grann rubinröd
färg samt under mikroskopet amorfa. Detta kino sjunker
i vatten och löses deri till en del, men nästan
helt och hållet i kokhett vatten och i koncentrerad
sprit till en mörkröd lösning, som reagerar surt. Det
löses lätt i kaustik kalilut och i betydlig mängd i
en mättad sockerlösning. Kino består hufvudsakligen
af kinogarfsyra (se d. o.) jämte extraktivämnen,
uppgående till 75 proc., samt äfven pyrokatechin
och något pektin. Kino begagnas såsom ett starkt
adstringerande medel mot blödningar. – Kino från
Australien, eller australiskt kino, af Eucalyptus
resinifera
Sm. m. fl. arter, liknar Malabar-kino
till färgen och färgas liksom detta i sina lösningar
smutsgrönt af jernoxidsalter, men innehåller gummi
i stället för pektin. (Jfr Eucalyptus.) De flesta
andra slag af kino färgas af jernoxidsalter svarta,
såsom Tenasserim-kino, hvars färg är svartbrun,
och som erhålles af Pterocarpus indicus Willd. samt
Pt. Wallichii W. & Arn. Af Butea frondosa Roxb.,
en papilioriacé i Ostindien, fås bengaliskt kino
(se Butea). – Från vestra Afrika erhölls förr ett
slags kino, Gambia-kino eller afrikanskt kino, ur
stammarna af Pt. erinaceus Poiret, hvilket på allt
sätt liknade Malabar-kino. Af likartad beskaffenhet
är vestindiskt kino af Pt. draco (se Drakblod). Ett
annat vestindiskt eller amerikanskt kino beredes
af saften ur en polygoné, Coccolola uvifera
L., hvilket kino i pulverform och vattenlösning
har en kermesbrun färg. Jfr Ratanhia-extrakt.
O. T. S.

Kinogarfsyra [hårdt k], kem., bildar en röd,
genomskinlig massa. Löst i vatten, syrsättes denna
garfsyra genom luftens tillträde till kino-rödt
(kino-syra), som bildar en röd fällning, utan
kristallinisk struktur. Kinogarfsyra gifver med
jernoxidsalter i lösningar en smutsgrön färgning. Se
Kino. O. T. S.

Kinoidindroppar, Frossdroppar, Tinctura chinoidinae,
med.,
en lösning af 2 delar kinoidin i en del
klorvätesyra och 17 delar koncentrerad sprit,
äro ett billigt och ganska kraftigt medel mot
frossor, hvilket gifves antingen ensamt i dos af
1 eller 2 teskedar åt gången med vatten eller
ock spädes ut med något aromatiskt vatten och
destilleradt vatten (1 del på 10–15 del. vatten)
samt gifves matskedvis 4–6 ggr om dagen.
O. T. S.

Kinolin, kem., med., en efter formeln
CH = CH –C – N =CH
| | |
CH = CH – C – CH =CH

sammansatt bas,

som erhålles vid destillation af kina-alkaloider
med alkalier eller, syntetiskt, i stor mängd
genom destillation af nitrobenzol och anilin
med glycerin. Kinolin är en färglös olja af
egendomlig lukt, förflyktigas redan vid vanlig
temperatur och kokar vid 238°. Med syror ger
kinolin kristalliserande salter. Kinolin, som
enligt ofvan skrifna formel är naftalin, hvari
en grupp CH blifvit ersatt af N, är utan tvifvel
modersubstansen för kina-baserna och möjligen
för några andra alkaloider. Kinolin verkar
nedsättning af kroppstemperaturen och är, liksom
kinin, feberfördrifvande. Ännu kraftigare verkar
ett nyligen framstäldt kinolin-derivat, kalladt
kaïrin, som hastigare än alla andra kända medel
skall under febrar nedsätta kroppstemperaturen.
P. T. C.

Kinotogi, läran om kinaträden och deras i handeln
förekommande barkar. Se Kinaträd.

Kinon, kem., ett flyktigt, gult, illaluktande och i
nålar kristalliserande ämne, som bildas vid oxidation
af kinasyra, anilin och andra ämnen med svafvelsyra
och kaliumkromat. Kinon, hvars sammansättning
uttryckes med formeln
CH–CO–CH
|| ||
CH–CO–CH
,
är typen för en hel
klass analoga ämnen, benämnda kinoner, hvilka
gemensamt utmärkas deraf att de genom inverkan af
vatten och reduktionsmedel med lätthet förenas med
2 atomer väte till hydrokinoner. Af kinon bildas
sålunda hydrokinon:
CH = COH–CH
| ||
CH = COH–CH

P. T. C.

Kinorödt [hårdt k]. Se Kinogarfsyra.

Kinovarödt. Se Kinarödt.

Kinovin, bot. farm. Se Esenbeckia.

Kinross [hårdt k], näst Clackmannan det
minsta grefskapet i Skotland, omslutet af
grefskapen Perth och Fife. Areal 202 qvkm. 6,699
innev. (1881). Grefskapet är vid gränserna bergigt,
men mellersta delen är jämn och fruktbar. I östra
delen ligger den 13,8 qvkm. stora Loch Leven, som har
flere öar, bl. a. Queen Mary’s island, der drottning
Maria Stuart satt fången (i slottet Lochleven) från
d. 16 Juni 1567 till d. 2 Maj 1568. Hufvudstaden K.,
vid vestra stranden af Loch Leven, hade 1881 1,960
innev.

Kinsale [kinsel], sjöstad i irländska grefskapet Cork,
vid Bandons mynning. 4,976 innev. (1881). Staden
har en god hamn och drifver ett betydande fiske,
men handeln har till följd af det nära grannskapet
till Cork nästan alldeles upphört.

Kinsbergen [hårdt k och g], Jan Henrik van, grefve
af Doggerbank, holländsk amiral, f. 1735, d. 1819,
inträdde redan vid 15 års ålder i holländska flottan,
i hvilken han snart avancerade till vice amiral. Efter
att hafva varit i rysk örlogstjenst, hvarunder
han i Sept. 1773 besegrade den turkiska flottan i
Svarta hafvet, återvände han 1775 till Holland. Han
deltog med utmärkelse i sjöstriden vid Doggerbank
d. 5 Aug. 1781 emot engelsmännen, förde 1792 befälet
emot fransmännen, men drog sig tillbaka


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free