Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinesiska språket, skriften och literaturen - Kinesiska svalbon l. ätliga svalbon - Kinetik, läran om rörelsen; konsten att röra sig uttrycksfullt. Jfr Mimik - King, ett kinesiskt slaginstrument - King-at-arms l. King-of-arms, Eng., "vapenkonung", förste härold, rikshärold - King Charles-hunden. Se Hunden, sp. 71 - Kinglake, Alexander WIlliam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmän rikshistoria, hvilken sedan utgafs af
Sema-tsjang under titel Se-ki ("historiska
minnesmärken"). Börjande med den mytiska tiden,
kommer "Se-ki" först sent på historisk botten och
räcker till 122 f. Kr. Härtill ansluta sig sedan
alla officiella dynasti-annaler, hvilka fortlöpa
ända till Ming-dynastiens slut (1644 e. Kr.) och
nu omfatta 3,705 band under den gemensamma titeln
Njen-se-se ("de 24 Se"). Ur dessa samlingar gjordes
sedermera flerfaldiga kronologiskt ordnade utdrag
såsom Tung-kjan ("allmän spegel"), hvilken utkom 1084
och sedan fortsattes till 1566. Äfven den ofvannämnde
polyhistorn Tsju-hi föranstaltade ett dylikt arbete,
som ligger till grund för Maillas "Histoire générale
de la Chine" (1783). Den närvarande Mandsju-dynastiens
annaler hafva blifvit offentliggjorda ända fram till
1820. Derjämte finnes ett stort antal historiska
arbeten öfver särskilda perioder eller särskilda
områden, lefnadsteckningar öfver berömde män
m. m., men först i våra dagar synes en verkligt
kritisk riktning söka göra sig gällande inom den
historiska forskningen. – De många medicinska
arbetena, hvilka mestadels bära titeln Pen-tsao
("örtbok"), emedan växterna utgöra nästan de enda
läkemedlen, hafva för oss föga annat värde än det
rent språkliga. Af matematiken kände kineserna före
jesuiternas ankomst blott aritmetikens första grunder,
men ega nu flere matematiska läroböcker på sitt
språk. Astronomien leder, efter hvad Schlegel söker
göra troligt i sin "Uranographie chinoise" (1875),
sitt ursprung från kineserna, men för närvarande
bedrifves denna vetenskap till större delen som
hemlighetsfull astrologi. Kalendrar utgåfvos först
af muhammedanerna, sedan af jesuiterna, men utkomma
nu från observatoriet i Peking. Särdeles rik är den
tekniska literaturen öfver alla grenar af yrken,
handtverkerier och konster, öfver åkerbruk samt
mulbärs- och silkesodling, porslinsfabrikation
m. m. Blott en ringa del af denna bokskatt är
för oss tillgänglig genom öfversättningar af
Julien och andra. En särskildt vigtig del af den
kinesiska literaturen bilda slutligen de särdeles
talrika encyklopediska arbetena, ofta af kolossalt
omfång och af omvexlande värde. På visst sätt höra
de officiella annalerna ("de 24 Se") till denna
kategori. Men främsta platsen intages här af
Ma-tuan-lins (omkr. 1300 e. Kr.) Wan-hjan-thung-khao
("noggrann pröfning af de gamla minnesmärkena"),
348 böcker i 24 afdelningar. Liksom andra dylika
arbeten, fortsattes detta under den följande tiden
och utgör nu en outtömlig grufva af material rörande
Kinas och grannlandens historia, geografi, handel,
yrken, literatur m. m. Ett annat värderikt arbete
är San-tsai-tu-hoei, som i 60 tjocka häften med
illustrationer beskrifver de s. k. "tre potenserna’
(himlen, jorden och menniskan). En encyklopedi öfver
botanik och materia medica är Pen-tsao-kang-mu,
utgifven i 40 band af Li-sji-tsjin (1596) och
sedan ofta tryckt på offentlig bekostnad. För
ungdomen afsedt är det encyklopediska arbetet
Jeu-hjo-ku-se-kjung-lin ("den ålderdomen studerande
ungdomens rubinlund"). Äfven öfver sin egen
literaturhistoria ega kineserna arbeten, som dock
oftast inskränka sig till kritiska anmärkningar och
bibliografiska uppgifter. – De mest betydande
samlingar af kinesiska böcker i Europa finnas i
London, Paris, Petersburg och Berlin. En historia
öfver den kinesiska literaturen saknas ännu, dock
har af Schott utgifvits "Entwurf einer beschreibung
der chinesischen literatur" (1854)och af Klaproth
"Verzeichniss chinesischer bücher auf der königlichen
bibliothek in Berlin" (1822), fortsatt af Schott (1840). H. A.
Kinesiska svalbon l. ätliga svalbon byggas å branta
klippväggar vid kusterna af Indiska arkipelagens
öar, Kochinkina och Kina af två arter svalor,
hörande till gruppen Cypselidae (tornsvalor),
nämligen Collocalia esculenta L., "salanganen",
och C. fuciphaga Shaw. Byggnadsmaterialet utgöres
af alger, förnämligast Sphaerococcus cartilagineus
Ag. och Sph. lichenoides Ag., hvilka hoplimmas
medelst den sega afsöndringen från svalans
spottkörtlar. De kinesiska eller indiska svalbona
hafva formen af en liten, half skål med en största
längd af omkr. 6 cm. Deras färg i renadt skick är
blekt gulhvit. Sämre bon äro gråaktiga, smutsfärgade;
vackra bon äro halfgenomskinliga. De användas i Kina
till beredande af soppor och anses såsom en läckerhet.
O. T. S.
Kinetik (hårdt k; af Grek. kinein, sätta i
rörelse), läran om rörelsen; konsten att röra sig
uttrycksfullt. Jfr Mimik.
King [hårdt k], ett kinesiskt slaginstrument,
bestående af upphängda och i vissa toner
stämda stenskifvor, hvilka anslås med hammare.
A. L.
King-at-arms l. King-of-arms [hårdt k], Eng.,
"vapenkonung", förste härold, rikshärold. Dylika
innehafvare af den högsta heraldiska sysslan finnas
i England till ett antal af fyra, bland hvilka
den förnämste är Garter principal king-of-arms
(för Strumpebandsorden). För Skotland finnes Lyon
king-of-arms (lyon af det språng tagande lejonet
i Skotlands kungliga insignier), på Irland Ulster
king-of-arms. Jfr Härold.
King Charles-hunden [king tjarls]. Se Hunden, sp. 71.
Kinglake [ki’nglek], Alexander William, engelsk
politiker och historieskrifvare, f. 1811, fick sin
uppfostran i Eton och Cambridge, blef advokat i London
1837 och valdes 1857 af Bridgewater till ledamot
af underhuset, der han röstade med det liberala
partiet, men i synnerhet gjorde sig bemärkt genom
sitt häftiga uppträdande mot Napoleon III:s politik
och särskildt mot Savojens och Nizzas införlifvande
med Frankrike. Vid de allmänna valen 1868 förlorade
han sin plats i underhuset och har sedan dess icke
blifvit återvald. Såsom författare gjorde K. sig först
känd 1844 genom Eöthen, en glänsande skildring af en
resa i Orienten. Ännu större ryktbarhet vann hans
stora historia om Krimkriget (The invasion of the
Crimea, 5 bd, 1863–75); utmärkt genom sjelfständig
forskning, sakrikedom och en fängslande stil, lider
detta historiska verk likväl af partiskhet och
engelsk ensidighet. E. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
