Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keyser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildhuggare i Amsterdam, der han byggde Börsen samt
flere portar och kyrkor. Äfven utförde han rådhuset
i Delft och Vilhelms af Oranien grafmonument i
dervarande katedral, hvilket berömmes såsom en
rik och organisk komposition. – 2. Thomas de K.,
holländsk målare, den föregåendes son, föddes
omkr. 1595 i Amsterdam och dog derst. 1679. Om
hans lefnadsomständigheter känner man så godt
som intet; men som konstnär hör han till första
rangens porträttmålare i Holland genom sin
naturliga uppfattning, sin lifliga färg samt sin
kraft och sanning i karakteristiken. K:s taflor
äro sällsynta; man träffar dem nästan endast i de
rikaste museer (Haag, München, Berlin m. fl.). I
Sveriges nationalmuseum finnes en familjetafla
(med 5 figurer), som tillskrifvas honom.
C. R. N.
Keyser [kejser], Henrik, boktryckare och
formskärare, skall, enligt en gammal sägen, 1625 af
Gustaf II Adolf fått till skänks ett i Livland
eller Kurland eröfradt boktryckeri, med vilkor
att uppsätta det i Stockholm. Visst är, att hans
verksamhet som boktryckare derstädes ej synes gå
längre tillbaka än till 1633. Alltifrån 1635 kallade
han sig k. boktryckare. Från hans officin utgingo,
utom en betydande mängd k. förordningar och annat
offentligt tryck, flere större arbeten af utmärkt
typografisk förtjenst, såsom finska bibeln af 1642,
den svenska (den s. k. drottning Kristinas) af 1646,
båda i folio, lagupplagorna af 1635, 38 och 43 i
qvarto samt den ytterst sällsynta vapenboken af
1650, ett verk af honom sjelf och kopparstickaren
W. Hardtman. K. var nämligen jämväl en särdeles
skicklig träsnidare (formskärare), hvilket synes
bl. a. af en del förträffligt utförda vapensköldar
i "Petri Pachii Missus" (1636 och följ.). Han lär
aflidit 1663. – Tryckeriet ärfdes af hans son Henrik
K., hvilken med stor omtanke och skicklighet utöfvade
yrket från 1670, då han blef myndig, till sin död,
1699. Från detsamma utgingo under hans tid en mängd
arbeten, särdeles "manualer" och gudliga böcker. Han
började äfven tryckningen af den stora kyrkobibeln,
hvilken dock fullbordades först 1703, under ledning
af faktorn J. E. Balduin. I typografiskt afseende
är denna upplaga ett af 1600-talets förnämsta
minnesmärken inom den svenska literaturen. –
Med en filial-afdelning af sitt tryckeri var
denne K. verksam äfven i Upsala (1685–95). Detta
Upsalatryckeri öfvertogs sedan af hans son Henrik,
som 1695–1701 var akademiens boktryckare. -rn.
Keyser [kejser], Jakob Rudolf, norsk historiker och
språkforskare, född i Kristiania d. 1 Jan. 1803, blef
student 1820, uppehöll sig 1825–27 med understöd af
"Selskabet for Norges vel" på Island, sysselsatt
med språkstudier, samt blef 1828 docent och 1829
lektor i historia och statistik vid Kristiania
universitet. 1837 utnämndes han till professor i
historia. K. grundlade och ordnade universitetets
samling af nordiska fornsaker, hvilken under hans
energiske efterträdare, O. Rygh, blifvit ett museum
af hög rang. Död d. 8 Okt. 1864. K:s förnämsta arbeten
äro Den norske kirkes historie
under katolicismen (1856–58) och Norges historie
(1866–70). Sistnämnda verk (som går till år 1387)
utgafs, på föranstaltande af "Selskabet for
folkeoplysningens fremme", af O. Rygh, hvilken
fullständigade och fortsatte det från 1340. Bland
K:s öfriga förtjenstfulla afhandlingar märkas:
Nordmändenes videnskabelighed og literatur i
middelalderen, Norges stats- og retsforfatning i
middelalderen och Nordmändenes private liv i oldtiden,
hvilka trenne arbeten, under titeln "Efterladte
skrifter", utgåfvos af O. Rygh (1866–67). Denne
offentliggjorde äfven K:s "Samlede afhandlinger"
(1868). K. var en af stiftarna af "Samfundet til det
norske folks sprog og historie", till hvars
"Samlinger" han lemnade åtskilliga bidrag. Bland gamla
literära minnesmärken, som K. utgaf, må anföras det
märkeliga arbetet "Norges gamle love indtil 1387"
(3 bd, 1846–49 tills. med P. A. Munch; ett sista
bd förberedes f. n., 1884, af G. Storm), vidare
"Kongespeilet" (1848; tills, med P. A. Munch och
C. R. Unger), en filosofisk didaktisk skrift från
1100-talet, samt, i förening med C. R. Unger, "Olafs
saga hins helga" (1849), "Strengleikar eða Ljoðabók"
(1850) och "Barlaams og Josaphats saga" (1851).
O. A. Ö.
Keyser [kejser], Nicaise de, belgisk målare, f. 1813
nära Antwerpen, var en herdegosse, då målaren
Jacobs upptäckte hans anlag och skaffade honom
plats i Antwerpens konstakademi. Resor uti Italien,
Frankrike, Tyskland och England bidrogo att utbilda
hans förmåga. Efter att hafva debuterat med några
religiösa bilder drogs han snart till fosterlandets
historia, der hans fantasi förnämligast fängslades
af de gamla nederländarnas fältslag, hvilka han
skildrade med en ovanlig förmåga att komponera
klart och öfverskådligt. Ifrigt naturstudium och
kraftig färg bidrogo att göra dessa bilder populära,
t. ex. Slaget vid Courtray 1302, Slaget vid Nieuweport
1600 och, allra mest, Slaget vid Worringen 1288
(1839; nu i museum i Bruxelles). I dessa anses
emellertid K. hafva kulminerat. Sedan har han
framträdt på andra områden: dels har han med elegant
pensel utfört porträtt, som mottagits med bifall i
de högre kretsarna, dels har han målat historiska
genrebilder, i hvilka dock yttre färgskimmer och
förträffligt stoffmåleri varit de mest framstående
kännetecknen. Han har också gerna valt ämnen derefter
(t. ex. Rubens’ atelier, En fornsakssamlare och
Kejsar Maximilian på besök hos den sjuke målaren
Memling). Men Giaurn och Maria de’ Medici’s död
(bägge utförda 1845 och nu befintliga i Berlins
nationalmuseum) jämte flere andra, t. ex. Karl
den store, som gråter, när han ser nordmännens
skepp, bevisa, att han icke eger sinne för djupare
karakteristik och verklig psykologisk sanning. År
1860 målade han dock en lyckad Grafläggning, och
1864–1866 utförde han i Antwerpens akademibyggnad
Konstens utveckling från dess ursprung till nyare
tider. Minst lyckad är K., när han söker i en enda
figur sammantränga en hel följd af föreställningar,
något, som endast skalden kan, såsom i Gottfrid af
Bouillon, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
