Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Katarina (svensk prinsessa) - 4. Katarina (svensk prinsessa) - 1. Katarina (Catherine) af Valois (engelsk drottning) - 2. Katarina (Catherine) af Aragonien (engelsk drottning) - 3. Katarina (Catherine) Howard (engelsk drottning) - 4. Katarina (Catherine) Parr (engelsk drottning) - 5. Katarina (Catherine) af Braganza (engelsk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min egen mor". Huru K. såsom moder var en verklig
mönsterbild såväl för den högst stående som för
den på samhällets lägsta trappsteg ställda moder
framträder för oss i den klaraste dager genom hennes
brefvexling med sonen Karl Gustaf, från den stund,
då han, vid 12 års ålder, 1634 skulle skiljas från
hemmet, för att uppfostras vid hofvet, till och med
de månader han vistades vid Upsala akademi före sin
i Maj 1638 anträdda utrikes resa. Särskildt torde de
skriftliga förmaningar, som furstinnan lemnade sonen
vid hans första afsked från hemmet, kunna i alla tider
betraktas såsom den vackraste furstespegel. K:s gemål
har i en egenhändig biografi med några korta drag
skildrat gången af furstinnans lif och sin saknad vid
hennes död. Genom sina barn blef K. stammoder för ej
blott alla efterföljande svenska konungahus – för det
nuvarande genom drottning Josefina – utan äfven för
ett stort antal ännu blomstrande utländska furstehus,
som genom henne föra sina anor upp till Vasahuset.
O. v. F.
4. K., dotter af den föregåendes yngre son, hertig
Adolf Johan, och Elsa Elisabet Brahe, föddes
d. 30 Nov. 1661, blef 1696 gift med kungl. rådet,
överståthållaren i Stockholm, grefve Kristofer
Gyllenstierna och 1705 enka. Död d. 6/17 Maj 1720.
Katarina (Catherine), engelska drottningar:
1. K. af Valois, Henrik V:s gemål, dotter till
konung Karl VI af Frankrike, föddes 1401. 1413
anhöll Henrik V om hennes hand, men fick ett
mindre höfligt afslag, emedan han derjämte fordrade
i hemgift en stor summa penningar samt att de
franska provinser, som England förut innehaft,
skulle återlemnas till detsamma. Under sin derefter
följande segerrika strid med Frankrike lärde Henrik V
känna och älska K., och genom fördraget i Troyes
(1420) vann han henne till gemål. Efter Henriks
död (1422) ingick K. äktenskap (som en lång tid
hemlighölls) med en officer vid namn Owen Tudor,
hvilken tillhörde hennes uppvaktning. Hon dog 1437.
Med Henrik V hade hon en son, sedermera Henrik VI af
England. Hennes äldste son i andra giftet upphöjdes
till earl of Richmond och blef genom sitt giftermål
med Margareta Beaufort fader till Henrik VII af
England och stamfader för den Tudorska regentätten.
2. K. af Aragonien, Henrik VIII:s första
gemål, dotter af aragonske konungen Ferdinand
den katolske och drottning Isabella af Kastilien,
född d. 15 Dec. 1485, blef redan 1489 af politiska
orsaker trolofvad och i Nov. 1501 förmäld med
engelske konungen Henrik VII:s äldre son, Artur,
prins af Wales. Redan i April 1502 afled Artur,
och K. trolofvades 1503 med Henrik VII:s andre son,
Henrik, som var sex år yngre än hon. Förmälningen
egde dock ej rum förrän 1509, sedan Henrik bestigit
tronen och påfven beviljat dispens från förbudet
att äkta en svägerska. K. var samvetsgrann och
nästan asketiskt sträng i fullgörandet af sina
religiösa pligter. Hängifven sin gemål och nitisk
för sitt nya fäderneslands intressen, tillbragte
hon sina
första år i ett lyckligt äktenskap. Medan konungen
1513 låg i fält i Frankrike, förde hon med skicklighet
regeringen. Då döden bortryckt deras barn, utom
dottern Maria, föranleddes Henrik af vidskeplig
fruktan att hans äktenskap med en broders enka,
ehuru gilladt af påfven, ådrog honom himlens
förbannelse samt af upplågande böjelse för Anna
Boleyn att hos påfven Klemens VII begära äktenskapets
upplösning. Klemens afsände till England kardinal
Campeggio, som i första hand hade i uppdrag att
förmå K. att ingå i ett kloster. Ehuru i allt
annat undergifven sin gemål och öfverseende med
hans svagheter, var dock K. fast besluten att icke
tillåta, att lagligheten af hennes äktenskap eller
hennes dotter Marias anspråk på tronen sattes i
fråga, och inför kardinalerna Campeggio och Wolsey,
som 1529 sattes att döma i saken, anropade hon
högtidligt konungen om rättvisa samt vädjade till
påfven. Sedan Campeggio blifvit återkallad och målets
afgörande hänskjutits till Rom, uppmanade påfven
i en skrifvelse af d. 7 Mars 1530 Henrik att
afhålla sig från alla vidare steg i målet och betrakta
K. såsom sin lagliga maka. Henrik svarade derpå med
att 1531 förklara sig sjelf för engelska kyrkans
öfverhufvud och s. å. förvisa K. från hofvet samt
1533 låta ärkebiskop Cranmer förklara äktenskapet
ogiltigt. Alla K:s enträgna skrifvelser till kejsaren
och påfven, i hvilka hon t. o. m. sade, att endast
bann och interdikt kunde bringa konung och land till
besinning, gagnade till intet. Från sin dödsbädd
afsände hon ett bref till konungen, hvari hon skänkte
honom sin förlåtelse. Hon dog på slottet Kimbolton
d. 7 Jan. 1536. A. B. B.
3. K. Howard, Henrik VIII:s femte gemål,
dotter till lord Edmund Howard, blef efter Henriks
skilsmässa från Anna af Kleve förmäld med honom
d. 8 Aug. 1540. K., som fullkomligt styrdes af
sin farbroder, hertigen af Norfolk, och biskop
Gardiner af Winchester, begagnade den stora makt
hon förvärfvat öfver konungen till att hämma
reformationens framsteg. Hennes inflytande
öfver konungen blef dock ej långvarigt.
Ärkebiskop Cranmer fick snart anledning att för
Henrik framlägga obestridliga bevis på hennes otrohet.
Hon ställdes inför en särskild domstol,
bekände sitt brott samt afrättades d. 12 Febr. 1541.
A. B. B.
4. K. Parr, Henrik VIII:s sjette gemål (förmäld
1543), f. 1513, var dotter till Sir Thomas Parr
och först gift med Edward Burghe, sedan med John
Neville, lord Latimer. Hon lyckades genom sitt
förstånd och sin hofsamhet vinna samt, trots alla
sina afundsmän, behålla stort inflytande öfver
konungen. Efter hans död (1547) blef hon omgift
med Sir Thomas Seymour, lordamiral af England
och morbroder till konung Edvard VI. Hon dog
i barnsäng, efter ett olyckligt äktenskap, 1548.
A. B. B.
5. K. af Braganza, Karl II:s gemål, dotter
till hertig Johan af Braganza (sedermera
konung af Portugal), föddes i Villa Viçosa i
Portugal d. 25 Nov. 1638. Hennes äktenskap med
Karl II åvägabragtes genom hennes moder, Portugals
regentinna, som i kampen mot Spanien ville
försäkra sig om Englands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
