Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medel (d. instrumenti), sätt (d. modi) och orsak
(d. causae) samt vid komparativer skilnaden
(d. differentiae). I germanska språk uppbär
dat. derjämte äfven ablativens funktion,
t. ex. Isl. borinn Sigmundi, född af S., verjask
fjándum, värja sig för (undan) fienderna,
o. s. v. – Ablativen är fullständigt utvecklad
endast i zend och Lat. I det äldsta latinet finnes
ännu ändelsen -d: Gnaivod, praidad, senatud,
conventionid o. s. v.; men i klassiskt latin har d
bortfallit. Abl. plur. sammanfaller formelt städse
med dat. Sanskrit eger blott af mask. o. neutr.
a-stammar ursprunglig abl. sing. och ersätter den
i andra fall med genit. I Grek. äro adverb på -os
minnen af abl., men under språkets historiska lif
spelar genitiven (eller adv. på -then) dess rol. I
germanska språk uppbäras ablativens åligganden
till någon del af genitiven och instrumentalen,
i öfrigt af dat. Grundbetydelsen är "skilsmässa";
i abl. står det, hvarifrån något skiljes. Abl. står
derför 1) (a. loci) på frågan "hvarifrån" (i
Lat. kunna dock endast städers och mindre öars namn
umbära preposition), 2) (a. inopiae) vid verb med
betydelsen beröfva, t. ex. omnibus rebus spoliare,
plundra på allt, 3) (a. separativus) vid verb med
betydelsen bortgå, aflägsna, befria från något,
t. ex. prohibere transitu, hindra från öfvergång, 4)
(a. comparationis) vid komparativus, t. ex. vilius
auro, sämre än guld. I st. f. ursprunglig
lokativ svarar abl. i latinet jämväl på frågan
"hvarest", för så vidt ej lok. finnes (samt brukas
i öfverförd betydelse vid nitor, fido o. d. "lita
på"), och på frågan "när". Till lokativens
ursprungliga funktionsområde hänför sig äfven
abl. absolutus. Slutligen står i Lat. ablativen i
instrumental betydelse för att uttrycka verktyg
eller medel (a. instrumenti), t. ex. caedere
virgis, piska med spön, eller sätt (a. modi),
t. ex. more regio vivere, lefva på kungsvis,
eller pris (a. pretii), t. ex. mercede docebat,
undervisade mot betalning, eller väg (a. viae),
t. ex. Tiberi venit, kommer på Tibern, eller mått
(a. mensurae l. differentiae), t. ex. multo major,
mycket större, samt vid verb med betydelsen fylla,
rikta, o. s. v. med något. I fråga om andra fall,
när abl. uttrycker grund (a. causae), t. ex. veni
ipsius rogatu, jag kom på hans egen begäran, eller
en begränsning (a. limitationis l. respiciendi),
t. ex. corpore senex, gammal till kroppen, eller
egenskap (a. qualitatis), t. ex. vir praestantissimo
ingenio, en man med utmärkta själsgåfvor, kan
det synas ovisst om abl. uppträder å egna vägnar
eller vikarierar för annan kasus. – Instrumentalen
(äfven kallad comitativus) utgör kanske
egentligen en sammanfattning af tre kasus. Reflexer
af a har man i sanskrit och zend samt i Fornht. och
Fornsachs. -u af -bhi i gamla grek. ordformer på -fi,
-fin, samt den tredje ändelsen i slaviska instr. på
-mi. Forntyskt -u uppträder likvisst blott i sing. af
starka mask. o. neutr. Detta -u tjenstgör i vårt
fornspråk som ändelse i adj. med stark böjning för
dat. sing. neutr., som alltså formelt är instr. Den
ursprungliga, enhetliga betydelsen, så vidt man kan
tala om en sådan, skulle vara "samvaro". I Sanskr. är
instr. sålunda kasus för personer eller saker, som
i en jämförelsevis underordnad ställning tänkas
förbundna med en annan, för omständigheter,
som äro förenade med en handling, rums-
och tidsbestämningar, som gå, så att säga,
parallelt med handlingen, samt står vid verb
och adj., som uttrycka förening, vänskap, likhet
o. d. Från dylika betydelser är öfvergången till
rent instrumental eller t. o. m. kausal betydelse
lätt att tänka. Instr. ersättes i Lat. genom abl., i
Grek. genom dat. Forntysk instr. står dels i instr.,
dels i abl. betydelse, men är stadd i utdöende;
dess uppgifter öfverflyttas till eller tillhöra
redan dat. – Ren lokativ finnes endast i sanskrit,
zend och slaviska språk (i nyare slaviska språk ofta
under namnet praepositionalis). I Grek. uppfattas och
brukas urspr. lokativ som dat. i plur. samt 3:dje
dekl. sing. Formella lok. sing. efter 1:sta och
2:dra dekl. (a-stammar) äro adverb på -ai och -oi,
t. ex. chamai, på jorden, oikoi, hemma, messoi,
i midten. Lat. lok. finnes ännu i 1:sta och 2:dra
dekl. af städers och mindre öars namn, t. ex. Romae,
i Rom, Corinthi, i Korinth, samt af några enstaka ord:
domi, hemma, belli, i krig, o. d., men har formelt
sammanflutit med genit. I 3:dje och 4:de dekl. har
dat. sing. sannolikt urspr. lånat sin ändelse från
lok. Gammal lok. visar sig ännu i Lacedaemoni, Tiburi
m. fl. I germanska språk fattas lok. sing., der han
förekommer (utanför a-stammar), som dat. Lokativen
angifver "området" för en handling och är kasus för
rums- och tidsbestämningar på frågorna "hvar" (i, på,
vid o. s. v.) eller "när". Den finnes äfven i sådana
uttryck som "ställa på bordet", "ögonen vända sig
åt solljuset". Mot latinets abl. absolutus svarar i
Sanskr. en loc. absolutus. Lokativen föreställes,
så vidt den ej sjelf finnes, i Lat. af abl.,
i germ. språk af dat., i Grek. derjämte af gamla
former (Homeros) på -fi och -thi. – De "rörliga"
kasus förhålla sig följaktligen med hänsyn till
betydelse sålunda:
| Indo-europ. | dat. | lok. | instr. | abl. | gen. |
| Sanskr. | dat. | lok. | instr. | abl. (a-stammar); gen. | |
| Lat. | dat. | abl. | gen. | ||
| Grek. | dat. | gen. | |||
| Germ. | dat. | gen. | |||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
