Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karpokratianer, gnostisk sekt - Karpolit - Karpolog - Karpslägtet - Karpus - Karr, Jean Baptiste Alphonse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexandria. Denne var väl bevandrad i Platons filosofi,
hvarifrån han lånade lärorna om själens föruttillvaro
och "återerinringen" (reminiscensen) af ett föregående
lif. I likhet med de flesta gnostikerna ansåg
han, att den synliga verlden danats af lägre, onda
andeväsenden, som afsöndrats ur den högsta enheten,
hvars lag för den skull står i strid med den i verlden
rådande ordningen. Karpokrates’ son, Epiphanes,
uppförde på den af fadern lagda metafysiska grunden
ett moraliskt system af omisskänbart kommunistisk
syftning. Sektens anhängare beskylldes för ett
utsväfvande lefnadssätt. I deras kult intog vördandet
af religiösa tänkares bilder ett framstående rum. Man
såg der Jesus och Paulus vid sidan af Homeros,
Pythagoras, Platon och Aristoteles. P. F.
Karpolit, paleont. Se Carpolithus.
Karpolog (af Grek. karpos, frukt, och logos,
kunskap), fruktkännare. – Karpologi, fruktkännedom. –
Karpologisk, som har afseende på fruktkännedom,
t. ex. karpologiskt museum.
Karpslägtet (Cyprinus Art.), zool., fiskslägte, som
vanligen betraktas såsom typen för karpfiskarnas
talrika familj, innefattar i det omfång man numera
gifver detsamma blott en art, Karpen (Cyprinus carpio
L.). Från det närstående rudslägtet skiljes karpen
derigenom att nosen är försedd med fyra skäggtömmar
samt att nedre svalgtänderna sitta i tre rader
innanför hvarandra (3.1.1–1.1.3). Ryggfenan är lång
och försedd med en stark, sågad taggstråle. Fjällen
äro stora. Till färgen är karpen ofvan mer eller
mindre mörkt skiffergrå, stundom öfvergående i
olivegrönt, undertill hvit eller hvitgul. Fenorna äro
mörkgråa, de undre samt stjertfenan med rödaktig
anstrykning mot spetsarna. Flere varieteter
finnas, bland hvilka de mest bemärkta äro
spegelkarpen (C. carpio var. rex cyprinorum),
med blott några få stora fjäll långs sidolinien,
samt läderkarpen (C. nudus), som helt och hållet
saknar fjäll. Karpen når en hög ålderc och betydlig
storlek. Han uppgifves kunna nå en längd af 1 1/3
m. samt en vigt af ända till 20 kg. Huruvida karpen
är inhemsk i Europa är ej med säkerhet kändt. Günther
anser, att hans hemland är östra Asien, hvarifrån han
blifvit införd till Europa. Enligt andra författare
är karpen ursprungligen vild i mellersta Europas
sjöar och floder. Hvad man emellertid med säkerhet
vet är att han blifvit inplanterad i Nord-Tyskland,
Skandinavien, England och Frankrike. Uppgifterna
angående tiden härför äro något afvikande;
inplanteringen synes dock hafva egt rum i början
och midten af 1500-talet. I Sverige finnes karpen
f. n. blott i Skåne, der den förekommer i dammar
och vallgrafvar vid åtskilliga gamla herresäten
samt förvildad i Ringsjön och Vombsjön. Uppgifterna
om hans förekomst i Mälaren bero på förvexling med
iden, som på södra sidan af denna sjö äfven benämnes
karp. Karpen finnes enl. Collet f. n. inplanterad
i Norge på två ställen, nämligen Farsund, i
sydliga Norge, samt gården Milde, ett par mil från
Bergen. Åtskilliga försök att införa honom på andra
ställen derstädes lära hafva misslyckats. Utomlands,
synnerligast i Tyskland, skattas karpen såsom en stor
läckerhet. Hos oss är denna fiskart mindre känd än
den förtjenar. Under de senare åren har han blifvit
öfverförd till Nord-Amerika, der han hålles såsom
damfisk och trifves förträffligt. Karpen är den
enda fisksort, som kan sägas hafva öfvergått till
verkligt husdjur och har sin egentliga betydelse
såsom sådant. Uppfödande af karp i dammar utgör sedan
århundraden tillbaka i vissa delar af kontinenten
en ganska omfattande handtering (se Karpdammar).
R. L.
Karpus (af Fr. capuce, kapucin-munkarnas spetsiga
hufvudbonad, dimin. af Med. Lat. capa, kåpa), mössa
med klaffar på sidorna; i allmänhet hufvudbonad af
tyngre, groft tyg.
Karr, Jean Baptiste Alphonse, fransk romanförfattare
och publicist, född d. 24 Nov. 1808, gjorde sina
studier vid Collége Bourbon, der han sedermera
någon tid var underlärare. Under inflytande af tidens
romantiska riktning och en vaknande kärlek började han
dikta kärlekslyrik, men öfvergick snart till romanen
och debuterade 1832 med Sous les tilleuls, hvari hans
svikna ungdomstycke skildras med en egen blandning
af känslofullhet och bitande hån. Romanen hade en
synnerlig framgång och följdes af en rad sådana, af
hvilka de mest omtyckta äro Le chemin le plus court
(1836), med motiv från hans olyckliga äktenskap,
Geneviève (1838), Voyage autour de mon jardin (1845,
ny uppl. 1875), Un homme fort en thème (1852), Les
femmes (1856), La Pénélope normande (1858). Vid
sidan af romanskriftställeriet arbetade K. i
tidningspressen, blef 1839 redaktör för "Le Figaro"
och grundade s. å. den satiriska månadsskriften
"Les Guêpes" (Getingarna), som utkom, från 1847
under titeln "Les guêpes illustrées", till 1848
(delvis omtryckt i bokform, 1853 och 1859). Der
förlustade sig K. med aristofaniskt skämt och
sargande utfall mot tidens lyten, hvilket ådrog honom
mycken fiendskap och t. o. m. ett mordförsök (af ett
fruntimmer). 1848 uppsatte han "Le Journal", i hvilken
han försvarade nationalförsamlingens och Cavaignacs
moderata politik. Sedan 1852 skref han i "Le Siècle" i
samma stil, som gjort sig gällande i "Les guêpes", och
från 1869 i "L’opinion nationale" samt slutligen i "Le
Figaro", men med synbart mattad kraft i qvickheten. På
1850-talet bosatte sig K. i Nizza, der han med passion
idkat blomsterodling i stor skala (en georgin bär
hans namn). K:s stil är osmyckad och på samma gång
epigrammatisk, hans verldsåskådning ej så litet
bitter. Under de senare åren har han med frimodiga
sarkasmer bekämpat den katolska högkyrkligheten och
fört en deistisk religions talan i Les gaietés romaines
(1870), Dieu et diable och Le credo du jardinier
(1875). Äfven i dramat och proverbet har han försökt
sig, men utan afgjord framgång. K:s samlade skrifter
började utgifvas 1860. Strödda tankar ur hans arbeten
hafva sammanförts under titeln L’esprit d’Alphonse
Karr (1877). På svenska hafva endast några mindre
betydande af hans arbeten öfversatts. – Äfven K:s
dotter, Thérèse Alphonse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
