Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karmelitorden - Karmin - Karminativa medel - Karminsyra - Karmosin - Karmosin-ormen - Karmsund - Karmt - Karmö - Karnak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afhålla sig från köttföda samt under vissa timmar på
dagen iakttaga fullständig tystnad. Regeln stadfästes
1224 af påfven Honorius III. I anseende till de osäkra
förhållandena i Heliga landet flyttade karmeliterna
1238 öfver till Cypern, hvarefter de slogo sig
ned flerestädes i södra och vestra Europa. 1247
mildrade Innocentius IV i vissa fall deras regel
och gaf dem en tiggareordens rättigheter. Egendomlig
för deras ordensdrägt, som för öfrigt flere gånger
ändrades, är den s. k. skapulieren, tvänne öfver
axlarna hopfästa gråa tygstycken, som buros på bröst
och rygg. Enligt legenden hade den heliga jungfrun
sjelf antvardat dem detta klädesplagg och utlofvat
saligheten åt en hvar, som i lifvet eller åtminstone
i dödsstunden var iklädd detsamma. Klostertuktens
förfall föranledde under Pius II (1458–64), att
orden splittrades i två hufvudgrenar, konventualer,
eller fotbeklädde karmeliter, samt observanter,
eller barfota-karmeliter. Ännu flere utbrutna
kongregationer ega bestånd. Karmeliterna höra till
de mest ärelystna ordnarna och leda sitt samfunds anor
tillbaka ända till profeten Elia. Uppsigten öfver Casa
santa i Loreto har länge varit dem anförtrodd. I
kraft af lagen angående de icke-auktoriserade
kongregationerna måste 176 karmeliter 1880 lemna
Frankrike. – Karmelitnunnornas orden stiftades 1452
af ordensgeneralen Soreth. – Inom Sverige grundades
karm elitkloster i Landskrona (1410) och i Örebro
(1418). P. F.
Karmin (af Arab. kermes, en liten mask, den
röda sköldlusen Coccus Ilicis, beslägtad med
kochenill), kem., ett rödt färgämne, som erhålles
genom utkokning af kochenill med alunlösning. Det
utgöres af karminsyra, med smärre mängder lerjord
och kalk, samt nyttjas till färgning af papper
och konditorivaror, som vattenfärg o. s. v.
P. T. C.
Karminativa medel (af Lat. carminare, egentl.
karda ull, rensa), med., väderfördelande medel, kallas
sådana läkemedel, hvilka innehålla flyktiga oljor,
såsom anis, fenkål, kummin, kamomill o. s. v., och
hvilka begagnas ofta i form af te eller såsom på dem
beredda destillerade vatten (t. ex. aqua foeniculi,
fenkålsvatten, o. s. v.) för att underlätta afgång
af gaser ("väder"), som utspänna magsäcken eller
tarmkanalen. O. T. S.
Karminsyra, kem., det färgande ämnet i kochenill,
är i rent tillstånd sammansatt enligt formeln
C17 H18 O10, och bildar ett purpurbrunt, efter
sönderrifning praktfullt rödt ämne, som vid kokning
med syror sönderdelas i socker och karminrödt, C11
H12 O7, hvarför karminsyran hör till glykosidernas
grupp. P. T. C.
Karmosin (T. karmesin, Fr. cramoisi, af Arab. kermes;
se Karmin), ett slags mörkröd färg, som beredes
af kochenill. – Karmosin-lack, detsamma som
florentin-lack (se d. o.).
Karmosin-ormen. Se Elaps.
Karmsund. Se Karmö.
Karmt (Isl. Körmt). 1. Nord. mytol., en mytisk flod,
som omtalas i eddan. Se Karlögar. – 2. En norsk
ö. Se Karmö.
Karmö, ö i Ryfylke fogderi, Stavanger amt (Norge),
skild från fastlandet genom det smala
Karmsund. Areal 177 qvkm. På K. ligga
lastageplatserna Skudesnäshavn och Kopervik samt
Viksnäs kopparverk, hvilket eges af ett belgiskt
bolag. Ön, som under medeltiden hette Karmt
(Isl. Körmt), är rik på historiska minnesmärken
och omtalas mycket ofta i sagorna. Särskildt nämnes
kungsgården Agvaldsnäs. O. A. Ö.
Karnak, en liten, på östra Nilstranden i Öfre Egypten (omkr. 650
km. s. om Kairo) belägen by, hvilken jämte det straxt
söder derom belägna Luksor intager den plats, som
förr upptogs af det praktfulla Thebes östra hälft,
har i vår tid vunnit ett vidtberömdt namn genom sina
tempelruiner, de mest storartade, som Egypten eller
något annat land har att uppvisa. Då man, på väg från
Luksor till K., närmar sig det stora templet, passerar
man Ptolemaios Evergetes’ propylé, med bilder af honom
och hans gemål Berenice. Det stora templet uppfördes
hufvudsakligen af adertonde dynastiens konungar (i
17:de och 16:de årh. f. Kr.) och erhöll tillbyggnader,
dyrbara skulpturer och vigtiga inskrifter af en mängd
efterföljare, företrädesvis 19:de dynastiens stora
regenter (Seti och Ramses), men äfven långt senare
under Ptolemeernas tid. Det bildar en aflång rektangel
af ända till 350 m. längd samt 90–100 m. bredd. Till
ingångspropyléen, som utgör rektangelns ena åt
v. vettande kortsida och ligger omkr. 0,5 km. från
flodstranden, leder en "dromos" (öppen gång, aveny)
af krio-sfinxer. När man passerat mellan propyléens
bägge torn, af hvilka det ena ännu bibehåller sin
ursprungliga höjd, 42 m., inkommer man på en öppen
(98 m. lång, 83 m. bred), af pelare och statyer prydd
gård och derefter, genom en andra propylé, in i den
stora tempelsalen (93 m. lång,
51 m. bred), den största och praktfullaste af
alla Egyptens monumentala fornlemningar. Det numera
försvunna taket uppbars dels af en central, i
v. och ö. gående aveny af 12 massiva pelare
om 3,5 m. genomskärning och 19 m. höjd
(utom plint och abakus), dels af 122 andra något
smalare pelare, ordnade i 7 rader på hvar sida om
midtgången. En tredje propylé, som afslutar salen
i ö., leder till en jämförelsevis smal, öppen gård,
prydd med obelisker af röd granit, och från
denna kommer man genom en fjerde propylé in i
"pronaos" (portik), omgifven af osiris-pelare
med Totmes I:s namnchiffer. Der finnas två
röda granit-obelisker, af hvilka den ena, ännu
upprätt stående och bärande Totmes I:s dotters,
Hatasus, namn, är den största obelisk i verlden
(28 m. hög, 2,5 qvm. grundyta). En femte,
mindre propylé leder till den öppna plats,
på hvars främre del det numera till större
delen förstörda sanktuariet (adytum) är beläget.
Sanktuariet är säkerligen äldre än 18:de dynastien,
och några utanför detsamma stående månghörniga
pelare visa genom kartuscher af Usert-sen I (af 12:te
dynastien), att redan då funnits på denna plats ett
numera helt och hållet försvunnet tempel. På den
bortre (östra) delen af sanktuariets öppna area
befinner sig den mindre pelaresalen från Totmes
III:s tid, med 52 pelare, och på dess södra sida ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
