Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kareler (F. karjalaiset), den östligaste af de två hufvudstammar, som bilda den i Finland och närgränsande trakter af Ryssland bosatta s. k. vestfinska folkgruppen - Karessera, smeka; smickra - Karesser, smekningar, ömhetsbetygelser - Karesuando l. Enontekis, socken i Norrbottens län - Karet l. Karret, dålig vagn, vagnskrälle - Karflar, skeppsb. Se Däck - Karfologi, med., en ofrivillig rörelse hos sjukas händer och fingrar - Karfve, forntida stridsskepp, tillhörande långskeppens klass - Kargilliter. Se Kameronianer - Kargång. Se Holmgång - Kariber, äfven kallade galibis, karina, kalinago - Karibfisken. Se Såglaxar - Karibiska hafvet, den del af Atlantiska hafvet, som är belägen mellan Antillerna samt Syd- och Central-Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till guvernementen Tver och Jaroslav i det inre
af Ryssland, der deras språk bevarat sig ända till
våra dagar, men i en ålderdomlig form. Savolaksarna
intogo, isynnerhet under kriget 1656–58, utvandrarnas
förra boningsplatser och utbredde sig åt öster,
så att numera blott en ganska liten del af Finland
bebos af egentlige kareler, hvilka troget bevarat
sin grekisk-katolska bekännelse. Under loppet af
17:de årh. flyttade en del savolaksare, på svenska
regeringens uppmaning, öfver till Sveriges och
Norges gränsmarker, till Värmland, der deras
skicklighet i svedjebruk bidragit till dessa
trakters uppodlande, och der de först på senare
tider sammansmält med de omgifvande folkelementen.
– Nu innehar den östfinska stammen hela den del af
Finland, som ligger öster om en linie dragen från
Fredrikshamn till Ny Karleby; men den företrädesvis
karelska delen af denna stam bor nästan uteslutande
i Ryssland utmed Finlands östgräns ända från södra
delarna af guvern. Archangelsk till Ladogas norra
stränder. Äfven de vestra och södra stränderna af
detta innanhaf bebos af kareler, ehuru der icke
alla utprägladt karelska, men väl alla östfinska
dialektegenheter råda. Denna östfinska dialekt är
i allmänhet rikare på vokaler och diftongljud samt
fattigare på konsonanter än den vestfinska; den har
bibehållit ordformerna mera fullständiga, iakttager
strängare vokalharmoni och konsonantförmildring
äfvensom regeln att ej något ord får börja med
flere än en konsonant, har s. k. schvatiska ljud
och utbildade ackusativformer af de personliga
pronomina samt en fullständig reflexiv konjugation
o. s. v. Såsom särskildt karelska dialektegenheter
märkas främst ett vidsträckt användande af mediala
konsonanter (b, d, g) samt många hväsljud. Uti
runosångerna, som för en tilltagande civilisation
flytt till ryska Karelens undangömda trakter,
förekomma dock icke dessa sistnämnda egenheter. I
allmänhet äro karelerna till sitt lynne mera lifliga,
rörliga och poetiska än andra finnar. Redan under
Gustaf Vasas tider företogo de handelsfärder till
trakterna af Uleåborg och ännu ser man karelske
bönder, oaktadt öfverhetens förbud, med sin rensel på
ryggen under namn af "renselryssar" (laukkuryssät,
konttiryssät) genomvandra Finland, försäljande
allahanda småkram. Karelen var de fornfinska
runornas hem, och ännu flödar runosången ren och
klar i de nordkarelska församlingarna Vuokkiniemi,
Paanajärvi och Uhtua inom guvernem. Archangelsk,
medan den märkbart aftager åt söder i socknarna Rebola
och Himola inom guvern. Olonets. Hos de kareler, som
äro bosatte norr och vester om Ladoga, äfvensom hos de
s. k. ingrerna l. isjorerna uti Ingermanland lefver
fornsången ett helt och hållet tynande lif. (Några
sånger hafva dock der blifvit bevarade, af hvilka
endast fragment finnas hos nordkarelerna.) I norra
Karelen fortlefver dessutom en större mängd gamla
ordspråk och gåtor äfvensom ett betydligt antal
fornsagor, hvilka dels äro af mytiskt innehåll,
dels utgöras af traditioner om karelernas forna
fejder. Någon sjelfständig produktion förmärkes
icke numera,
och äfven den reproducerande runosången tyckes,
om ock långsamt, aftaga, hvartill en vigtig orsak
torde vara utbredandet af de s. k. gammaltroendes
(R. starovertsi) religiösa sekt, i hvilkens
ögon sysslandet med hedniska sånger och sagor är
förkastligt. O. G.
Karessera (Fr. caresser, af Lat. carus, kär,
älskad), smeka; smickra. – Karesser, smekningar,
ömhetsbetygelser.
Karesuando l. Enontekis, socken i Norrbottens län,
Enontekis lappmarks tingslag. Arealen omkring
5,200 qvkm. 1,276 innev. (1882). K. utgör ett
lappmarks-pastorat af 3:dje kl., Hernösands stift,
Vesterbottens fjerde kontrakt.
Karet l. Karret (Sp. carreta, kärra, af Lat. carrus,
fordon), dålig vagn, vagnskrälle.
Karflar, skeppsb. Se Däck.
Karfologi (af Grek. karfos, hö, strå, och legein,
plocka, samla), med., en ofrivillig rörelse hos
sjukas händer och fingrar, som synas vilja plocka
små föremål i luften eller på täcket, i svåra
febrar ett dåligt tecken, antydande djupt sjunkna
krafter, medvetslöshet och ofta annalkande död.
F. B.
Karfve, forntida stridsskepp, tillhörande
långskeppens klass, men mindre än draken,
med endast 12 till 15 roddarebänkar. Karfvens
framstam pryddes vanligen med ett varghufvud.
L. H.
Kargilliter. Se Kameronianer.
Kargång. Se Holmgång.
Kariber (mindre riktigt Karaiber), äfven kallade
galibis, karina, kalinago, före européernas ankomst
till Vestindien en mäktig, vidt utgrenad, sjöfart och
sjöröfveri idkande indianstam på Syd-Amerikas norra
kust ända från Darienviken i v. till Cap Orange
(Brasiliens nordspets) i ö. I det inre landet
herskade de sannolikt ända ned till Rio negro
och Amazonfloden. Länge gjorde kariberna kraftigt
motstånd mot européerna, men utrotades slutligen,
i midten af 17:de årh., nästan helt och hållet. Man
beräknar, att mer än 2 mill. kariber fallit för
inkräktarnas svärd. Numera återstå blott några tusen
vid Orinoco och i Guyana, ett fredligt, men ännu
kraftigt och välväxt slägte med små svarta ögon,
svart hår och gulbrun hy, hvilken dock vanligen
helt och hållet färgas röd. De tro på ett högsta
väsende, som dock icke bekymrar sig om menniskorna,
samt derjämte på otaliga goda och onda andar. Af
blandning mellan kariber och negrer hafva sedermera
de s. k. svarta kariberna uppstått, men desse, som
på ön S:t Vincent (mellan Trinidad och Martinique)
utgjorde omkring 1,000 familjer, flyttades (1796) af
engelsmännen till ön Roatan i Hondurasviken. Derifrån
inkommo de i fristaten Honduras, der de nu utgöra
en genom intelligens och arbetskraft framstående
del af befolkningen. Deras antal har der vuxit till
omkr. 20,000. H. A.
Karibfisken. Se Såglaxar.
Karibiska hafvet, den del af Atlantiska hafvet,
som är belägen, mellan Antillerna samt Syd- och
Central-Amerika. På fastlandet intränger det med
Honduras-, Darien-, Maracaibo- och Pariavikarna. Till
Mejikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
