Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karajan, Theodor Georg von - Karakal - Karakalen l. Öckenlon - Karakalpaker - Kara-kirgiser - Karakolering - Karakorum l. Karakaram - Karakter - Karakteristika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föräldrar, d. 1873, vann 1841 anställning vid
kejserl. hofbiblioteket, var 1850–51 professor
i tyska språket och literaturen vid Wiens
universitet och sedan 1854 å nyo tjensteman vid
kejserl. biblioteket. Sedan 1869 var han derjämte
president i vetenskapsakademien i Wien. 1848–49 var
han medlem af tyska parlamentet i Frankfurt och hade
från 1867 säte i österrikiska herrehuset. K. var en
ifrig forskare i Österrikes, särskildt Wiens, historia
under äldsta tider, utgaf flere af den äldre tyska
literaturens verk, såsom M. Behaims "Buch von den
wienern 1462–65" (1843), samt skref bl. a. monografier
öfver Heinrich der teichner, Abraham a Sancta Clara
m. fl. i literaturhistorien märkliga personer.
Karakal, stad och hufvudort i kretsen Romanitzi
(Lilla Valakiet), Rumanien, omkr. 6 km. v. om
Aluta. Omkr. 9,000 innev.
Karakalen l. Öckenlon, Felis caracal, zool., hör
till lo-underslägtet (Lynx), familjen kattdjur och
ordningen rofdjur inom däggdjurens klass. Karakalen
är ett öcken- och steppdjur med smärtare kropp,
högre ben och längre öron än vår lo. Djurets färg
är grågul, ofläckad, undertill hvit, med en svart
fläck på öfverläppen, ett svart streck framför
ögat och svarta öron; som unge är karakalen deremot
fläckig. Kroppslängden är 65 cm. och svansens längd
25 cm. Arten är hemma i hela Afrika, sydvestra
Asien och Indien, förekommer i öcknar och stepper,
men lär undvika skogar. Djuret lefver ensamt, fångar
foglar och smärre däggdjur, men bemäktigar sig
äfven antiloper. I förhållande till sin storlek synes
karakalen vara den vildaste och obändigaste medlemmen
inom sin afdelning; enligt äldre uppgifter skall han
dock hafva i Asien blifvit inöfvad till jagt. För
de forna egypterna var detta djur väl bekant,
balsamerades och afbildades på deras minnesmärken;
ovisst är om det tamdes. C. R. S.
Karakalpaker ("svartmössor"), ett folkslag af
turkisk-tatarisk stam, hvilket förr skall hafva
lefvat vid Volga mellan Kazan och Astrakan, men nu
är bosatt i stepplandskapen vid Aral-sjön och nedre
Sir-Darja. Karakalpakerna, hvilkas antal torde
uppgå till omkr. 300,000, bekänna sig till islam
och lyda under kaner, hvilka förr voro skattskyldige
dels till de usbekiske furstarna i Kiva, dels till
Ryssland, dels till kirgiserna, men nu äro beroende
af Ryssland. De äro halfnomader och idka jämte
boskapsskötsel äfven åkerbruk och slöjd.
Kara-kirgiser, tatariskt folk. Se Kirgiser.
Karakolering (af Sp. caracol, snäcka, af Arab.
karkara, vända), krigsv., den rörelse, som under 16:de och
förra hälften af 17:de årh. utfördes af kavalleriet,
då det framgick till anfall. Kavalleriet var dervid
uppstäldt på många, ända till 10 led, och hade
vanligen luckor mellan rotarna. Då första ledet kom
nära fienden, afsköto dess ryttare sina pistoler
och redo genom luckan tillbaka bakom sista ledet
(denna rörelse hette att "karakolera") för att
ladda, hvarefter de öfriga leden undan för undan
gjorde på samma sätt. Då alla leden skjutit, skedde
anfallet. Gustaf II Adolf tillåt aldrig
karakolering, utan anföll med sabeln. Efter trettioåriga
krigets slut kom karakoleringen, men icke skjutningen
till häst, ur bruk. C. O. N.
Karakorum l. Karakaram ("svart
fästningsmur"). 1. (Tibet. Nyentsjen Thangla,
"den stora öcknens pass"), näst Himalaja den högsta
bergmassa på jorden, är beläget i Hög-Asien mellan
34° och 36° 30’ n. br. Från Kyen-lyn skiljes det
genom öfre Jarkand-dalen, från Himalaja genom Indus’
floddal. K. utgör ingen sammanhängande bergskedja,
utan en samling högplatåer med derpå grupperade
bergstoppar och kammar. I v. sammanhänger det
med Hindukusch; i ö. splittrar det sig i flere
kedjor, öfver hvilka leder en mängd pass på 5–6
tusen m. höjd. Utom Dapsang, som når till 8,619
m., finnas många andra bergstoppar öfver 7,500
m. höga, betäckta med snö och is. – 2. Ruiner af
de forna mongoliske kanornas hofläger, ligga
i Mongoliet, enligt J. P. A. Rémusat, 8 km. från
Orchon, en af Selengas bifloder, s. v. om Urga.
1. S. A. L.
Karakter (Grek. charakter, någonting
graveradt, prägel, kännetecken, af charassein,
hvassa, inrista). 1. Utmärkande egendomlighet;
sammanfattningen af de kännemärken och bestämningar,
genom hvilka ett liflöst eller lefvande föremål
skiljer sig från andra; kynne, skaplynne, egenskap,
kännetecken (jfr Individualitet och Naturel). –
2. En menniskas medvetna och konstanta viljeriktning,
inbegreppet af de grundsatser (maximer), som leda
hennes görande och låtande inom det sedliga området;
den lynnets och sinnelagets egendomlighet, som en
menniska genom sjelfuppfostran förvärfvat, i motsats
till hennes naturbestämdhet; ståndaktighet, trohet
mot den bättre delen af sin varelse: fasthet och
följdriktighet i viljandet, vare sig detta är riktadt
på det goda eller det onda: menniska med viljekraft
(jfr Etik). – 3. Stånd, titel, värdighet. –
4. Skriftecken. – Karakterisera, framställa ett tings
särskiljande kännemärken, skildra, känneteckna;
vara betecknande för, röja egendomligheten
hos. – Karakteristik, skildring af ett föremåls
väsentliga egenskaper; skildring af en personlighets
själsbeskaftenhet, hans utveckling och gerningar,
försåvidt de äro betingade af hans inre egenskaper
(jfr Biografi); klart och kraftigt utdanande af
de (i en målning, en roman, en opera, ett drama)
framställda personernas karakterer. – Karakteristisk,
kännetecknande, utmärkande, röjande arten hos en
person eller ett ting; vittnande om utpräglad,
rikt bestämd och lätt igenkänlig egendomlighet;
(i motsats mot ideal) skarpt individualiserande, rik
på verklighetstrogna smådrag (t. o. m. från det fulas
område). Så är t. ex. den nederländska målareskolan
karakteristisk i motsats till den italienska samt
Shakspeares och Ibsens dramer karakteristiska till
skilnad från Schillers och Öhlenschlägers.
Karakteristika, matem. 1. I det vanliga
logaritmsystemet den obrutna delen af en såsom
decimalbråk uttryckt logaritm. I de vanliga
logaritmtabellerna är karakteristikan i allmänhet
icke utsatt, emedan den kan utan dessas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
