Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapdufvan, Daption capensis, zool., tillhör familjen stormfoglar - Kapell. 1. Byggnadsk., den gemensamma benämningen på åtskilliga, vanligen smärre, för religiöst ändamål uppförda eller inredda rum och byggnader af för öfrigt sins emellan ganska vexlande utseende och bestämmelse - Kapell. 2. Musikt. Efter det rum (kapell; se ofvan) inom en kyrka, i hvilket vissa heliga handlingar utfördes, uppkallades den vid dessa handlingar biträdande sångchören med samma namn - Kapell, artill., en skifva af jernbleck, som lägges öfver fänghålet på en artilleripjes för att hindra regn och smuts att deri intränga - Kapell, kem., en med benaska eller utlakad träaska utfodrad skål, hvari silfverhaltigt bly upphettas till oxidation för vinnande af silfver - Kapellan. Se Kaplan - Kapellering l. Kapellation. Se Afdrifva 1, Guldprof och Kapell, kem. - Kapellförsamling. Se Annex-församling - Kapellist. Se Kapell 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaffa sig sådan näring, håller hon till godo med
allt ätbart, som kastas i sjön från fartyg, och blir
då mycket dristig, hvarvid hon lätteligen kan fångas
på krok. Dragen om bord på fartyget, försvarar hon
sig modigt med näbben och sprutar med märkvärdig
säkerhet en vämjelig, oljaktig vätska i ansigtet på
sin fiende. Man tror, att kapdufvan häckar på Tristan
d’Acunha samt på öar och land i södra Ishafvet,
hvarest man sett flygfärdiga ungar af denna art i
närheten af Syd-Victoria mellan 71° och 72° sydlig
bredd. C. R. S.
Kapell (Ital. cappella, af cappa l. capa, kåpa;
de frankiske konungarna sägas hafva förvarat den
hel. Martins kåpa i en särskild för det ändamålet
byggd helgedom). 1. Byggnadsk., den gemensamma
benämningen på åtskilliga, vanligen smärre, för
religiöst ändamål uppförda eller inredda rum och
byggnader af för öfrigt sins emellan ganska vexlande
utseende och bestämmelse. Kapellen kunna utgöra
sjelfständiga byggnader. Detta är händelsen med de
gammalkristna dopkapellen, eller baptisterierna
(se d. o.), samt med de medeltida, vanligen åt
S. Mikael helgade dödskapellen, hvilka hade sin
plats på kyrkogårdarna. De hade stundom en nedre
våning, hvilken användes som förvaringsrum för
vid grafupptagningar tillvaratagna ben. Hit kunna
vidare räknas en stor del grafkapell, från äldre och
nyare tid, samt de för begrafningshögtidligheters
firande afsedda begrafningskapellen på moderna
begrafningsplatser. Slutligen hör hit en mängd
för offentlig guds tjenst eller helgondyrkan
eller till religiös hågkomst af någon särskild
händelse uppförda byggnader från äldre och nyare
tid. Bland dessa må särskildt framhållas de,
som tillhöra annexförsamlingar (se d. o.) eller
dissenterförsamlingar. För fristående kapell har den
runda eller månghörniga formen i alla tider varit
omtyckt, ehuru ingalunda uteslutande herskande. – Ofta
äro kapellen tillbyggda till andra byggnader. Detta
är ett gammalt bruk, härstammande från medeltiden
och fortlefvande ännu i våra dagar. Stundom äro
dessa kapell helgade åt någon viss helig person,
stundom äro de grafkapell. Exempel erbjuda i Sverige
de kungliga grafkapellen vid Riddarholmskyrkan
samt en mängd adliga grafkapell vid landskyrkor
(hos oss vanligen kallade grafkor). I vissa
kyrkor hafva genom tillbyggande af dylika kapell
slutligen uppstått nya sidoskepp, t. ex. i Strengnäs
domkyrka. Men jämväl för dessa tillbyggnader är
ofta den runda eller månghörniga formen använd, i
synnerhet under den nyare tiden. – Af en annan art än
de nu nämnda äro de i större anläggningar inbyggda
och till dessas ursprungliga plan hörande kapell,
som t. ex. följa de stora katedralernas sidoskepp
och koromgång samt öppna sig mot dessa. De förra
kallas sido-, de senare kor- l. apsidialkapell
(jfr Apsis). De inrymde under medeltiden i allmänhet
särskilda altaren, egnade åt vissa helgon, men kunde
tillika tjena som grafkapell eller användas för andra
ändamål. Bland svenska kyrkor har domkyrkan i Upsala
(se fig.) både sido- och kor-kapell; Linköpings
domkyrka och Varnhems klosterkyrka hafva korkapell,
Strengnäs domkyrka sidokapell. Till
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
